5 månader idag!

Idag är det 5 månader sedan Elly och Amanda föddes.

Det firades med smakportion av morot!
Moroten mottogs med ganska glada miner, även om potatisen nog fortfarande vinner. Efter tips om att morotsfläckar är svåra att få bort fick de idag äta ikädda endast blöja!

Idag har vi också anmält oss till babysim. Ska bli riktigt skoj, särskillt som Elly och Amanda älskar att bada och plaska med vatten. På tisdag ska vi på informationsträff, innan själva babysimmet drar igång. Både jag och Oscar kommer ju få vara med, då vi har varsin dotter att simma med. Extra viktigt tycker vi det är att de blir vattenvana och orädda då vi bor vid en sjö och ofta vistas vid vattnet under vår och sommar. Jag återkommer om hur det går sedan.

-simma lugnt-

Vackert, om än såå opraktiskt

Vinter hemma hos oss ser ut så här. Visst är det en del vackra bilder, men också bilder av 30-vägskylten halvt täckt av snö, bild när jag skottar vår balkong (!) och när Oscar vadar i snö!

Idag har det snöat konstant hos oss...

Så här mycket snö har jag inte upplevt så länge jag kan minnas. (Vet att vintern då jag föddes också var väldigt snörik dock)

Så himla typiskt på sätt och vis, att det skulle bli så mycket snö just denna vinter. Tjejerna är ju alldeles för små för att kunna uppleva snön och ska jag vara ärlig så är den mest i vägen för oss. Att ta sig fram med tvillingvagnen i snön är nästintill omöjligt! Vagnen med flickorna i väger ca 30kg och med trottoarer och vägar som är snöfyllda och oskottade blir det ett enormt tungt projekt att ta minsta lilla promenad med tjejerna. Vagnen blir till en tung snöplog liksom. För att inte prata om hur halt det är! Känns lite riskabelt att gå med vagnen i backar då man aldrig vet hur underlaget är under snön och det är lätt att halka omkull, vilket är väldigt otäckt när man har tjejerna i vagnen och backen är brant. Nu har vi snart haft snön i hela två månader! Jag längtar till våren då snön smält bort och jag äntligen kan ta alla de barnvagnspromenader jag ser framemot att göra. Inte trodde jag att det skulle gå veckor (!) mellan mina promenader i friska luften med tjejerna, men vädret kan man ju som bekant inte styra över.

Snön har också varit lite av en bidragande orsak till varför jag dragit mig för att ge mej iväg själv med Elly och Amanda i bilen. Dels tycker jag det känns onödigt att ge sej ut i vinterväglag med flickorna om det inte är nödvändigt och dels är jag rädd att något ska hända och jag skulle bli stående nånstans i kylan med tjejerna. Det vore hemskt! Må den smälta bort snart.

Vackert är vinterlandskapet utanför fönstret i alla fall, om än opraktiskt.
Vad tycker ni om all snö?

Feberfria!

Idag när vi vaknade var båda flickorna äntligen feberfria och sina vanliga glada jag igen! UNDERBART!
Biverkningen av vaccinet höll väl i sej i si sådär ett drygt dygn ungefär, började ju framåt kvällen i förrgår. Oscar kom hem från jobbet två timmar tidigare igår, för säkerhets skull så att de skulle kunna ha varsin famn när de blev hängiga framåt kvällen. Men det var egentligen aldrig ett så akut läge igår kväll, tack o lov.
Nu är vi på banan igen och Oscar har sina lediga dagar idag och imorgon så nu blir det familjemys för hela slanten! :-D

Otröstliga av biverkning

Igår fick ju Elly och Amanda sin 5-månaders vaccination på BVC. När de fått sin 3-månaders vaccination märkte vi inga direkta biverkningar, kan ju bl.a. ge feber. Så vi trodde nog lite naivt att det nog skulle bli ungefär lika nu. Fast BVC-sköterskan sa att kroppen ofta reagerar mer andra gången den får vaccin. Så blev det!

De blev vaccinerade vid lunchtid och framåt kvällen var de väldigt gnälliga för att sedan övergå i total otröstlighet. Så himla hjärtskärande! Båda älsklingarna grät hysteriskt och hade antagligen ont i sina ömmande sprutstuckna lår, stackarna. Ingen tröst verkade hjälpa heller. Vid amningen släppte de t.o.m. bröstet för att fortsätta sitt gråtande.

