De allra första tänderna

Dagen efter 8-månaders dagen när jag var själv med flickorna på kvällen, upptäckte jag plötsligt att Elly har två tänder på gång i underkäken!! Givetvis blev jag ivrig att även kolla Amandas tand-status. Och visst även där var en tand på gång i underkäken. Små vassa antydningar till tänder, som mest ser ut som små riskorn i dagsläget.
Åh, jag blev helt till mig! Och så var jag själv med dem, var tvungen att ringa mamma och berätta, detta är stora grejer!!!! Måste ju dela det med någon.
Ska mina små börja få tänder nu, hoppas bara de slipper lida så av det när de spricker igenom för jag antar att det kommer ploppa upp en efter en nu.
Ska genast kyla deras bitringar så de är redo om de behövs för kliande tandkött!

Åtta månader går fort!

Idag är de åtta månader!

Allra finaste tvillingdöttrarna har nu förgyllt och förundrat vår tillvaro i hela åtta månader.

Och nu utvecklas de i ett rasande tempo! Det som gällde igår är bytt till något nytt idag. Fisk t ex som inte var någon favorit för nån dag sedan, funkar nu utmärkt. Elly som tidigare var mest framåt kan nu vara reserverad mot okända ansikten och Amanda som varit ganska mammig är nu mer självständig etc.

De rör sig mer och mer och de kan nu båda stå på alla fyra i krypställning och gunga fram och tillbaka, Elly kryper dessutom bakåt! Båda kan från liggande ta sig upp på alla fyra och sedan sätta sig på rumpan själva. De suger ofta på sina egna tår!

De älskar att stå då man håller dem i händerna.

De säger ljud som ma-ma-ma-ma-ma och pa-pa-pa-pa-pa och namm-namm-namm och jaaaaa. Elly kan också göra "indian-ljud! dvs slå med handen för öppen mun så det låter.

De rusar nu runt i sina gåstolar och båda kan öppna lådor och skåp. Allt som ligger framme dras ner och med i deras framfart! Barnsäkra kökets alla lådor och skåp samt eluttag blev tvunget för några dagar sedan.

De är väldigt glada, positiva och tåliga.

De gillar burkmat med struktur, allra helst pasta, men inte för stora bitar då de ännu inte har några tänder. Finns det för stora bitar samlar de dem i kinderna och spottar sen ut dem..!

De älskar gröt och frukt och accepterar nu havrevälling blandat 50/50 med ersättning istället för amning på morgonen. Amningen trappas nu ner och de ammar endast kväll och natt.

De ogillar skarpt att bli lämnade så de inte kan se oss och att ligga ner för att byta blöja och kläder, samt att klippa naglerna.

De gillar att ta varandras nappar, gosa och busa med mamma och pappa och att bada och plaska med vatten!

Idag på 8-månadersdagen har vi äntligen tagit steget och bytt del på vår Urban Jungle tvillingvagn, det var dags att låta tjejerna slippa trängas i den gemensamma liggdelen och istället få varsitt säte i vagnens sittdel.

Här är de små i den stora gemensamma liggdelen...

..idag har de växt ur den!

KÄRLEK

Jag möttes av tio röda rosor på köksbordet i morse...

Idag den 24 Maj, firar jag och Oscar 2-årig bröllopsdag!

Vi firar inte speciellt idag annars, Oscar jobbar och jag har hand om twinsen. Men vi tänkte gå ut och äta på tu man hand och fira lite en annan gång, då vi har barnvakt.

Den 24 Maj 2008, min dittills absolut lyckligaste dag! Solen sken och vi sa ja till varann inför våra nära och kära och hade en helt fantastisk bröllopsmiddag och fest efteråt.
Det enda som slår det är den 26 September 2009... ;-)

Vill ni hjälpa oss...

Vill ni hjälpa oss att få våra älsklingstvillingar på favorit-tidningens omslag så får ni gärna ge dem en röst eller två på denna länk:


http://www.viforaldrar.se/omslagstavling/?view-id=29428



Jag är prenumerant på tidningen "Vi Föräldrar" och tycker den är så bra! Roliga och intressanta artiklar och ämnen, bra tester av babysaker, tips och råd och underhållande läsning om hur andra familjer har det. Jag nappade på ett erbjudande om 4 nr av tidningen i samband med tvillingarnas födsel, men fick senare en längre prenumeration av Oscars söta mormor, Margit!


