Tack och adjö!

Nu är det dags att säga farväl till 2be4-bloggen och alla dess läsare. Jag har grubblat på det ett tag och tycker nu att det är dags att lägga ner sidan. Dessutom kommer jag att börja jobba nu i januari och då säkert inte ha så mycket tid över att blogga i vilket fall.
(Oscar och jag ska dela föräldraledigheten fram till deras inskolning i April, så att båda får både jobba och vara hemma varje vecka.)

Men mest slutar jag att blogga för att jag tycker att Elly och Amanda nu är så pass stora att de kan få leva sina liv utan att jag visar och berättar om deras varje steg i en öppen blogg på internet. Det var skillnad då jag började blogga och var gravid och då de låg i magen och de var mindre, då handlade bloggen mer om mig och hur jag upplevde det att vara tvilling-förälder.

Jag säger som Alex Schulman i sin blogg om dottern:

"Hon har gått från bebis till barn, från foster till människa med egen personlighet. Det är dags att respektera denna personlighet, att respektera hennes integritet. Det är en sak att blogga om sin bebis, den typen av bloggande handlar ju framför allt om hur jag som pappa tacklar föräldraskapet. Men vi har nu kommit till en punkt där bebisen snart är en flicka och jag tycker att hon ska få bli det ifred."

Det här har varit otroligt roligt. Jag hoppas att ni har tyckt detsamma!

Sista uppdateringen:
De har börjat få nya tänder igen, båda har nu åtta tänder, varav två är nya för Amanda och en är ny för Elly. De pratar alltmer, mest Elly dock som nu kan sätta ihop två ord t ex: "sitta där" och "titta där". Fast Amanda sa "mormor" då vi var i skåne! Men så är Amanda också lite av mormors flicka som älskar att gosa och bäras omkring på i mormors goa famn.
Båda kan flörta, dvs fladdra med ögonlocken och ge slängpussar -Och gör det frekvent och medvete! Elly brukar viska "pappa" i Oscars öra då hon vill gå upp om morgonen.
Båda säger "Tack" då de får något eller får hjälp. De förstår tillsägelsen "Ajjabajja" och viftar själva på pekfingret om de själva eller systern gör något de inte får! ;-)
De äter riktigt bra nu och bara hemlagad "vuxen"-mat! De älskar vatten och att bada. Amanda är något av en dramaqueen som handlöst kan slänga sig i en dramatisk pose på golvet då hon inte får som hon vill. Elly är foglig och vill gärna härma och göra rätt, men är väldigt mammig.
Båda är blyga mot människor de inte känner, men fulla av bus då de känner sig hemma och bekväma. De är omtänksamma mot varann, men egoistiska mot andra.

De är nu 15 månader gamla och E är 77cm och A är 78cm lång och de väger båda 10,4kg mot 73,3cm och 73,5cm samt 9630gr och 9810gr då de var på 1-årskontroll och 46cm och 2710gr och 2390gr då de föddes.

Blöjan till vänster passade då de kom, blöjan till höger passar idag...

Vi fortsätter vår resa, fast nu mer privat. Tack och adjö!
/Shoop

home sweet home

Jag stannde kvar hos mina föräldrar med barnen under mellandagarna. Tanken var att vi ska ta tåget hem igen, ihop med tjejernas farmor under måndagen eller tisdagen (27:e eller 28:e), men se det gick alls inte då tågen inte alls gick som de skulle i snörika skåneland. Så vi var mer eller mindre insöade i skåne! Och inte hade vi någon bil med bilstolar till tjejerna där heller och vägar och trottoarer var oskottade så vi satt rätt fast där vi satt.
Oscar åkte hem redan på juldagskvällen, då han skulle hem och jobba. Fast först hann vi med att inviga lillebrors nya utebubbelbad med min syster och sambo. SÅ HIMLA MYSIGT att bubbla i ca 40-gradigt vatten när snön ligger runt och det är flera minusgrader i luften!

Sent onsdagen den 29:e fick Oscar komma tillbaka till Ystad igen för att hämta hem sin lilla familj. Så sen kväll/natt den 30:e kom vi så äntligen hem, jag och döttrarna! Home Sweet Home!
Nyår skulle ju firas hos vänner i Trollhättan på dubbel 30-årsfest.