Oscar sa att det var lite så sist med, vid 3-månaders vaccinet, men jag minns verkligen inte att de någonsin varit fullt såå otröstliga som igår kväll.

Om jag bara kunnat ta deras smärta och lidande i deras ställe, skulle jag gjort det ögonblickligen! Väldigt smärtsamt som mamma att inte kunna hjälpa när de är så himla förtvivlade och bara gråter och skriker och gråter utan att de kan förstå varför det gör så ont.

De var också extremt trötta efter sprutorna. Till slut somnade de båda två i alla fall, den ena med mej tätt intill och den andra i pappas trygga famn.
Sen sov de i åtta timmar i ett streck..! Något de aldrig annars gör. Vi var förberedda på en vaknatt då vi insåg att biverkning av vaccinet denna gång nog gav större inverkan än sist på tjejerna. Men så blev det alltså inte alls. De sov och sov och sov, vilket var såå skönt så de slapp ha ont hela natten!

Idag har de dock feber båda två och är fortsatt gnälliga. Usch och fy! Och detta är bara andra omgången av en i raden av alla sprutor de ska få under sina barnaår..! Nu har de dock somnat igen... Gud var nådig, snälla.

Vaccination

Idag har vi varit på BVC igen.

Mätas, vägas och få andra omgången vaccinationer stod på dagordningen.

(Vaccin mot bl.a. stelkramp, kikhosta, polio och tuberkulos)

Flickorna skötte sej som vanligt exemplariskt! Fick t.o.m. beröm för att de var så lugna och fina och vi var så effektiva som föräldrar.

:-) På en halvtimme var vi klara med båda flickorna och allt som skulle göras. Antar att man som tvillingföräldrar lär sej att vara högeffektiva, då det ofta krävs med två små. "Gör du ditt, så gör jag datt så att vi sedan kan..." etc.

Två sprutor, en i vardera låret fick de. Lite tårar blev det, men mindre än förra gången faktiskt.

Nu kan de få feber under kvällen, men det fick de inte sist så vi hoppas de ska slippa biverkning denna gång med!

Nu är de 62,5cm respektive 63,5cm och väger 7150gram och 7280gram. Det är fortfarande Amanda som leder i längd och Elly i vikt.

Vi har idag också låtit dem smaka potatis för tredje dagen..

Hör och häpna -idag ÅT de potatisen! :-D Båda mottog skeden med glada miner och svalde utan att spotta ut en massa. Härligt, härligt! Äntligen verkar de tycka att det är trevligt med en sked med lite fastare föda. Ska bli spännande att se vad de tycker när vi sen provar morot.

När ska man plocka upp barnet under natten?

Jag har funderat på en sak:
Jag tror att jag som tvillingförälder i många fall agerar annorlunda än vad jag skulle ha gjort om jag bara haft ett barn. T ex det här med nattamning och när tjejerna vaknar på natten. När plockar andra mammor upp sina barn när de vaknar på natten? Jag menar jag reagerar ju på minsta lilla gnyende och är snabbt på benen för att kolla om det är nappen som åkt ut, eller om hon är vaken och kanske vill ha ny blöja och ammas.

Jag inbillar mej att jag ibland agerar snabbare, kanske t.o.m. lite väl snabbt ibland, då de kanske lika väl hade kunnat somna om utan att behöva ammas på natten vid varje tillfälle. Men jag är så rädd att stå där med två vakna små samtidigt att jag hellre ammar en gång mer än en mindre, så de inte ska väcka varandra genom att börja skrika.

Borde jag kanske ha is i magen och se om de somnar om av sej själva då och då, eller stoppa in nappen och ge dem en stund att känna efter om de är hungriga eller ej, innan jag plockar upp dem. På sistone har det dock ofta hänt att de vaknat typ mer eller mindre samtidigt och då får ju Oscar ge ersättning till den ena. Svårt att veta om de då väckt varandra eller bara råkar vakna vid ungefär samma tid.

En av en tvillingsmammas alla funderingar...

Dagen i bilder

Idag har flickorna fått smakportion av potatis för första gången. Eftersom pappa Oscar jobbar idag såg jag till att dokumentera milstolpen ordentligt!
Palsternackan mottogs ju inte direkt med jubel, nedan kan ni se hur det gick med potatisen.