Och nu har alltså tidningen en omslagstävling där man som läsare har chansen att få sin/sina egna bebisar på omslagets bild. Vinnaren får förutom proffsfotografering även resa till och hotellvistelse i Stockholm betald. Bara det vore hur mysigt som helst!


Och visst vill vi gärna se tvillingar på framsidan, allra helst dessa två! ;-)

(Man kan bara rösta en gång per bidrag från varje dator, men har man tillgång till mer än en dator kan man ju alltid rösta flera gånger för att öka våra chanser...eller be en vän/kollega att rösta med!)

*håller tummar och tår*

Hal trappa..!

Sitter här med väldans ont i ryggen efter att ha ramlat i trappan. Jag bar som vanligt ner ena dottern för trappan i morse för att gå och byta blöja och fixa frukost. Vi hade precis pratat med pappa Oscar och syrran i sängen och när vi gick lät det precis som den lilla i min famn sa "hejdå", vilket roade oss båda vuxna mycket, mig så pass att jag tappade fokus på att gå försiktigt och sakta i trappan... Så jag halkade med mina för långa mysbyxben på ett trappsteg och halkade omkull och dunkade i ryggen i tre-fyra trappsteg när jag dundrade ner med dottern i ett fast grepp för att skydda henne i fallet! AAAAAAJJJJ! Det gjorde verkligen ont kan jag säga, jag bara ropade rakt ut och Oscar fick snabbt komma och ta den lilla så jag kunde ta mig hulkande upp. Hon var iaf helt oskadd, tack och lov! Värre är det med mig, som inte kunda ta för mig alls i fallet då jag var helt uppe i att skydda den dyrbara i famnen.
Så nu sitter jag här och har otroligt ont i ryggen, armbågar som är skinnflådda och ett begynnande blåmärke på ena skuldran. Har tagit två panodil extend, men de tar inte bort allt. Har dessutom tagit ett hett bad, då vi tror det är muskelskada och det hjälpte något.
Blir till att bara ta det lugnt idag för min del, tur i oturen att det är Oscars lediga dag idag så att han kan ta flickorna. Jag kan ju inte ens böja mig ner, än mindre bära barn som det är nu. Babysimmet i eftermiddag får vi ta igen en annan gång.
Suck! Så det kan gå.
Hädanefter råder jag alla att alltid gå BARFOTA i trappan, när man har ett barn i famnen -en olycka händer så lätt..!

kram från en självömkande ynkling
/Shoop

Som små torpeder..

Titta på bloggens första filmklipp, flickorna gör egna dyk!

Nu har vi varit på Babysimmet ganska många gånger. Ett tag gick vi ju t.o.m. dubbla pass i veckan då vi började på Grodan, fortsättningsgruppen innan Krabban, nybörjarkursen var avslutad. Men det blev nog lite väl mycket av det goda! Hann liksom inte längta mellan gångerna och badet tar på krafterna, både hos barn och föräldrar.

Nu har de lärt sig massa nytt! Båda dyker utan problem från ledaren till oss föräldrar nu(torped-dyk) och de är aktiva i vattnet och plaskar med händerna och sparkat ivrigt med benen. Första gången de gjorde de s.k. torped-dyken, log Amanda som en sol när hon kom upp till ytan! Kolla in filmen när de dyker!

Både Elly och Amanda älskar ju Babysimmet, så pass att de verkar glömma bort att de ibland sovit lite för lite och är trötta och på gränsen till griniga strax innan, för så fort vi kommer till simmet blir de glada och pigga! :-) UNDERBART!

Oscar badar alltid med Elly och jag med Amanda, det har vi gjort ända från början. Tänker att det ger dem trygghet att veta vad som ska hända och att allt alltid görs på samma sätt i omklädningsrummet och att kommandon och handhavande i vattnet känns bekant för dem. Dock är Oscar nog ganska mycket modigare och livligare i vattnet med Elly än jag är med Amanda. Det kan faktiskt ibland bli så att jag känner mig lite hämmad av hur duktig Oscar är på att få Elly vattenvan och tuff/modig i bassängen. Men så är ju också Amanda och Elly olika som personer och Elly är nog från början mer framåt medan Amanda är mer försiktig av sig. Så kanske är det bra att vi också är olika, eller så borde av just den anledningen byta barn?!