Och nyår kom och gick, kändes det som. Vi var på 30-årsfesten med tjejerna (inte det lättaste med barnvakt nyårsafton då man har familj och släkt flera tio-tals mil bort). Tjejerna sov en timme i bilen till festen och var sen goa och glada och oberörda över att deras middag inte serverades förrän 19:30 mot vanliga 17:30. De åt sin korv och sina pommes med glada miner och charmade alla i sin omgivning. Först runt 21-tiden fick de dricka välling och säga godnatt och somna i vagnen. Vi lämnade dock festen strax innan kl.23 då vi inte ville fastna i trafiken mitt under de värsta fyrverkeriminutrarna. Exemplariska som döttrarna är, fortsatte de sova både i bilen hem och då vi bar över dem i sina sängar hemma! ;-)
Härligt. Vår första fest med tjejerna och allt funkade tip-top.

Gott Nytt alla läsare!

Önskningar inför det nya året

Vi har sen några år tillbaka bytt nyårslöften mot nyårsönskningar. Nyårsönskningar innebär önskningar om saker man vill ska ske under det kommande året och det kan vara både sådant man kan införliva och påverka själv och sådant man drömmer om.

En av våra önskningar inför 2009 var att bli med barn. Och det blev vi! Snabbar än vi tänkt/trott med, då det skedde endast ca tre veckor in på det nya året och dubbelt upp dessutom! Så nyårsönskningar är inte att leka med, de är att tas på allvar. Man får vad man sänder ut i universum, är det inte så det sägs? (enligt bl.a. den kända boken "The Secret")

I dagarna ska vi sätta oss ner tillsammans och skriva årets önskningar inför det nya året och en av önskningarna kommer definitivt att vara att twinsen ska trivas fint på förskolan och att deras inskolning i april ska gå som en dans!

Vad är dina önskningar inför det nya året?

Så var julen 2010

Årets jul var i vår mening tjejernas första jul (jo, de fanns förra julen med, men var då endast 3 månader gamla och inte särskillt medvetna) och det var med stor glädje vi alla firade med de två små och tomten. Vi var i Ystad som traditionen bjuder hos mina föräldrar med flickornas farmor, morbror och moster med sambo. Vi skulle även fått sällskap av min moster med man och son, men pga den otroligt snörika vintern i skåne, blev det firande utan dem detta år.

Julaftons-firandet startade på riktigt då Kalle Anka kom på TV. (Tjejerna hann precis sova middag och äta mellanmål innan.) Då samlades vi alla och såg tecknat tillsammans och drack glögg och åt tjejernas egenbakta pepparkakor med ädelost.

Efter Kalle Anka kom tomten. (Denna jul var det mosters sambo som var förklädd och gjorde ett gott jobb som tomte). Tjejerna var något avvaktade till en början, men då de förstod att han gav dem paket vågade de sig fram försiktigt. Och hjälp vad de fick julklappar! Det var faktiskt riktigt skoj att se dem och deras iver att öppna paketen. Fast det blev uppehåll mellan varje paket, då de genast började leka med varje ny sak de fick. Många nya favoriter blev det! Bl.a. plastdjur i form av både bondgårdsdjur och safaridjur. De fick även sina allra först dockor! Och en rolig Noaks Ark-båt med massa tillhörande djur med läten av sina gudföräldrar, samt en stor fin och mjuk gunghäst med galopp- och gnägg-ljud och musik. Allt mycket populärt!

Efter tomtens besök blev det julbord. När alla ätit, tjejerna mest prinskorv och köttbullar dock, öppnades deras sista klappar och efter lek med även dessa var det bums i säng med de trötta små, iklädda söta tomedräkts-pyjamaser.

Vi andra avslutade kvällen med risála malta, julklappslek med vantar och halsduk och sällskapsspel. Supermysigt!

En underbar och familjär jul i vackra vintervita skåneland. Hoppas på många liknande framöver! Stort TACK till flickornas fina mormor som fixat allt så fint för oss alla, som alltid! ;-)

Första tågresan

Så skulle jag och flickornas mormor ta oss till Ystad för att fira jul. Pappa Oscar skulle jobba ytterligare några dagar och sedan ansluta tillsammans med flickornas farmor till julfirandet någon dag innan julafton.

Tanken var att vi skulle ta nya bilen (vår splirrans kombi) och Oscar, hans mamma och flickornas moster köra ner med farmors bil, men ack så blev det inte alls!

