2 månader

Nu har Elly och Amanda hunnit bli två månader gamla!
Tiden verkligen springer fram! Nu är det bara drygt en månad kvar tills pappa Oscar ska återgå till jobbet och jag och flickorna blir själva om dagarna.

Men det har hänt mycket under de två månader de nu hunnit fylla. T ex så jollrar och ler de båda varje dag nu -härligt med deras joller och helt underbart med deras svarande leenden som numera är medvetna och med ögon som glittrar.

De har också börjat sova mer eller mindre hela nätter numera, inte på långa vägar alla nätter, men då och då. Även om det ibland blir i vår säng så blir sovstunderna nattetid iaf längre och längre vilket känns oerhört positivt!

Just nu är vi och hälsar på hos flickornas mormor och morfar i Ystad. Det gillar både vi och flickorna då vi alla kan bli riktigt bortskämda!

Flickorna får massvis med uppmärksamhet och närhet och vi kan få chansen till en del egentid.
Nästa gång blir till jul.

Personligheter

Våra flickor är olika som individer. Dels tycker vi ju inte själva, jag och barnens pappa att de är så lika utseendemässigt, men till sättet skiljer de sej åt med. Vi tycker att de börjar skilja sej alltmer från varann nu..

Elly är vår gosiga tjej, hon tycker om närhet och vill allra helst vara i famnen för jämnan. Hon är också ganska beroende av napp och sover bäst då hon får ha kroppskontakt med oss på något sätt, kan dock ibland räcka med att hålla sin lilla hand om ett av våra fingrar.
Elly är den som jollra först av de två. Hon är vaken och nyfiken, sover gärna dagtid och är vaken nattid. Elly vill äta ofta och ganska regelbundet. Elly leder utvecklingen framåt.

Amanda är lite tuffare, hon har stora intensiva ögon och granskar det mesta i sin omgivning. Hon är dock något mer självständig och kan somna och sova både utan napp och oss i närheten. Hon är en hungrig tjej som ammar effektivt, men kan för dens skulle prioritera sömn framför mat då hon ibland är något av en sömntuta. Amanda är oftast nöjd med tillvaron och inte så beroende av oss, men blir hon arg då hörs det med besked! Amanda följer Elly i utvecklingen, men tätt efter hela tiden.

Många tycker de är otroligt lika! Det är de ju, men inte såå lika att man tar fel, tycker vi. De var extremt lika då de föddes men sen har de utvecklats olika, dock har de det senaste börjat närma sej varann igen utseendemässigt. Ska bli spännande att se hur olika/lika de kommer vara framöver!
Fina och härliga är de båda två precis lika mycket i alla fall!
Allra finaste Elly och allra finaste Amanda.
Såååå älskvärda båda två!

Att amma eller inte amma

Amningen funkar riltigt bra nu! JIIIPPIE! Fast att dubbelamma är det inte tal om. Jag kom på att om jag bara accepterar amningen som min huvudsyssla den närmsta tiden nu (för att inte säga heltidsjobb) så funkar det att amma båda separat och att ge dem den stunden av närhet en och en. Så nu singel-ammar jag dem jämt och det känns bra! Kan säga att hittills, innan har det känts väldigt svajigt med amningen. Ibland problemfritt och nästan mysigt, men ofta stressigt och pressat och svettigt då det inte helt funkat friktionsfritt.
Idag ammar jag dem typ fritt, dvs de bestämmer när och hur länge de ammar. Men ammar jag den ena erbjuder jag alltid den andra bröstet direkt efter. Det funkar oftast riktigt bra faktiskt! :-)
Ibland kan dock någon av tjejerna bli något hysterisk under amning, oftast efter sisdär 5 minuter in i amningen, då utdrivningsreflexen kommit igång. Detta är dock något som förbryllar mej; kan det vara att utdrivningen och flödet av mjölk är för stark eller för svag?! Kommer det för mycket på en gång eller för lite? Frustrerade blir de iaf och släpper för att gallskrika i dessa lägen. Då brukar vi ge ersättning i stället, så slipper jag känna någon press och barnet blir nöjt och mätt iaf. I natt gjorde vi t.o.m. så att vi gav ersättning till båda vid 05-amningen och så pumpade jag ur sen. Det går snabbare och barnen blir inte lika vakna och vi får somna om igen tidigare. Kanske är det en modell vi kommer prova framöver nattetid.

