1 månad idag!

Elly och Amanda i alltför stora jackor (storlek 50) och med napp för nyfödda...

Idag är det 1 månad sedan Elly och Amanda kom till oss!
Det har verkligen varit en händelserik månad med dem. Och som de har växt, de små liven!
När de föddes vägde Elly 2715 gram och Amanda 2390 gram och båda var 46 cm långa. Sist vi var på BVC vägde Elly 3110 gram och Amanda 2980 gram, sist de mättes (drygt två veckor sedan dock) var Elly 49,2 cm och Amanda 48,8 cm.

Vi har haft lite problem med deras kläder och blöjor etc pga att de är så pyttesmå, våra dockor till flickor. Mormor Anita såg dock detta snabbt och var inte sen att shoppa loss ordentligt till de små på avdelningen för för tidigt födda. Snart hade de flera uppsättningar var av mini-bodys och byxor, och strumpor till deras pyttepyttesmå fötter.
Det minsta var i så liten storlek som 44!
Idag är de kläderna i storlek 44 verkligen på gränsen för dem. Så det märks att de växer som de ska.
Storlek 50 är dock fortfarande oftast i största laget för dem än så länge, beror dock på vilket fabrikat det är så klart, då storlekarna kan skilja ganska markant åt mellan olika märken. Även napparna för nyfödda var på tok för stora för dem, så nu har de napp för prematur-bebisar från apoteket, inte de som kallas mini utan de som kallas TINY..!

Vad kan man då säga om deras första månad i livet?
Vi kan nog enas om att den första perioden av smekmånad nu är över och vi börjar känna oss lite mer bekväma med varann..
Fortfarande är vi dock självklart helt och hållet förälskade i de små förtjusande liven!
...Men det är vi inte ensamma om vill jag lova!!!

Ta en titt på dem -who can blame us?! ;-)

ENERGI = noll

Idag har jag och flickornas stackars pappa NOLL energi kvar. Men det verkar konstigt nog flickorna ha, trots att de härjat hela natten... Var får de all sin energi ifrån?! Eller stjäl de kanske min...?
Det konstiga är att de var relativt mycket vakna på dagen igår, så vi trodde att vi skulle få en bra sovande natt, men icke.
Hur får man bukt med detta? De har dessutom blivit napp-addicted! Utan napp blir det mest skrik.. Och nappen tappar de ju då och då.

Finns det napp med nackband? ;-)

Amning och dess problematik

Att amma kan vara nog så problematiskt i sej, att ha två att amma kan betyda dubbel problematik således.. Med tvillingar ställs man ständigt inför dilemmat vem man ska prioritera först när, så även när det gäller amning och matning så klart. Ibland blir de ju tokhungriga exakt samtidigt verkar det som, och eftersom jag än så länge föredrar att singelamma, dvs väntar med att amma båda samtidigt s.k. dubbelamma, så blir det ju onekligen så att en alltid måste vänta. Vi försöker i mesta möjliga mån variera och skifta vem det är som får vänta så klart, men stressen att amma den ena när jag vet att den andra också är hungrig och tvingas vänta, är enorm. Jag vill ju ge dem båda en egen stund i lugn och ro att amma, men det är otroligt svårt då de har samma behov samtidigt och jag bara är en som kan ge dem det de vill ha..

Ibland har jag så klart pumpat innan så att Oscar kan ge i flaska till den som för stunden inte ammas, eller så får det bli BabySemp ersättning om det blir hysteri.
Grejen är också det att flickorna ammar väldigt olika. Den ena flickan ammar effektivt, tar ett grepp och dricker nästan non-stop tills hon somnar eller släpper, medan den andra tar tid på sej att finna rätt grepp och slickar etc en stund innan och släpper sedan greppet flera gånger under amningen för att ta nytt grepp.

En annan sak med amningen är när de kräks efter att ha ammat. Hur kan jag då veta att de fått behålla tillräckligt av det de har ammat då? Borde de amma igen då kanske? Fast kanske ammade de FÖR mycket och kräktes av den anledningen?

Det kan också vara otroligt svårt och frustrerande att amma dem då de är så hysteriskt hungriga att de fäktar med armar och ben och vägrar ta bröstet utan bara gallskriker i famnen på mej, trots att de är riktigt hungriga och behöver energin. Båda tjejerna är dessutom otroligt starka i nacken och liksom trycker ifrån huvudet om man i detta läge försöker hjälpa dem till rätt grepp. Oftast brukar det då sluta med att Oscar får fixa iordning ersättning och så får de matas via flaskan istället av Oscar som då har ett annat lugn.

Suck! I dessa lägen är det lätt att känna sej otillräcklig!
Men så i andra stunder fungerar det lätt som en plätt och de ammas i tätt följd utan problem, behåller det de ammat och trivs med tillvaron.

I natt var det dock tufft då det kändes som jag inte gjorde annat än ammade natten igenom. Då var de helt osynkade i sina mat-tider och jag vill ju såklart att de ska få amma då de är hungriga, även om det är betydligt smidigare om de kan ammas i följd så att jag kan få mer sammanhängande sömn. I natt blev det fel då en av tjejerna vid läggdags efter amning kräktes upp merparten av det ammade och då skrek tills hon blev ammade igen, därav rubbades deras synkning av amningen inför natten.
Min vision är att ha s.k. fri amning, jag vill att de ska få amma när de vill och känner behov (kan ju vara av hunger, närhet eller trygghetskänsla som de vill amma), samtidigt som det är ohållbart att amma på helt skillda tider om jag vill få tid över till annat med..