Den kvällen då min mor kom från skåne vägrade nya bilen helt att starta! WHAT liksom?!

(Tur att snälla grannen kunde hämta henne på stationen åt oss, då Oscar stod handfallen med döttrarna och tvärdöd bil och en svärmor väntande på stationen.)

Det visade sig sedan att bilen av någon outgrundlig anledning ändå startade några timmar senare så Oscar tog den till jobbet dagen efter för att säkerställa att det hela var en engångsföreteelse inför vår bilresa till skåne. Men se någon engångsföreteelse var det inte! För sen blev han stående med den... Som väl är har vi köpt bil med lååååång nybilsförsäkring så bärgare kom snabbt och hämtade den för genomgång av bilmekaniker.

Mindre väl var det att det hände så tätt inpå jul! Tio bilar före oss i kön på bilfirman, så knappast att den skulle bli klar eller ens tittad på innan julafton, var beskedet. Skit och åter skit!

Hyrbil erbjöds vi visserligen, men BARA I FYRA DAGAR! Vilket ju inte på långa vägar var tillräckligt inför vårt långväga julfirande. Därför fick tjejerna sin första tågresa istället.

Flickornas första tågresa!

Och det funkade över all förväntan att åka tåg med de små. De tyckte allt var jättespännande och de var glada och nöjda hela resan! Vi bokade platser på tåget med bord så vi fick ett bord för fyra och tjejerna fick varsin sittplats med, fönsterplats.

Spännande att titta ut från tåget!

Resan till Malmö tog ca 3 timmar och sen var det en halvtimmes väntan i Malmö innan pendeltåget till Ystad gick. De var vakna hela vägen till Malmö, men på tåget till Ystad sen somnade båda två innan vi ens hunnit lämna perrongen.

Väntar på stationen i Malmö.

Så himla roligt, för jag och mamma satte oss i en tyst kupé på pendeltåget och fick snabbt ett påpekande från en medresenär om att detta var just en TYST kupé och att hon ville förekomma oss. Men då jag känner mina döttrar och dessutom visste att de skulle somna tämligen fort, satt vi kvar. Och de sov sen hela resan och var således helt tysta! :-) När vi kom fram i Ystad gick så kvinnan fram till oss och berömde: Jag är såå imponerad av dina barn! Verkligen! Det hade aldrig funkat med mina barn..."

Kul att höra. Blev allt lite stolt ändå. ;-) Mina fina flickor, de kan sköta sig de.

150kg skulle bort

I somras fick jag ju ultimatumet av min käre make att göra mig av med, slänga, skänka, sälja eller återvinna 150kg av mina prylar i utbyte mot att han skulle gå mig till viljes och göra iordning en fin walk-in-closet åt mig. I samband med detta lovade jag att lägga ut före- och efter-bilder här på bloggen av förvandlingen av vår stökiga allt-i-allo-klädkammare.

Jag har ännu inte helt nått målet, jag har ca 20kg kvar, men har redan fått belöningen iaf! :-)Bara rensning bland själva klädinnehållet kvar och där blir det säkert också några kilon som rensas bort! ;-)

FÖRE: Stökigt och fullt av kläder i en faslig blandning!

Förvaring av gipsmagen, dammsugare och brandsläckare etc.

Allt tömdes ut inför ansiktslyftet.

EFTER: Heltäckningsmatta på golvet och skoförvaring längs taket.

Vänster vägg och sen raktfram och höger vägg med klädstänger både uppe och nere.

Jag är riktigt nöjd, det blev inte så pjåkigt! Eller vad tycker du? Förändringen blev total i alla fall och det är nu med glädje som jag stiger in på den mjuka mattan för att välja kläder för dagen. Nu återstår bara att förnya innehållet i walk-in-closeten med... ;-)

Bakat egna pepparkakor

En vecka innan jul kom mormor på besök. Jag skulle på julfest med jobbet den kvällen och Oscar fick lite barnvaktshjälp av mormor. Dessutom var planen att vi sen skulle köra ner med tjejerna till skåne på söndagen, jag och mormor. Så blev det dock inte sen, men den storyn berättar jag om i ett annat inlägg.