Hur som helst är jag nu en glad ammande mamma, kanske mycket beroende på den nya amningskudde vi införskaffat -en sån där som är som en platå av skumgummi. Oscar har dessutom gjort ett patent på den med en rem som gör det möjligt att spänna fast den runt magen på mej så att den sitter där den ska (hålet i kudden är nämligen något större än min mage). Nu kan jag amma med båda händerna fria då barnet väl fått rätt tag. LOVELY! :-)
Flickorna har blivit så pass tunga nu att jag tycker det är svårt att hålla upp dem utan ett ordentligt stöd av en kudde, så det gör stor skillnad för mej, nu kan jag slappna av under amningen då jag inte behöver sitta soch spänna mej och hålla dem upplyfta med armarna under amning.

Är det någon som vet vad gallskriken mitt i amningen kan bero på förresten?

nattningrutiner

Idag är Elly och Amanda 8 veckor gamla.
Jag och Oscar har börjat att vänja dem vid att sova i egen säng nu. Vi vet ju egentligen inte hur man bäst gör detta, men vi gör på vårt sätt och med ena dottern har det funkat ganska bra hitills. Vi vaggar dem i famnen efter sista matningen inför natten och har en lugn stund med dämpad belysning och typ lugn musik framåt kvällen sen lägger vi dem tillsammans i spjälsängen med dämpad belysning och lämnar rummet. Sen lyssnar vi efter ljud på missnöje och är snabba i benen om de skulle bli ledsna eller arga och stoppar då i nappen igen eller bara pratar lugnt med dem och stryker på dem i sängen och säger samma mantra: "Sssshhh, nu ska vi sova" och sen lämnar vi dem igen. Ofta funkar det, men inte alls alla gånger. Ibland får man hämta en gallskrikande dotter och sitta med henne i famnen tills hon somnar och sen göra om igen.
Ni som har barn -hur gör/gjorde ni?

magknip

I natt sov den ena dottern själv i SPJÄLSÄNGEN mellan amningarna, helt otroligt! Den andra var vaken mer och ville som vanligt vara nära nära och var lite gnällig och krångla och åla med kroppen, blev skrikig efter matningen då hon lades ner även om det var nära oss. Då lade jag henne med huvudet högt på mig på mitt täcke och då lugnade hon sej... och tog i och bajsade! Stackaren, hon hade nog svårt med magen och matsmältningen, liten.
Vi bytte på henne och badade av henne och sen var hon betydligt lugnare och sov intill oss i sängen.
Har idag fått tipset att prova med SEMPER magdroppar till denna dotter och amma henne mer än ge ersättning, då ersättning kan vara mer svårsmält. Ska absolut testa detta!
Någon som har erfarenhet?

Don't wanna miss a thing!

Jag har ett problem: jag vill nämligen ALDRIG vara ifrån mina barn! Inte ens en liten ministund egentligen, om jag får bestämma. Klart att jag måste duscha utan dem etc, men förutom dessa korta måsten vill jag allra helst ha dem inom räckhåll hela tiden.
Detta leder till en del problem; Jag måste ju sova/vila även dagtid ibland för att orka med att ta hand om flickorna och amma etc, särskillt då nattsömnen rubbas rejält. Då vill pappa Oscar oftast dra iväg med flickorna nån stans (detta då det inte är helt enkelt att vara ensam med de två hemma), typ gå in nån timme till grannen med dem, gå på promenad eller åka iväg med bilen på något ärende, typ strosa på byggvaruhus nån timme med dem sovande i vagnen. Detta vill jag helst inte alls! Då missar jag ju dem! Och så har jag extremt svårt att koppla av och koppla bort mamma-rollen, så jag ringer honom då och då bara för att kolla att allt är bra eller om de snart är tillbaka osv! SÅ JOBBIGT!
Jag behöver ju min egen-tid egentligen, det inser jag med och Oscar tjatar ofta på mej med för detta. Men vad gör man?!
Elly och Amanda har blivit centrum i mitt liv och det är så jag vill ha det!

