När börja förskolan?!

Vi nöter och diskuterar och funderar massa just nu om när det egentligen är bäst att skola in tjejerna på förskolan.
De flesta gör det ju runt ca 1 1/2 års ålder, jag har dock hört från förskolepersonal att det egentligen inte är en särskilt bra ålder för barnen att skolas in, då de ofta då är i en utvecklingsfas med separationsångest och att inskolningen då blir svårare.
Våra små är ju födda i slutet av September så de är ju 1 1/2 år mitt i en termin i vilket fall, vilket ju inte direkt är en vanlig tid att starta förskolan. Sen vet jag ju de som skolar in sina små redan då de fyllt året bara, vilket i vårt fall skulle innebära nu!

Jag börjar känna mig lite rastlös hemma och längtar alltmer efter vuxna sammanhang och rutiner där jag är viktig som annat än mamma. Samtidigt känner jag att jag innerst inne inte är helt redo att sätta dem i förskolan än och att jag genuint tror att det bästa för dem är att vara hemma så länge som möjligt. Men dagarna från försäkringskassan med föräldrapeng tickar på, mycket också beroende på att vi var hemma samtidigt och plockade föräldradagar båda två de tre första månaderna. Och nu då flickorna fyllt 1 år tror jag att reglerna säger att man måste plocka ut 5 dagar/vecka eller liknande. Så då tar de ju fort slut med om jag ska vara hemma heltid.

Vi har haft funderingar på att jag kanske ska gå tillbaka till jobbet drygt halvtid och att Oscar ska vara föräldraledig den tiden, så att vi delar på det och att vi båda två får båda delarna ett tag. Fast då måste min chef lösa det för mig på min arbetsplats så att det funkar där att jag bara jobbar ca 60%, vilket kanske inte kommer lösa sig. Man har ju laglig rätt att komma tillbaka på deltid då man har små barn, men deltid är ju 75% och så mycket hade jag inte tänkt börja med... Suck! Det är tråkigt också då det hela blir en ekonomisk fråga, men Oscar tjänar tyvärr rejält mer än mig...
Det lutar alltså åt att skola in A & E först till hösten, och dessförinnan dela lite på föräldraledigheten fr.o.m. årsskiftet. Men kanske att det också hade funkat fint att skola in dem i början på nästa år (fast då är de allt bra små!) och bara ha dem på förskolan typ halvtid, så att det blir en mjukstart och jag får lite arbetsliv igen ändå. AMBIVALENT!

Ni som har barn på förskola, när skolade ni in och varför just då?

Jag vill dock tillägga att efter besök på den förskola de så småningom ska börja på här hemma i byn, så känns den i alla fall väldigt bra! Personalen verkar trevlig och engagerad och innergården är stor och vacker med närhet till skog och natur. Så som jag önskar för de små!

nattning

Numera fungerar nattningen bra för oss!

De somnar i regel inom fem-tio minuter från det att vi lägger dem. Dock vaknar de efter sisådär 6 timmar och har då svårt att somna om i den egna sängen. Det är väl egentligen något som vi borde jobba med, så att de lär sig att själva somna om då de vaknar på sikt. Det känns dock väldigt positivt att de nu sover i eget gemensamt rum och att de kan nattas i sina sängar om kvällarna, till skillnad från hur det var för några månader sedan då vi bar dem i famnen till sömns..! De verkar sova mycket bättre nu också, sen de fick det egna rummet. Sen har vi ju också dragit ner på dagsovande till ett tillfälle mot tidigare två, en förmiddag och en eftermiddag. Nu sover de ca 1-2 timmar direkt efter lunch och är sen lagom trötta när kvällen kommer. Läggning brukar bli runt halv åtta-åtta. Sen sover de till ca 07.00 då de vaknar och vill vara nära och busa innan vi går upp och gör välling.

Jag har lyckats natta dem själv vid ett tillfälle och Oscar vid två. Tänk när det funkar så bra att vi varje kväll bara behöver vara en av oss för nattning, det vore nåt det!

Mysigast just nu!

Mysigaste stunden i tillvaron just nu tycker tjejerna är våra gemensamma frukostar!