Några tips från er som har tvillingar sen tidigare? Eller kanske andra amningstips från mammor, eller pappor för den delen, som känner igen delar av problematiken?

Förra amningen gick dock vägen och just nu lever jag på hoppet om att det har vänt och att vi nu tillsammans har hittat formen och är amningsproffs! ;-)

BF datum idag!

Idag, den 15 Oktober var våra flickor beräknade att komma egentligen. Känns lite konstigt att tänka att de skulle kunna varit kvar i min mage ända till idag. Känns ju så självklart att de är ute ur magen och hos oss nu!
Jag är sååå tacksam att de bestämde sej för att komma när de kom, nu har vi ju nästan fått tre bonus-veckor med dem, kan man säga!
Tre underbara veckor som jag är glad att jag fick uppleva med dem utanför magen, det är faktiskt mysigare när man kan ha dem på magen istället för i magen! ;-)

PUSSEL

Det är verkligen som ett konstigt pussel det här med att få barn och kanske särskillt tvillingar då. Ibland vet man liksom inte vilken pusselbit som passar var, igår när dottern betedde sig så här var ju svaret amning och kroppskontakt, idag funkar det inte alls, eller så med den andra dottern som egentligen bara ville bli av med en kissig blöja och bli struken över håret eller vaggad i vagnen när hon gáv ifrån sej samma tecken och signaler...
Att pussla ihop tillräckligt med sömn för alla parter, mamma, pappa och båda flickorna är en annan gåta! Allra helst vill våra flickor sova i vagnen på dagen med massa hemtrevliga ljud och samtal runt sej och tända lampor. Allra helst vill mamma och pappa sova på natten, med nöjda flickor i spjälsäng tillsammans alternativt mellan oss i dubbelsängen med släckt ljus. Oftast blir det inte som någon av oss vill.. Jag och Oscar försöker lika optimistiskt varje kväll/natt att lägga dem där vi vill ha dem och få dem att sova, flickorna envisas allt som oftast med att vara vakna och aktiva/missnöjda i sovrummet med släckt ljus. Brukar sluta med att vi provar allt från att amma/tillmata, byta blöjor, ge nappen, vagga, gosa, nynna och stryka över håret...tills vi inser att det enda de nöjer sej med är att en av oss helt enkelt går upp och sätter oss med dem, då brukar de somna, så länge vi är vakna vill säga! ;-)
Våra busiga, goa tjejer!

Fina flickor!

Amanda och Elly!

Nu är flickorna dryga två veckor gamla.

Den 26 Spetember på morgonen kom de med en knapp timmes mellanrum. Allt gick jättebra! Vattnet gick på natten ca halv tolv och värkarna satte igång ganska omgående efter det.

Klockan 01.00 kom vi in till Östra Specialist Förlossning och då var jag öppen 7 cm redan. Med dåliga krystvärkar tog vi hjälp av dropp men i slutändan fick jag föda på ren vilja då värkar inte var mycket till hjälp.

När tvilling 1 var ute avtog värkarbetet, vilket det ofta gör med tvillingar då livmodern är trött, så då fick jag upp tvilling 1 på bröstet för att amma henne och på så sätt få livmodern att dra ihop sej så att min andra bebis skulle kunna komma ut... Så jag ammade tvilling 1 samtidigt som jag födde tvilling 2 i säte!!

Det var en otroligt mäktig känsla, men allt gick jättebra och nu har vi två fina döttrar, Elly och Amanda.

Jag tycker förlossningen var en positiv upplevelse och gjorde inte alls så ont som jag befarat, lustgas var allt som behövdes mot slutet. Mycket tror jag tack vare den andning jag lärt mig på Magplasket.

Jag hade ju varit öppen 2 cm med utplånad livmodertapp i ca 1 1/2 vecka innan förlossningen och två dagar innan tjejerna kom undersöktes jag på Antenantalen och var då 3 cm öppen, så latensfasen drog igång utan att jag märkte av det...

Enda nackdelen med min förlossning var att den ena moderkakan vägrade komma ut, så efter en timmes kämpande med den fick jag åka till operation och bli sövd och vara ifrån mina flickor och Oscar i några timmar! Det var JOBBIGT..!

Vi var kvar på Specialist BB i en vecka eftersom våra flickor kom tre veckor för tidigt (vilket är vanligt bland tvillingar) och de var så små och hade knappt något underhudsfett.

De var båda 46 cm när de kom och vägde 2715 gram och 2390 gram. De blev därför tillmatade med BabySemp var tredje timme med på BB.

De hade också svårigheter att hålla temperaturen då de var så små och så hade de båda lite gulsot så de behövde hållas under uppsikt och vi råddes att stanna på BB lite längre.

Nu är vi dock hemma sen en dryg vecka och njuter av att vara föräldrar åt de små underverken!

Visst är de fina, våra efterlängtade små underverk till flickor?

De har kommit!

Nu är de här, de vackraste små flickebarn man kan tänka sej! Och de är våra, hur lycklig kan man bli egentligen?!
Elly och Amanda behövde nog bara få klart för sej att de skulle vara i goda och kärleksfulla händer även utanför magen, för samma kväll som jag skrev det förra inlägget här på bloggen, om hur mycket vi alla längtat efter dem, gick vattnet och tjejerna bestämde sej för att det var dags att äntra världen. :-)

Någon som är sugen på bilder?!
Lägg en kommentar på detta inlägg isf...

Jag ska berätta mer om dem här sen, just nu njuter vi bara av att finnas och vara hemma med dessa underverk!

Livet kan inte bli bättre!!!!