Det är t.o.m. så att jag gått och blivit riktigt girig och snål! Jag vill nämligen inte "låna" ut mina döttrar till någon om sanningen ska fram. Även de nära och kära som kommer hit för att hjälpa och avlasta oss blir jag snål mot. Helst vill jag bara att flickorna ska sova dessa timmar och att vi ska få hjälp med sysslor som att dammsuga eller städa etc. För hemska tanke att de under dessa hjälptimmar skulle umgås och få kontakt med flickorna och få uppleva något med Elly eller Amanda som jag själv missar!
Ojojoj, så knäpp och galen man kan bli av denna föräldraroll och oändliga kärlek till sina barn. Men de är ju bara små en kort tid och jag vill inte missa en endaste del i deras utveckling. Jag vill suga i mej varje leende, varje joller och varje vaken stund med dem! Allra bäst är det att vila med flickorna sovande hos mej i samma rum, då och endast då kan jag koppla av helt. Då vet jag att inte missar något.

Ett exempel på min snålhet är då BVC-tanten vid ett tillfälle fällde kommentaren: "Oj, nu tror jag bestämt att hon log mot mej!" INTE, tänkte jag! Och så tyckte jag att BVC-tanten var fruktansvärt oprofesionell som sa så, fattar hon väl att min dotter inte ler mot henne. (och skulle det nu vara så att hon gjorde det, så skulle jag uppskatta om jag slapp veta vad jag gick misste om!)

Störd? Jo, något. Jag är bara så rädd att missa något. Vad som helst.
I don't wanna miss a thing!

1 steg framåt och 2 steg bakåt

Säg den lycka som varar.. Det var bara en engångs företeelse att flickorna sov så bra natten till lördagen. För sedan dess har det varit än värre än det var innan dess. Ena tjejen (nämner inga namn) har förvandlats till värsta nattugglan som antingen är pigg och glad och "pratig" nattetid eller arg och skrikig. Den andra tjejen är dock som innan, sover ibland men är för det mesta hyfsat foglig nattetid.
Vad gör man?!
Vi vill få tips på hur man får små spädbarn att sova när det blir kväll/natt! Hur gör/gjorde ni som varit i samma sits? Vi är öppna för det mesta och vill gärna testa nya idéer, då våra är slut och inte gett vidare resultat.
Att inte få sova är dessutom som värsta tortyren och jag kan ju lugnt säga att vi knappast kvalificerar oss till världens bästa föräldrar dessa sömnlösa nätter...
HJÄLP!

7 veckor gamla idag

Idag är Elly och Amanda sju veckor gamla! HURRA! :-)
Det hela firade flickorna med att låta mamma och pappa sova ordentligt mellan nattens matpass. Vi fick tipset av flickornas farfars fru, Berit att ge lite extra ersättning till flickorna vid matningen inför natten så att de är ordentligt mätta, på gränsen till övermätta, då sover de bättre. Vi provade detta och bestämde oss sedan för att verkligen ge detta med att få flickorna att sova i egen säng, istället för på eller intill oss i vår säng, en chans!
Sagt och gjort, efter matningen inför natten då vi gav dem extra, vaggade vi dem i famnen tills de somnade och la dem sedan tillsammans i vagnens liggdel, som vi placerat på sovrumsgolvet, och bäddade om dem och hoppades på det bästa!
Döm om vår förvåning när det funkade! Äntligen!
(Förstår att det är alltför tidigt att ropa hej, men det är absolut ett steg i rätt riktning.)
Nu fick vi sova ganska ostört och oavbrutet mellan mat-tillfällena och var betydligt piggare när det väl var dags att gå upp. Härligt härligt och extra mysigt när flickorna väl påkallade vår uppmärksamhet då vi "varit ifrån dem" då vi sov!

Nästa steg, då detta funkar helt ut är att introducera deras fina spjälsäng för dem, men än så länge nöjer vi oss med liggdelen till vagnen som de känner sej hemma i!
LYCKA!