Knappt hinner de komma ner för trappan förrän de går till sina matstolar och gnäller om att bli upplyfta för morgonens höjdpunkt: FRUKOST med hela familjen samlad! :-)
Först brukar de få sin välling medan vi gör kaffe, kokar ägg och plockar fram frukosten, så under själva frukosten sen är det mest det som de är sugna på som slinker ner då de egentligen redan ätit (druckit) sig mätta. Fast de brukar oftast vilja smaka ALLT som finns på bordet!
Nu på hösten har vi dessutom utökat mysfaktorn, förutom att det är en härlig start på dagen att sitta ner tillsammans och få en lugn gemensam stund, med tända ljus. Det älskar tjejerna! Båda två ger ifrån sig ett förtjust "Åååååååhh...!" då jag tänder ljusen.
(Morfar B-G kan dock vara lugn, vi har ljusen utom räckhåll för döttrarna och kommer ihåg att släcka dem innan vi lämnar bordet!)
;-)

Tända ljus på frukostbordet ökar myskänslan!

Titta vad jag hitta!

Sittande i lådan med alla plastburkar!

Häromdagen möttes vi av denna syn, ena dottern sittande i lådan med alla plastburkar! De brukar få leka med just denna låda i köket då den endast innehåller sådant som de kan få packa i och ur lite hur de vill. Men nu kom de alltså på att de även kan klättra i den...

De leker allt som oftast ihop nu och hänger jämt tillsammans här hemma. Så underbart att se dem verkligen ha glädje av varandra! De busar, kivas, skrattar, hjälps åt och månar om varandra. Särskillt den ena av dem är väldigt mån om sin syster och ger henne napp osv. Gullungar!

1 år sen BF

1 månad innan BF

Beräknad förlossning var egentligen idag för 1 år sedan. Vad annorlunda det hade varit om de väntat de tre veckorna med att komma ut! Då hade vi ju minsann fått fira kalas idag, de hade haft andra personnummer, de hade varit födda i ett annat stjärntecken och vi hade haft Oktober-barn iställer för September-barn.


Och väntan hade troligtvis varit ofantligt olidlig de sista veckorna..!
De kom precis lagom, idag hade jag inte orkat hålla kalas i alla fall. ;-)

Lekplats i trädgården

Så här ser det ut när twinsen leker på vår baksida där de har sin nya rutschkana som de fick i 1-årspresent, sandlåda med lock, vippgunga och gungor. De älskar att leka här! Enkelt och nära för oss som föräldrar med att ha allt i den egna trädgården. Dessutom finns det ju bara en babygunga på de flesta lekplatser och tyvärr gör traktens katter alltför ofta sina behov i den allmänna sandlådan, då är det käckt med egen sandlåda med skyddslock till!

Att gunga är livet!

Bobbycars!

Nu har de äntligen fått sina Bobbycars!

I lördags då Oscar kom hem från jobbet och det var en sån härlig höstdag med sol och underbart frisk luft, bestämde vi att det var dags.

På med mössa, snygga vinterkängorna och regnoverallerna (som för övrigt nog är den bästa investeringen på länge, enligt vår mening. Underbart att kunna slänga på dem nu när hösten är här och de vill leka ute och krypa i gräs och sand mm!) och snabbt montera på rattarna på bilarna och sen skulle det provköras!

Åååååh, de var så söta på sina bilar!

Elly tyckte först att det var lite läskigt, men Amanda älskade det från första stund. Fart och fläkt -she like!

Amanda var också den av de två som förstod att det är bäst att lyfta fötterna framåt, så att hälarna är närmast marken, Elly gjorde tvärtom vilket medförde att tån på skorna skrapade i marken allt för jämnan för henne.

Dröjer väl kanske inte så länge nu innan det blir bilrace mellan tvillingarna bus!

:-)

Mössan på!

Tjejerna älskar att vara ute och leka! Allra helst på vår baksida i trädgården där de numera har sin egna lilla lekplats med sandlåda, rutschkana, gungbräda och gungor.

Ofta är de gånger om dagen nu då någon av dem eller båda kommer med sina skor, sin tjocktröja eller regnoverall och vill att jag ska ta på det så att vi kan gå ut och busa.