När stubinen blir kort

Något väldigt positivt som våra två små hjälpt oss med/lärt oss är att inte vara långsinta och att ha nära till att säga "förlåt/ursäkta" till varann och att godta ursäkten/förlåta.. Det är väldigt sällan vi är osams nån längre stund sen flickorna kom faktiskt, det funkar ju heller inte helt att vara osams, då vi behöver varandra i vardagen med flickorna! :-)

Att ha två små kan ibland påverka humöret negativt,(även om det för det allra mesta höjer vårt humör att vara i närheten av våra underbara!), framförallt när det varit en längre tid med lite sömn och knappt med egentid att ladda batterierna på...
Då kan man lätt bli arg på partnern för såna saker som att den tänder en lampa i hallen när barnen sover i rummet intill och ett av barnen då vaknar, eller om partnern inte lyckas lugna tvilling 1 tillräckligt snabbt så tvilling 2 (som man själv har nattat) då väcks igen etc.
Det är också lätt hänt att vederbörande får höra allt som borde ha gjorts i hemmet på sistone eller får förklarat för sig hur man borde göra ditten och datten istället för på det sätt som det görs på. Det kan vara lätt hänt att inget passar den andre, oavsett vad man gör, och att det går åt båda hållen. Det kan också vara så att uttryck som "du gör ju aldrig..." och "Men Du gör ju alltid..." används flitigt i negativ bemärkelse och att man inte ser allt jobb som den andre lägger ner i hemmet och på de små. Kanske blir man då också sur när det arbete man faktiskt lägger ner och de ansträngningar som görs inte verkar uppskattas. (Må hända är ens andra hälft bara är för trött för att märka det man gjort eller glömmer av att uppmärksamma det.)

Om ens två små sen är så pass envisa och svåra att natta om kvällen att det resulterar i att föräldrarna får sova i varsitt rum med varsin liten tättintill, då blir det lätt så att man sen ligger där ångerfull och längtar efter sin andra hälft, som man just kallat än det ena än det andra..

Jag säger inte att det är så här hos oss, men Ja, så har vi hört att det kan vara ibland! ;-)

Trappa ner amningen

Har hänt så mycket på sistone att jag knappt hunnit med något..
Eller ja, med tjejerna alltså, så tiden att blogga etc har varit knapp.

Vi håller just nu på att trappa ner på amningen och introducera välling för döttrarna, men det går sisådär.
Vi började med att försöka byta ut kvällsamningen mot välling, men det var inte så lyckat då de verkade behöva den mysiga och trygga stunden amningen innebär inför nattsömnen. Så nu jobbar vi på att byta ut morgonamningen istället.. Men även det går trögt! Dessutom, de gånger det hittills har funkat så har det varit tvunget att jag har matat, annars har det varit tvärt NEJ från båda tjejerna. Precis som om de resonerade att "jaja, får jag inte amma så ska det iaf vara mamma som ger mig flaskan" eller nåt!
Med ena dottern funkar det hyfsat om jag matar, men den andra vägrar vällingen, så idag fick hon få Baby Semps ersättning istället då jag vägrar låta henne vinna och få amma istället. Ska prova med en annan sorts välling, kanske är det sorten som inte faller i smaken helt enkelt.

Ni som har barn, hur gjorde ni när ni trappade ner och slutade med amningen?

Lugna nätter

Nu har vi mormor Anita på besök, hon kom i lördags vid lunchtid och åker hem idag onsdag eftermiddag.
Det är så ljuvligt när hon kommer hit! Tjejerna stortrivs med all uppmärksamhet och så gillar de verkligen sin mormor, som de nu lärt känna genom alla besök.
Vi hade haft en ganska stökig period med riktigt dåligt med sömn innan hon kom, tjejerna och speciellt den ena av dem, hade helt plötsligt fått för sig att absolut inte somna om kvällarna utan att få vara i mammas eller pappas famn fram tills vi själva la oss och då skulle hon ligga i vår säng tättintill. Ja, vad gör man inte när man är trött och allt man vill är att få SOVA!!
På dagen var det också ganska svårt att få dem att vilja sova sina sovstunder som tidigare varit heliga.
Men så kom mormor och allt vände tillbaka känns det som. Åh, underbara ungar och prisa mormor. Helt plötsligt var det no problemas att lägga dem på kvällen och inte höll de på och vakna tusen gånger per natt heller nu när mormor är här och faktiskt kan avlasta i såna lägen. Hahaaa, de är roliga de små liven.
Hoppas, hoppas, HOPPAS nu bara att det håller i sig när hon åkt hem igen sen bara.

Annars får vi starta en namninsamling för att få mormor att flytta hit, istället för att bo de långa 37 milen (!) härifrån. ;-)

Nu är vi pigga och glada igen och redo att ta tagi vardagen tills hon kommer igen, vår käraste mormor Anita! <3