Dubbelamma

I söndags hjälpte barnens mormor mej att göra en egen provisorisk amningskudde av två rullade duntäcken som blev till en stor korv med ett påslakan över. Sen provade jag att dubbelamma mina flickor. Det gick hyfsat bra måste jag säga och jag kände mej nöjd och stolt när pappa Oscar kom hem och fann mej i soffan ammande båda flickorna samtidigt! Så söndagen och måndagen dubbelammade jag dem. Visst var det lite meckigt att få till det med den egenhändiga korvkudden, men det sparade ju tid att dubbelamma!

Säg den lycka som varar. Mina bröstvårtor började ömma igen efter amningen sent på måndagen, troligen för att flickorna hade svårt att få helt rätt grepp vid dubbelamningen. På tisdagen upptäckte vi dessutom att vi fått torsk igen! Skit alltså! Så det blev något dygn med bara pumpning och bröstmjölk på flaska då samt behandling av flickorna igen.

Nu ammar jag en av flickorna och ger den andra ersättning och så skiftas vi om vid varje matningstillfälle. Detta så att mina bröst ska slippa bli allt för drabbade av torsk-infektionen. Det är verkligen inte helt enkelt att få allt att funka. Snart är vi förhoppningsvis fria från infektionen och har införskaffat en riktig amningskudde så får vi ta nya tag då.

Jag är dock tveksam till att dubbelamma efter detta försök. Stundtals är jag t.o.m. inne på att vi kanske ska ge ersättning till den ena och amma den andra växelvis för jämnan!

Någon som har tankar och funderingar att dela med sej av kring detta? Lätt att känna sej otillräcklig tycker jag! Vill ju ge Elly och Amanda det allra bästa i alla lägen, så nu är jag kluven..

Besök

Detta med besök är svårt tycker vi.
Självklart vill vi stolt visa upp våra fina flickor för hela världen och allra helst för de som står oss nära och är oss kära, så klart!
Fast det är inte alltid så enkelt som det kan verka och jag förstår att det kan kännas otåligt att behöva vänta med att få se våra döttrar nu när de väl är här och faktiskt varit det i drygt sex veckor nu.
Faktum är dock att vi inte orkar med besök, hur mycket vi än skulle önska. Och sen är det ju detta med smittorisken med, vi är ju otroligt försiktiga och rädda att flickorna ska bli smittade och sjuka av något slag. RS är ju såklart den största rädslan! (RS-virus är en smittsam företeelse som hos vuxna och större barn endast visar sej som förkylnings symptom och som för dessa är ofarligt, men för våra små och spädbarn i stort upp till 6månader-1 årsålder kan det innebära svårigheter och andnöd med dödligt utgång.) RS sprids som mest under vinterhalvåret, oktober till mars sägs vara dess högsäsong och dagisbarn är de värsta smittspridarna, men även vuxna som har snuva kan vara bärare av detta farliga...

Förutom smittrisken är våra små tjejer just nu väldigt känsliga för förändringar av rutiner och i stort behov av lugn och ro och att inte överstimuleras. Ofta efter de fåtal besök vi haft har vi sedan haft en tuff natt med dem.

Så till alla er som längtar efter flickorna (och oss med litegrann kanske!), håll ut!
Er tid att få träffa dem kommer, vi lovar!!!!!
Just nu måste vi se till flickornas bästa, även om vi må vara nog så överbeskyddande av dem. Men så är de ju också det mest dyrbara vi har, våra fina små underverk.

Massa kärlek till alla som visar sin omtanke för oss, trots att vi just nu mest drar oss undan och är för oss själva i vår egna lilla familjebubbla!
KRAMAR

En skitsak?!

Att man kan längta efter att få byta en bajsblöja är väl inte något vi kunde föreställa oss innan vi blev föräldrar direkt.. Men så har det varit! Flickorna har nämligen haft lite små jobbigt med magen på sistone och vi har inte haft en enda bajsblöja på över en vecka..! (Däremot rikligt med kissblöjor) Detta oroade mej så mycket att jag frågade på BVC sist vi var där, men fick svaret att det kunde vara så ibland och att det inte var någon fara. Magen håller på att ställa in sej och det kan gå upp till tio-tolv dagar utan bajs utan att det är oroväckande på såna här små.