Då Oscar jobbade om dagarna hela helgen, var jag och tjejerna själva hemma med mormor.
Då passade vi på att baka pepparkakor inför julfirandet i skåne!
Jag har köpt varsin liten kavel åt twinsen så att de också kunde få kavla ut sin deg och trycka dit pepparkaksformarna som de ville. Fast ska jag vara ärlig så tyckte de mer om att äta degen än att baka med den.


Elly bakar och Amanda smakar degen....


Och på julafton sedan så njöt vi alla av deras hembakta pepparkakor till glöggen framför Kalle Ankas Jul. Och tjejerna var väldigt nöjda med de färdiga kakorna och åt gärna både pepparkakor och glöggens russin-tillbehör.

Elly bär stolt fram pepparkaksburken på Jul.

Nolhagabadet!

Vi har nyligen upptäckt Nolhagabadet i Alingsås och har nu varit där för första gången med tjejerna på ett eget babysim.

Egentligen är det jag som brukar simma i Alingsås, fast då utan tjejerna. Har nämligen börjat jobba på att bli av med de sista kilona sen graviditeten, och simningen är en del av det jobbet! ;-) Och en underbar del dessutom. Jag var iväg på Nolhaga tidigt på fredagmorgonen två veckor innan jul (då Oscar hade ledig dag och tog hand om twinsen) och det var fantastiskt. Nästan ingen annan i bassängen så tidigt, helt mörkt ute fortfarande och så hade någon badvakt tänt massa levande ljus på bassängkanten och i övrigt var det helt nersläckt i simhallen, förutom belysningen i bassängen under vattnet. Och så spelades det lugn spa-musik. Så himla rofyllt! Och under de 45 minuter jag simmade gick solen upp och färgade hela himlen skär utanför de stora fönstren. En helt underbart härlig vintermorgon!

Bild lånad från Nolhagas hemsida.

Veckan efter, fast något senare på morgonen åkte vi dit tillsammans hela familjen och badade med tjejerna. Då har de fritt babysim i lilla varma bassängen och tjejerna älskade det! De har dessutom en liten rutschkana där som går rakt ner i vattnet. Den var de båda väldigt förtjusta i! De åkte och åkte och åkte och inte gjorde det något att de hamnade under vattnet då de plumpsade i vattnet när de kom ner, innan vi fångade upp dem. De skrattade glatt och visade tydligt IGEN! IGEN! IGEN!!! Och så dök vi med dem och plaskade och lekte med lite av de vattenleksaker som fanns där. Sen avslutade vi hela besöket med att åka stora riktiga vattenrutschkanan med landningsbana (så att man inte landar i en bassäng) med varsin dotter, fast de föredrog nu den lilla vanliga rutsckanan ner i lilla bassängen, som de kan åka själva!

Bild lånad från Nolhagas hemsida.

Skoj var det i alla fall, tyckte både vi och våra vattendjur till döttrar!

:-)

Julavslutning

Innan jul, faktiskt redan veckan innan Lucia var det julavlutning på Öppna Förskolan. Och eftersom jag ska börja jobba igen efter nyår innebar avslutningen sista gången för mig på förskolan. Tjejerna kommer ju dit igen, fast då med pappa som ska var föräldraledig då jag jobbar.

Vi har varit en hel del på förskolan, en dag i veckan de senaste månaderna. Några av er kanske minns att mitt första möte med Öppna Förskolan inte var så positivt, men efter att ha pratat med personalen fick jag sedan veta att på just den veckodagen var det alltid ofantligt mycket folk och extra stökigt, då alla arbetslösa och andra 15-timmars barn kommer då med. Så efter det går vi alltid den dagen i veckan som 15-timmars barnen är på sin förskola, då är det betydligt lugnare och jag märker på tvillingarna hur de utvecklas av att vara där och blir mer självständiga, vilket känns positivt inför deras förskolestart sedan!

Julfina döttrarna på julavslutningen på Öppna Förskolan.

Elly och Amanda älskar sångsamlingen! Och visst må jag vara partiskt, men de är nog allra bäst av alla barnen på att vara koncentrerade på sångerna och göra alla rörelser och danser. Allra roligast är det nog ändå då de får använda instrumenten under tre sånger. Då rockar de båda loss och dansar glatt och ivrigt med en maraccas i varje hand! SÅ SÖTA!
Fast på avslutningen var sångsamlingen utbytt mot en vardagsgodstjänst i miniformat med präst och julsånger. Sen blev det julfika med clementin och pepparkaka. Det gillas av båda!