Idag kom Elly med sin mössa och ville ha hjälp att sätta på den. Vilket jag såklart villigt hjälpte henne med. Sen såg jag hur Amanda började titta efter sin mössa, till saken hör att A tidigare kört fast på sin mössa som låg på golvet när hon kom gående med gåvagnen, men hon kom loss och gick vidare, men nu tittade hon helt logiskt i hennes värld, efter sin mössa under gåvagnen. Ungefär som om hon tänkte Men vad tusan, den var ju här alldeles nyss! Bara det att hon ju gått en bit sen den var under vagnen... Jag bad så i alla fall Elly att hämta Amandas mössa, när jag såg att hon också ville ha sin. Döm om min förvåning då Elly traskar iväg och kommer tillbaka med Amandas mössa! Hahaaa, hon förstod vad jag bad om. Cool! Sen lekte de massa med sina mössor, på och av, på och av hela tiden. Till slut traskade de båda bort till altandörren och drömde sig ut till gungorna som hänger där ute...

Två döttrar redo för att gunga!

"Vad väntar vi på?! Mössorna är på, nu går vi!!!"

Tabu

Det är tabu att prata om det jobbiga i att vara tvillingförälder och om det faktum att statistik visar att 50% av alla tvillingföräldrar skiljer sig/separerar under småbarnsåren.
Nu tänker jag skriva om det iaf.
För det ÄR väldigt tufft mellan varven att ha två små i exakt samma utvecklingfas att ta hand om, och att samtidigt få sin relation att fungera och försöka hålla liv i det egna privatlivet och umgänget man hade tidigare! Sen går det givetvis i perioder och jag tycker alltid, oavsett hur kämpigt det är, att våra tvillingtöser är värda all möda i världen!!

Just nu är vi dock inne i en av dessa jobbigare perioder.
Jag har skadat/belastat fel på min högra sida vilket leder till att det gör ont i höger ben och ryggsida/höft då jag bär eller på annat sätt belastar/anstränger mig. Vilket gör det svårt då jag är själv om dagarna och döttrarna behöver bäras, t ex till skötbordet och matstolarna. Oscar har fått nackspärr, tjejerna är förkylda (om än nästan friska igen nu) så vi fått sova lite/dåligt de senaste dygnen med. Ovanpå allt ligger oro över att våra två bilar krånglar extremt (=höga reparationskostnader etc) och diskussionen om hur länge jag ska vara hemma föräldraledig och när barnen bör skolas in på förskolan och hur länge föräldradagarna från försäkringskassan egentligen räcker.
Hushållsarbete och städning ska vi ens nämna här, för det finns det absolut inget utrymme för just nu! (De försök jag gör att t ex tömma diskmaskinen eller sopa golvet får snart avslutas då jag har två som "hjälper till" alternativt gör något helt annat som de inte får göra i andra ändan av huset.)

De som har sina familjer på nära håll kan skatta sig lyckliga, för den avlastningen nån timme här och där tror jag gör stor skillnad. Kanske känner jag så speciellt då Oscars arbetstider är så dåliga för oss just nu. Han åker hemifrån ca 10:15 på vardagar och kommer oftast hem först ca 19:30-19:45. Då är det ju dags för nattning och jag har ibland haft ca 1-2 timmars helvete med två trötta som längtar efter varsin famn. Snacka om att känna sig otillräcklig! Att hitta på någon gemensam aktivitet ihop som familj blir det alltså inte tal om de dagar Oscar jobbar och han och jag orkar väl bara precis göra det viktigaste hemma innan vi dör framför TV:n nån timme innan läggdags. Så nån direkt kvalitetstid ägnar vi oss inte åt ihop just nu, tyvärr.

Hur gör alla andra? Varför pratas det inte mer om hur tufft det faktiskt kan vara att vara småbarnsförälder? Hur man nästan tappar allt socialt umgänge man hade tidigare, hur ofattbart lite egentid man får och hur hårt det drabbar relationen mellan mamma och pappa när barnen kräver i princip all ledig tid.

Alla som är föräldrar vet hur underbart det kan vara/är att ha barn. Många pratar om att det är det bästa i livet att få barn och nästan ångrar att de inte skaffade barn tidigare och vill förmå alla i sin omgivning att genast skaffa barn med. Men att det kan vara inte alls så rosaskimrande att vara förälder till de här små underbara liven mellan varven, det hör jag inte alls lika ofta. How come?

Höstdag i trädgården

Idag har vi fixat och grejat i trädgården inför hösten/vintern. Klippt häcken, päronträdet och vindruvsrankorna. Skördat det sista av morötter, rabarber och vindruvor. Tömt alla krukor med tomatplantor, täckt över trädgårdsmöblerna med pressening och fått ordentligt med frisk luft och jord under naglarna!

Tjejerna var med ute och "hjälpte" till. De tyckte det var roligast att få åka skottkärran!