(Kolla in de fina kläderna, jag tycker Elly och Amanda ser ut som riktiga små tjejer och inga bebisar längre i dem. Gåva från min moster med familj)

Vi började dagen med lite mys på filten och bus och skratt!

Stolarna intogs när det var dags för smakning!

Amanda och Elly verkar konferera om de ska ge det en chans...

...Amanda är mer positiv till potatis än palsternacka i alla fall!

...precis som Elly, som faktiskt åt litegrann.

Playdejt

I början på veckan hade vi playdejt hos Hilma och hennes mamma Malin. Det har vi ibland. Hilma är tre veckor yngre än Elly och Amanda och jag och Oscar träffade Malin och Hilmas pappa på föräldrautbildningen på MVC.

Ja, playdejt och playdejt, det har väl hittills mest varit vi mammor som haft utbyte av våra träffar -tills helt nyligen. Sist var det annorlunda minsann! Nedan kommer lite bilder som berättar hur det kan vara när man skaffar kompisar när man ännu bara mest ligger tillsammans på en filt.

Elly, Hilma och Amanda

Elly passade på att smaka lite på Hilma

Amanda imponerades av Hilmas fina kalufs och tog ett fast grepp om den!

Tvillingarna blev hungriga av allt lekande med Hilma..

...tur då att mamma hade laddat med BabySemp och varsin nappflaska!

Dagens bild

Så här söta är de idag, 21 veckor gamla.

4 1/2 månad gamla

Nu är flickorna drygt 4 1/2 månad gamla, 21 veckor imorgon.
Och det har hänt en hel del sedan de kom. De har nu storlek 62 i de flesta kläder. (56 i en del och t.o.m. 68 i ett fåtal)

De kan nu vända sej från mage till rygg, ler och jollrar massa varje dag och upptäcker ständigt nya ljud att göra. T ex ett skrollande ljud långt ner i halsen och ett smackande med läpparna. Elly gör ofta mer gälla ljud än Amanda. De är båda väldigt starka i kroppen och lyfter både ben och hals högt då de ligger på mage. På rygg lyfter Elly ofta rumpan från golvet med hjälp av benen och Amanda är snart på väg runt från rygg till magläge. Elly kan själv ta nappen om den ligger brevid henne, greppa den med handen och stoppa in den i munnen! Amanda höll häromdagen sin flaska med ersättning själv när hon åt! Elly kan i några sekunder sitta själv och Amanda gör pruttljud med munnen. (Idag gjorde hon det då det var dags att byta bajsblöja, försökte hon kanske förmedla behovet till mej?)

De har båda upptäckt varandra nu och det är underbart att se dem interagera på sitt sätt. Förut har det mest varit att de råkat komma åt varann då de legat brevid varandra, men nu greppar de varandras händer dagligen och tittar nyfiket på varandra och smakar på varandra händer, armar och tår. De egna kroppsdelarna blir också alltmer intressanta, Amanda greppar snart sina fötter, Elly har en bit kvar dock.

Amanda somnar oftast tidigast på kvällen och vaknar tidigast, Elly sover gärna lite längre på morgonen och hon är fortfarande den av de två som är hungrigast. Ofta vaknar Elly två gånger under natten för mat, medan Amanda kan nöja sej med nattamning en gång.

Elly är ofta en solstråle som frikostigt bjuder sin omgivning på leenden och småskratt till höger och vänster. Amanda är mer reserverad, särskillt mot männsikor hon inte träffat tidigare, men när hon skrattar är det det mest smittsamma skratt man kan tänka sej och det verkar aldrig vilja ge sej.


Jag antar att de är ganska lika till utseendet än så länge, båda har t ex knappt något hår på huvudet, men en liten hårkrans i nacken som små munkar. Trots likheterna till utseendet tycker vi oss ändå märka hur deras personligheter skiljer sej åt.

Det blir spännande att se hur olika de kommer utvecklas framöver!

Stay tuned...

IKEA

Idag har vi varit på IKEA hela familjen. På inköpslistan stod barnstolar till tjejerna! Det är ju hög tid nu då de börjat så smått med smakportioner och faktiskt nu kan sitta med stöd. Varsin stol med tillhörande bricka och stödkudde blev det.

Klart att det skulle provsittas när vi kom hem!