God Jul

Vi har haft härligt julfirande och jag har varit alltför upptagen med julbestyr och umgänge för att hinna blogga något innan julafton. Så i efterhand hoppas vi att alla läsare haft en bra jul och så önskar vi er

EN GOD FORTSÄTTNING & GOTT NYTT ÅR!

Lussekatter

Tjejerna har bakat lussekatter för första gången nu. Så jätteintresserade var de kanske inte egentligen, men de satt med varsin lussebulls-degkorv och lekte och smakade i alla fall en stund. Nånstans måste man ju börja!

När de var klara lyfte jag över deras kreationer som de var till plåten och resultatet blev två helt unika lussekatter, signerade två 1-åringar!
§

Fast de tyckte i alla fall att det var gott att äta bullarna när de var klara sen, mest Elly som inte varit lika förtjust i dagens middag dock!
;-)

Vi vill önska alla våra läsare en riktigt Glad Lucia idag!

Mitt lilla lussetåg med lucia och tärna var dock inte de muntraste inför fotografering...

Träffat tomten i skogen...

I söndags på tredje advent var vi med döttrarna på byns årliga tomtevandring uppe i skogen. Alla barn och deras föräldrar promenerar tillsammans med lyktor/ficklampor/facklor i skogen till en udde där självaste tomefar sitter vid en brasa och tar emot allas önskelistor. Väldigt mysigt, med marschaller längs sista stigen ut på udden och pepparkarkor och varm glögg som värmdes över öppen eld. Må hända att våra tjejer var på tok för små för att kunna uppskatta händelsen i år dock, och kallt var det nog med för dem då vi drog dem genom skogen i varsin pulka med en fårskinnsfäll att sitta på och varsitt elektriskt tärnljus vid sin sida.

Men tomten fick i alla fall deras önskelistor och vi vuxna fick en upplevelse att minnas!

Överlämnandet av önskelistor med pappas hjälp.

Första mötet någonsin med tomten!

Det var många barn i kö till tomten på udden...

Nattningarnas framsteg

I tisdags när jag var och tränade på kvällen fick Oscar natta båda själv då de ännu inte somnat när jag gav mig iväg. De var tydligen ganska svåra så han bestämde sig för att prova att lämna rummet, trots att de skrek. Den s.k. 5-minuters-metoden, tror jag.
Han var inne hos dem vid två tillfällen med några minuters mellanrum, då han sa att han älskade dem och la dem ner i sina sängar igen. Efter sammanlagt 11 minuter blev det tyst i rummet och båda somnade...

Det ska erkännas att jag blev ganska bestört till en början då jag fick höra om hans förfarande, men han försäkrade mig om att de inte varit förtvivlade utan snarare övertrötta och griniga.
Kvällen efter gjorde vi ett nytt försök med samma metod, denna gång tillsammans. Vi la varsin dotter, bäddade ner henne och sa att vi älskade henne och god natt och sov så gott och lämnade sedan rummet och stod utanför med tidtagning på mobilen (för att se hur länge de var ledsna och vänta minst 1 minut innan vi gick in första gången).
Efter 1 minut blev det dock helt tyst! De somnade.
Kvällen efter det tog det 40 sekunder.
I fredags hade vi besök och nattningen blev en timme sen, så de hann båda somna innan Oscar ens hann lämna rummet.
Igår var de upprörda till och från i drygt 1 1/2 minut innan de tystnade. Mest är det lilla A som är missnöjd, E verkar ha accepterat den nya rutinen något bättre.
Ikväll var de tysta från första stund när vi lämnade rummet efter att ha sagt god natt. De låg och småpratade lite, men ingen var arg, ledsen eller upprörd. Har vi kommit till en ny fas? Fungerar denna nattning redan?! I så fall var den inget att frukta!
Det var otroligt jobbigt att höra dem gråta efter oss på kvällen (tack gode Gud att de bara gjorde det extremt kort tid) utan att gå in till dem och lugna och trösta med en gång, men nu verkar det ha gett det resultat vi alla behövde, nämligen att de kan somna själva i sina sängar. Det kommer ju även hjälpa oss alla under nätterna sen, då de kan somna om utan oss.