Men när det väl kom så kom det med besked vill jag lova!!!

På den ena tjejen var blöjan så full och mättad av bajs att det rann kiss ur kläderna på henne när jag lyfte upp henne. Två dagar senare kom det hos den andra tjejen och då så mycket att kläderna fick sej en tur i tvättmaskinen efteråt!

Men oj vad lyckliga vi blev över dessa stinkbomber och deras kladd!

Jag byter hellre bajsblöja en gång i kvarten än att mina små har problem med magen, känns det som!

Mormor på besök

I förrgår var flickorna på barnmottagningen i Lerum för att ta blodprov, då deras gulhet fortfarande påvisar gulsot. De blev stuckna i långfingret och sen skulle blodet rinna fritt ner i två små provrör under vad som kändes som en evighet. Det var hemskt att stå vid sidan om och se på när de blev stuckna. Elly belv förbannad och Amanda mer ledsen. Tur att barnens mormor var med så jag slapp hålla dem när de var så himla missnöjda!

(Pappa Oscar jobbar på mässa några dagar så då är flickornas mormor på besök och hjälper till)

Igår kom resultatet från proverna och det är ingen fara och inget som behöver åtgärdas! =)

I övrigt har flickorna utvecklats massor på sistone! Från att ha varit vakna och missnöjda mycket de senaste veckorna är de nu mer nöjda med tillvaron och liksom mer med när de är vakna, fast de sover också mer nu. Elly, som är något större än Amanda kan man ibland tolka som att hon ler medevetet nu och jollrar när man pratar med henne och får ögonkontakt.

-Underbart!

Amanda är inte långt efter, men verkar hellre sova än umgås än så länge.

Amningen fungerar också väldigt väl nu (härligt att vara torskfria!), och flickorna sover bra om nätterna och vaknar nästan på klockan med fyra timmars mellanrum och är hungriga! Snart, snart ska vi börja med dubbelamning också då det nu känns helt problemfritt att amma. Något jag ser framemot då det kommer innebära kortare amningstid. Baby Semps ersättning är mer undantag nu än förut och ges bara i nödfall när det blir hysteri med hunger på båda samtidigt och jag inte har något pumpat att ge. Så när dubbelamning fungerar behövs den kanske inte alls!

Vi börjar märka av deras olikheter och olika personligheter och egenheter alltmer nu, vilket är otroligt häftigt! Även utseendemässigt tycker vi att de alltmer skiljer sig åt ju mer tiden går. Titta på bilderna ovan och avgör själv.

De växer så det knakar nu med:

Elly väger nu 3490 gram och Amanda 3410 gram.

(Nästan som andra bebisar då de föds med andra ord!)

Torsk och gallskrik

Ledsen att jag inte uppdaterat här på ett tag, men det har verkligen varit fullt upp med flickorna på sistone..!

Förra onsdagen var vi på BVC och då upptäcktes det att båda flickorna hade torsk på tungan, en sorts svampinfektion som syns som vit beläggning på barnets tunga. Vi började därför behandla detta med bikarbonat, även mina bröstvårtor fick denna behandling (tydligen ska de inte vara så ömma och irriterade vid ammning som de varit), samt så kokar vi nu alla nappar dagligen.
Nu är vi alla torskfria! =) Mest skillnad är det nog för mej som nu upptäckt att amning kan vara helt smärtfritt, vilket jag inte erfarit innan. Knasigt hur det kan bli då man inte vet hur ömt som är normalt ömt...

En annan sak som tagit vår tid och skapat lite huvudbry är att flickorna helt plötsligt började gallskrika om nätterna, lite fattade vi att det berodde på magknip.. men efter besök och rådgivning hos mormor vet vi nu hur att avhjälpa även detta. Fantastiskt hur lite ryggmassage i upprätt läge mot axeln kan göra underverk för de smås välbefinnande!
Men oj vad tufft vi hade det innan vi fick lärdom om detta "trick" som vi nu använder så fort de fortsätter vara missnöjda trots blöjbyte, matning och närhet.

Mormor är allt fantastisk!