En rolig grej hände på IKEA när jag satt med tjejerna i vagnen vid sidan om mej i restaurangen då Oscar fixade lunch åt oss. Då kom nämligen en kvinna fram till mej, tittade på tvillingvagnen och sa: "Hur mår du?" Varpå jag svarade: "Bra". Sen berättade hon att hon också har tvillingar. Två tjejer på fyra år. Hon stannade och pratade en stund, frågade om jag ammade dem osv. Och gav sen sina bästa tvilling-tips från en tvillingförälder till en annan. Sa bl.a. att det viktigaste för henne varit att få in strikta sovrutiner och alltid hålla dem. Hennes tvillingar gick tydligen som små klockor nu när det gällde sovtider. Själv har vi ju varit lite flytande med det, är liksom inte för det militäriska och ska jag vara ärlig tycker jag ändå det funkar bra som det gör. Borde ju annars vara liknande problematik för de familjer med flera barn, oavsett om det är tvillingar eller ej.

Kul tycker jag i alla fall att det är det här med att vi tvilling-föräldrar verkar ha ett visst band. Att komma fram till en annan, vilt främmande tvillingmamma och fråga "Hur mår du?" säger en del, inte sant? Kanske kan bara en annan tvillingförälder helt förstå hur det är att få två små på samma gång. Hur tufft det kan vara, men ack så underbart med! :-)

Nu duger tydligen bara mamma

Från att flickorna gått lika gärna till mej som till Oscar har de nu fått för sej att det bara är mamma som duger i vissa lägen. Hoppas sååå att det bara är en fas de går igenom!!
Särskillt på kvällskvisten då de är ledsna och trötta, är det bara mamma som gäller. Oscar försöker verkligen och gör allt lika som jag, men jag antar att man aldrig kan göra helt lika kanske ändå.. Amanda har ju hela tiden varit något mammig, men nu verkar det även gälla Elly i viss grad. Häromkvällen fick jag därför vara den som nattade båda. Oscar provade men det resulterade bara i gallskrik.. Knepigt då när skriket plötsligt avtar då jag tar över. Förut har vi hjälpts åt och nattat en dotter var på kvällarna.
Vad göra?
Vi vill ju självklart att flickorna ska tycka att det funkar lika bra med pappa som med mamma. Oscar har ju dessutom varit hemma med mej och flickorna under de första tre månaderna, det är ju bara den senaste månaden lite drygt som jag varit själv med dem. Kan de redan ha vant sej så mycket vid mitt sätt att göra saker att de nu bara accepterar det och inget annat?!

Har någon annan varit med om liknande och isf vad gjorde ni?
Nu när de verkligen skriker för full hals har jag faktiskt tagit över då vi märkt att de då lugnar sej, men jag är verkligen osäker på om det är rätta sättet. (I början var det lite skönt att de lugnade sej då de kom till mej, lite som en bekräftelse på att mamma är allt bra liksom, men inte längre.) Kanske lär de sej då att om de skriker tillräckligt så kommer mamma och sänder vi då ut signaler att pappa inte duger lika bra?

Tycker lite synd om Oscar som så kämpar så och ändå skriker de. Visst känner jag dem säkert till viss del bättre nu när jag är hemma med dem hela dagarna och Oscar har återgått till jobbet, och visst är det så att jag och tjejerna hittat sätt och rutiner som funkar för oss. Men Oscar måste ju också kunna vara med på ett hörn. Ofta vet jag ju vad som funkar i olika situationer för jag har fått fler chanser att testa under dagarna. Borde jag ge Oscar mer egen tid med Elly och Amanda så att de kan bygga sin egen relation utan mej?
Vill att vi ska vara två likvärdiga föräldrar!

Ge mej gärna kommentarer i form av era tankar kring detta.
kram/Shoop

Reaktionerna på första smakportionen

Elly var något skeptisk och provade försiktigt...

Hon tyckte faktiskt att det var rätt OK, om än lite konstigt.


Amanda var nyfiken och inte så skeptisk till en början...

Men ogillade det dessto mer när hon väl fått det i munnen!

Bäst var när Elly fick hålla skeden själv efteråt!

Amanda konstaterade att det inte var skeden som smakade illa iaf!

Söta minspel bjöds det på hur som helst och imorgon är det dags igen, undrar om reaktionerna blir lika då! Men visst är tjejerna söta oavsett grimaser? :-)

Första smakportionen

Med kameran i högsta hugg lät vi så Elly och Amanda provsmaka annat än bröstmjölk och ersättning för första gången. Vilka minspel de bjöd på! Elly verkade faktiskt tycka att det var rätt ok, men Amanda spottade och fräste. Stackare, och nu ska vi plåga henne med smakportioner av palsternacka ett par dagar till innan vi provar med potatis. Hoppas hon vänjer sej eller rent av lär sej att tycka om det!