Vågar inte ropa hej riktigt än...
Men hoppas kan man ju! ;-)

Släng din skit själv..!

Bjuder på en helt underbar situation som döttrar agerade ut framför mig för några dagar sedan här hemma:
Jag hade bytt blöja på båda efter lunchen innan de skulle sova middag och som vanligt brukar de då ta sina egna blöjor från lekmattan (där blöjbytena ofta sker efter lunch) för att själva gå till tvättstugan och sophinken för att slänga dem. Denna gång var dock Amanda helt ointresserad av aktiviteten så Elly tog då med sig även syrrans blöja och traskade mot tvättstugan. Väl utanför tvättstugedörren står Amanda och pysslar med någon leksak.. Det är då Elly bestämt går fram till henne och kastar hennes blöja hårt i golvet framför henne, innan hon går in i tvättstugan själv och slänger den egna blöjan i sophinken. Så himla komiskt! Släng din skit själv, syrran!
Kan ju berätta att Amanda mycket riktigt på denna hårda uppläxning från systern faktiskt tog sin blöja från golvet och slängde den korrekt i sophinken sen.
Ordning och reda. Och en leende mamma! Inget slarv här inte...

tsssssssssss...

När jag är själv med tjejerna om dagarna blir det ofta så att de får följa med mig t.o.m. när jag ska gå på toaletten, då de annars blir väldigt utom sig av att jag "lämnat dem".
Att gå på toaletten med dessa två små damer är ju en upplevelse i sig!
Oftast leker de med duschväggarna, de ställer sig på varsin sida glaset och trycker sedan skrattande ansiktena mot varann mot rutan. En annan sak som de tycker är festligt är att fälla ner toalocket på min rygg när jag sitter där, mindre kul tycker jag som försöker avvärja detta beteende. Att öppna badrumsskåpet under handfatet och dra ut så mycket de hinner är en annan av deras favoriter. Det är märkligt vad mycket de hinner med den korta stund det ändå tar för mig..!
Jag låter alltid dörren vara öppen när vi tre är själv hemma och berättar att "mamma ska bara gå och kissa" och då kommer de alltid springade och säger i kör "Tsssssssss!", ja så låter det väl! ;-)
Privatliv -vad är det?! hahaaaa

Empati och äkta syskonkärlek

Idag hände något som helt slog mig med häpnad:

Elly snubblade för en stund sedan på gåbilen och for i golvet med en smäll och blev givetvis jätteledsen. Jag gick således fram och tog upp henne och satte mig sedan med henne i knät på lekmattan och kramade och tröstade så gott det gick, samtidigt ser Amanda vad som hänt...
Hon blir ivrig och inser snabbt vad som behövs! Varpå hon letar reda på den andra nappen (förutom den hon har i sin mun), tar den i handen och skyndar fram mot oss på mattan, hon fastnar dock med ena foten i handtaget på min gympapåsen som de dragit fram tidigare, men låter inte detta hindra henne, utan släpar helt sonika med sig gympapåsen med foten så att hon kan fortsätta sin framfart. Och så räcker hon mig nappen så att jag kan ge den till ledsna Elly! Sen tar Amanda loss sin fot från gympapåsen och sätter sig hos Elly och klappar fint och tröstande på henne..!

Gissa om jag som mamma blev helt rörd över denna handling?!
1 år och två månader gamla och redan så mycket empati och syskonkärlek! De måste vara ett av två ting; antingen otroligt tidiga i sin sociala utveckling eller ovanligt super-empatiska systrar.

Stolt är bara förnamnet för vad jag känner inför dessa två små just nu.
Underbaraste, allra finaste ungar! Mina största kärlekar i livet. Mina allt!

Handla med tvillingarna

För några dagar sedan var jag och småhandlade på ica med tvillingarna, brukar göra det med dem båda med numera, och det brukar fungera fint! Jag sätter helt enkelt båda i kundvagnen med ryggen mot mig och näsorna i färdriktning och de brukar tycka det är festligt att sitta där ihop och titta och klämma på alla varor som läggs vid deras fötter. Många gulliga kommentarer brukar det bli från andra kunder i affären med, av typen "åh, i vilken hylla hittade du de där två?" och "vilka söta saker du köper!" etc.