När de båda hade fått sin tesked med palsternacksmos lät vi dem få några skedar med bara bröstmjölk med för att de inte skulle associera skeden med något de inte gillade något värst. Den skeden var de dock skeptiska till så sen lät vi dem båda få leka och smaka och klämma på sina skedar själva en stund. Då gick det bra! Skeden måste ju upplevas positiv.

Bilderna kommer inom snart...

Idag kommer det att ske

Idag när flickorna är dryga 4 1/2 månad gamla (20 veckor i lördags för att vara exakt) kommer de att få prova sin allra första smakportion.
Vi har bestämt att prova med palsternacka först då den är både mjuk och mild i smaken.
Palsternackan är kokt och snart ska den mosas ihop med lite bröstmjölk för att sedan serveras som smakis till två nyfikna små tjejer. Ska bli spännande!
Jag lovar att återkomma med rapport om hur det hela gick, så titta in här snart igen...

Håller tummar och tår för att det ska bli en positiv respons från båda!

Alla Hjärtans-Dag!

Idag är det Alla Hjärtans-Dag och med två små döttrar är den i år fylld av mer kärlek än någonsin, så klart! Bara titta på dem... KÄRLEK!

(De söta kramdjuren är en Alla Hjärtans-present från mormor)

Syskonkärlek

Vi önskar Er alla en underbar och kärleksfull Alla Hjärtans-Dag!

Det svåra är att våga

Att ge sej iväg själv med tvillingarna är något jag undvikit, av rädsla antar jag. Det är ju betydligt svårare att sköta två och ge sej iväg med två någonstans, då man är själv. Vad händer om de flippar ur båda samtidigt liksom, då man är själv med dem i bilen eller mitt i ett köpcentrum fyllt av människor med stora granskande ögon..! Eller om de blir hungriga samtidigt och båda skriker i kör eller bajsar ner sej samtidigt eller...Ja, ni fattar grejen. Våga misslyckas.
Men igår tog jag mod till mej och gav mej iväg med flickorna själv. Bära eller brista, nu skulle jag i alla fall ge det en chans!
Och det gick bra!!! Flickorna skötte sej exemplariskt. Jag packade in dem i bilen och åkte till köpcentrat för att hämta ut ett recept på Apoteket. Hade lilla bilen så vagnen var inte att tänka på. Men det funkade fint att ta ena dottern i bärsele på magen och andra i babyskyddet (bärbar bilbarnstol) i en kundvagn. Ärendet utfördes, flickorna var på gott humör hela tiden och det var en stolt mamma som körde hem efter den lyckade utflykten!

Det är helt enkelt som en kompis sa: "Det svåra är väl att våga"
Nu vågar jag nog igen.

(Ni andra som har tvillingar och läser här, hur gör/gjorde ni då ni är själva med tvillingarna? Vågar ni och borde jag våga testa mer själv?)

Friskt vågat -hälften vunnet! :-)

Graviditets-testet visade positivt..!

För exakt ett år sedan gjorde jag det graviditets-test hemma som visade att jag och Oscar skulle bli föräldrar! Jag minns det som om det vore igår. Jag gjorde testet i all hemlighet. Hade köpt hem det en vecka tidigare och smög denna morgon in på toaletten och gjorde testet. Minuterna det tar innan teststickan ger beskedet var både långa och nervösa! Skulle vi få barn? Var det så att jag väntade smått? Det var knappt jag vågade titta på stickan efter beskedet.

Visst var det så! Tydligt visade den att jag var gravid!! Så underbart! Då visste vi såklart inte att det var tvillingar det rörde sej om. (Så långt har liksom inte tekniken med hemma-graviditets-test kommit ännu, att det visar antal foster.. heheee)

Jag blev alldeles tårögd och tassade upp till Oscar i sängen för att visa vad stickan just berättat för mej. "Vi ska bli föräldrar..!"
Och där startade hela denna underbara resa som vi nu gör med våra allra finaste två små tjejer.
Våra skatter, Elly och Amanda!!

Den dagen kommer jag minnas med kärlek för alltid. Dagen då allt förändrades.

Att vara ifrån varann

Nu har flickorna och jag varit i Ystad hos mormor och morfar i fyra hela dygn (!) utan pappa Oscar. Meningen var att vi skulle åka och hälsa på mormor och morfar samt morbror Patrik några dagar, men så blev jag sjuk här och då valde vi att stanna för att få hjälp med flickorna av mormor Anita medan vi skickade hem Oscar för att jobba några dagar.
Det är det längsta han varit ifrån oss sen flickorna kom! För min del har det varit skönt på så sätt att jag verkligen kunnat få hjälp med Elly och Amanda då jag behövt vila när jag varit sjuk igen (feber och en envis elak förkylning som aldrig verkar vilja ge sej!), men Oscar har nog allt tyckt det varit tomt och tyst hemma i huset utan tvillingarna!
(Ska väl erkännas att jag längtat efter honom med mellan varven, fast det inte gått någon som helst nöd på oss hos mormor.)
Nu är han iaf här hos oss igen och jag börjar äntligen känna mej lite bättre. tummar och tår för att jag får hålla mej frisk ett bra tag nu!!!

kram

Smakportioner?!

Nu när Elly och Amanda är dryga fyra månader är det ju OK enligt bvc att börja med smakportioner så smått, typ palsternacka i puréform etc.
Hm, jag funderar på om det är dags att testa eller om vi ska vänta ett tag till...
Någon som har tankar och funderingar kring detta?
Såväl åsikter som egna erfarenheter välkomnas!

Ge mej rekord i antal kommentarer på bloggen!!! ;-)

kram på er alla/Shoop

Fina dopgåvor

Elly och Amanda fick många fina dopgåvor!

Bl.a. fick de varsin termos med ingraverad nallebild med deras namn -att ha välling eller ersättning i! De fick också varsin fin filt med deras namn, födelsedatum och vikt och längd på, och av faddrarna ett guldhjärta i halskedja. Allt mycket uppskattat, även om jag inte orkar skriva och beskriva allt de fick, men bilder finns ju ovan.

TACK alla som deltog i dopet -vi är alla fyra så nöjda! Och tack såklart för de fina gåvorna flickorna fick på sin dopdag. God bless!

Feber och amning

Jag har varit lite sjuk på sistone, feber och allmänt hängig och orkeslös. (Kanske från all stress inför dopet) Extremt jobbigt och svårt att amma två små hungriga när jag känner att min energi knappt räcker för mej.
Att hinna få i mej den mängd vätska som kroppen behöver vid feber plus amning kändes nästintill omöjligt och jag blev således väldigt matt och lite yr.
Nu är febern borta, men jag har dragit lärdom av detta.
Tvillingarna är nu så stora att det nog är dags att våga dra ner på amningen något, för min skull, och ge ersättning istället då och då. De har ju faktiskt ammats i över fyra månader nu!! :-)
Saken är också den att de inte verkat vara mätta när de ammat alla gånger heller, de har t ex vaknat extremt ofta på nätterna på sistone. Sen vi nu börjat ge mer ersättning sover de också bättre!
När jag var sjuk ville de ju dessutom inte somna i egen säng efter nattamning, kanske kan det ha berott på att de då inte fick den närhet av mej som de brukar få. Som sjuk och orkeslös går jag ju inte omkring med dem på samma sätt eller gosar in mina baciller i deras söta små ansikten.
Nu är jag bättre, flickorna får mer ersättning (ammas dock minst 50% av fallen fortfarande) och de får sova i vår säng efter första nattamningen -det funkar!
Nu får vi alla fyra sova längre om nätterna igen.

Det är svårt för mej att inse mina begränsningar ibland, särskillt när det gäller Elly och Amanda. Jag orkar helt enkelt inte amma båda fullt ut längre, även om jag vill!
Jag tycker om att amma mina döttrar och att jag nu tagit beslutet att dra ner på amningen var tungt. Men jag ammar ju fortfarande ofta och kommer fortsättta med det ett bra tag till, även om jag ibland får ge vika för flaskan så att jag har mer energi kvar och då blir en gladare och piggare mamma.

Konstigt hur människan funkar ibland, hur man kan nästan slå knut på sej själv i all välmening men då egentligen bara lägga krokben för den välmeningen i andra änden -det måste ju vara bättre för flickorna att få ersättning mellan varven och då få en närvarande mamma med ork för dem!