Sist då jag var och handlade med tjejerna i alla fall, så upptäckte jag plötsligt strax innan jag kom till kassan, att en av döttrarna tagit ut en tomat ur plastpåsen vid hennes fötter och nu satt och åt på den..! Noooo, not good! Så jag tog helt enkelt ifrån henne tomaten och la tillbaks den i påsen och då vi gått genom kassan och betalt fick hon sedan sin tomat igen och syrran fick också en. Så nöjda! Kanske borde jag inte låtit henne få tomaten sen, men hon är drygt 1 år, hon fattar ju inte att hon gjort fel i vilket fall... Sen brukar de ofta få något, typ en banan att dela på eller så, då vi passerat kassan då vi är och handlar. Så hon tog väl bara saken i egna händer kan tänkas, och valde idag en tomat istället för banan.

söta tomat-tjuvarna

Underbaraste underbara ungar!

Sötare än så här blir det inte..! Tjejerna fattade idag varandras händer och sprang sen lyckligt omkring här hemma skrattande och skojande ihop. Mina älsklingar! Det måste vara mitt absolut lyckligaste ögonblick av dem två tillsammans. Jag stod vid sidan av och de hade en stund tidigare påkat på min hjälp att få mössorna på, och plötsligt hör jag dem bara skratta och tittar åt dem, för att se dem ta tag i varandras händer.
Trodde inte så små barn lekte med varandra. Men det gör våra små troll verkligen nu.
Mammas lycka är total!
Tvillingar är en gudagåva. De har redan så mycket glädje av varandra. Mitt hjärta smälter!

Best of

Åh, det har hänt så många små grejer och framsteg med girlsen här hemma på sistone, att jag inte ens hunnit blogga nåt.

Här kommer en kort summering av "best of A & E" den senaste veckan:

De ÄLSKAR att ha skor! Vilka skor spelar egentligen mindre roll, finskor, gummistövlar, mockasiner, crocs eller vinterkängor. Bara de får gå omkring med något annat än bara strumpor är de lyckliga! Oftast blir det just nu crocs, som på bilderna ovan.

De har börjat klätta massa nu, på allt överallt känns det som. Här har de lyckats bestiga sina egna dop-stolar!

...Och här har Amanda bemästrat soffan, medan Elly frustrerad fortsätter kämpa för att ta sig upp!

En annan favorit är att dra ut allt som finns i de få kökslådor som är inom deras räckhåll och utan barnlås. Denna gång blev det alla kastruller som drogs ut på golvet. Och sen satte de sig i varsin av de allra största kastrullerna -och fastnade! Till Amandas stora förtvivlan, Elly tar det med ro då hon råkat ut för detta ett antal gånger och vet att räddningen alltid är nära i form av mig ;-)

Och båda har haft tofs i håret för första gången -ingen favorit för någon av dem, men åhh så söta!

Det händer så otroligt mycket hela tiden med dem nu. De kommunicerar alltmer för varje dag som går och de förstår så otroligt mycket nu. Man kan verkligen prata med dem och de förstår även sammanhang etc.

Vi har dock påbörjat en natt-kamp med framförallt en av döttrarna nu. Det är nämligen så att de små båda är väldigt envisa, precis som sin mor, och nu har en av dem bestämt sig för att hon vill sova hos oss i vår säng om nätterna istället för i den egna spjälsängen. Något vi inte gillar alls! Visst kan det vara mysigt med dem att gosa med i sängen om morgonen, men det är viktigt att de lär sig att sova gott i den egna sängen och trivs där. Så vi kämpar nätterna igenom nu, eller ja natten till igår var det en riktig kamp. Då vaknade hon med sisåsär 20 minuters mellanrum mellan varven och skrek och grät och ville bli lagd hos oss. Men vi var envisa (tur också att vi är två föräldrar mot en dotter) och turades om att sitta bredvid hennes spjälsäng och stryka lugnande på henne och natta om henne där. Till slut gav hon upp och somnade. I natt var uppvaken nästan lika många, men hon somnade fortare mellan gångerna. Kanske börjar hon inse att vi inte kommer att ge oss. Det är fascinerande dock att se hennes syster sova lugnt i sin spjälsäng alldeles instill, till synes helt oberörd av hennes skrik! Tur det.

Snart är det också dags att ta kampen att få dem att somna själva i sina sängar om kvällarna. Idag sitter vi vid deras sida tills de somnat. Ett steg i taget...