Varför vägrar de helt plötslig sova?!

Elly och Amanda har börjat med en ny grej. En inte så himla positiv grej dessutom, de vill nämligen inte läggas att sova i spjälsängen igen efter nattamningarna. What?! Det har alltid fungerat hur lätt som helst innan. Jag har tassat upp, ammat och sen lagt tillbaka dem i sina sängar på natten. Men nu har de helt plötsligt fått för sej att de inte alls ska läggas efter amningen! De protesterar högljutt och sparkar av sej täcket. Detta även då de typ somnat under amningen och jag lägger dem typ sovande. What to do?
Någon som känner igen detta?! Och framförallt, några tips?

Visste att det gick alltför lätt med Elly och Amanda ;-)

Så är de döpta

Amanda

Elly

Så är nu Elly och Amanda döpta.
Vi har varit lite hemliga med deras fullständiga namn fram till dopet då prästen fick förkunna flickornas namn, Amanda Maria Elisabeth och Elly Anita Linnéa.

(Amanda då det är ett namn som både Oscar och jag är förtjusta i, Maria efter moster och faster, Elisabeth efter farmor. Elly efter min mormor, Anita efter mormor och Linnéa efter min farmor)

Allt gick långt över förväntan!

Flickornas kusin Edvin 6 år hällde upp dopvattnet och morbror Patrik är fadder år Elly och moster Hina fadder åt Amanda. Hina läste också evangeliets text.

Båda flickorna var på sitt allra bästa humör och var glada och nyfikna under dopet. Det togs nog nån tupplur mellan varven i faddrarnas trygga famn med.

Inte ens när prästen höll upp dem efter vattnet på huvudet för att visa dem för församlingen, gav de ifrån sej ett endaste litet gnäll. A-barn! ;-)

Amanda visade dock sin humor då prästen välsignade dem med korstecken över deras panna för deras tankar, över deras mun för deras tal och över deras hjärta för deras känslor -just där visade Amanda sina känslor och skrattade till. hihiii

(Kan ju bara kort tillägga att det andra barnet som döptes samtidigt grät i stort sett hela dopet igenom)

Dopbilder -dopfestligheter

De smaskiga och vackra smörgåstårtorna som åts efter dopet hade mormor Anita gjort.

Spettkaka är ett måste då en skåning firar lite extra...

Goda hembakta wienerbröd stod Berit för.

Fina doptårtan är köpt från http://www.tartextra.se/

Ljud är roligt

Nu har Elly och Amanda börjat skratta spontant när de själva finner något underhållande. Förut har det ju mest varit vi som lockat fram deras skratt genom diverse aktiviteter. Men nu har de egen humor verkar det som!

Ellly t ex skrattde av ljudet som blev då jag skopade upp det överflödiga badvattnet i hennes badbalja och hällde det i toan -de lät skoj! Plask plask lät det i toan och hon skrattade och skrattade. SÖTISEN!

Amanda hittade ett annat ljud som lät så roligt att skrattat kom. Det var när vi skulle dra ner rullgardinerna för natten och de liksom gnisslar till litegrann. Åååååh, vad roligt det lät! Hon skrattade förtjust av detta gnissel-gnäll och samma skratt kom då den andra rullgardinen gav ifrån sej samma ljud. GULLUNGE!


Jag är vansinnigt förälskad i dessa ungar och deras underbara skratt!!

Vänder sej från mage till rygg

Amanda och Elly liggande på mage

Nu händer det grejer med mina små flickor!

De senaste två dagarna, när flickornas mormor varit här så att det blir mer tid för aktivitet med Elly och Amanda, har båda flickorna visat att de nu kan rulla runt från magläge till rygg när de läggs på en filt på golvet. Helt otroligt! Båda tog högervarv först och sedan vänstervarv. Jag är så stolt! ;-) Extra roligt tyckte de nog att det var då de fick så mycket uppmärksamhet för det och jag jublade och berömde skojigt då de kommit runt!

De har nu båda upptäckt sina fötter med. Elly hittade dem då hon satt i badet och var helt förundrad då de rörde på sej! hahaaa.. Liten, inte lätt att förstå att det är hon som rör dem själv. Lite senare roades hon av att hennes pyjamas rörde på sej över fötterna då hon sparkade med foten eller vickade lite på sina tår. Det var roligt, oj vad hon skrattade när hon såg pyjamasen röra sej!

Amanda tycker också att de egna fötterna är roliga. Hon har lärt sej att sparka till aktivitetstavlan som hängde framför henne när hon satt i babysittern. Ojj, den rör ju sej och svajjar fram och tillbaka. Helfestligt! Hon skrattade gott och verkade till slut förstå att det var hon själv som styrde den och sparkade till den igen och skrattade förstjust!

Åh, vad de utvecklas och snabbt går det!

Mina älsklingar, väx inte ifrån mej nu, jag hinner knappt med i vändningarna ju. (fyndigt va? vändningarna hahaaa)

Och snart är de döpta med! Tiden rusar fram och snart känns det som att tjejerna gör det med..!

BVC

Nu har vi varit på BVC för koll igen, blev en tidig 4-månaders kontroll.
Och oooj vad Elly och Amanda har växt!
De är nu 61 respektive 61,8cm långa och väger 6250gram och 6230gram. Det roliga är att man får ju alltid se deras tillväxt/utvecklingskurva och nu har bådas (ja, de följs ju extremt åt i storlek just nu) kurva planat ut efter att ha gått spikrakt uppåt från det att de föddes så små och korta, nu ligger de precis på snittet för en bebis i deras ålder (ni vet på kurvan de visar finns ju ritade tunna streck med över- och underkurva och så finns det den lite fetare mittkurvan som är snittet, de som är varken stora eller små)
-Jippii! De är ju nu supernormala, mina flickor! ;-)
...i alla fall fysiskt sett... hihii

Dop!

Snart är det dags för Elly och Amanda att döpas. Dopet kommer ske i Skallsjö kyrka och det blir en liten intim tillställning med bara de absolut närmsta.

En av flickorna ska ha min gamla dopklänning som gått i arv och är över 100 år gammal. Den andra klänningen skulle vara den Oscar blivit döpt i, men utan att gå in på detaljer kommer det inte bli så iaf pga omständigheter vi inte rår på.

MEN, vad gör man då?! Vi kan ju inte låta den ena dottern få bli döpt i en klänning med stort arvsvärde och den andra i en nyköpt klänning utan familjeanknytning!

Så jobbigt!

Lösningen kom givetvis mormor Anita med. Hon letade reda på gamla ärvda lakan med spets som är sisådär ca 150 år gamla, sen sydde hon helt enkelt en liknande dopklänning av de.

Fantastiskt! Nu känns båda klänningarna väldigt speciella. Den ena för att jag och mina tidigare generationer på mammas sida blivit döpta i den, och den andra för att den är tillverkad av riktigt gamla fina lakan som gått i arv inom släkten och för att flickornas mormor sytt den.

Underbart! Nu känns det t.o.m. kanske bättre än om det blivit Oscars klänning då den inte har annat arvsvärde än att Oscar döpts i den, då den är relativt ny..

Att ha tvillingar

Hur är det då att ha tvillingar, egentligen? Och hur är det att vara själv hela dagarna och ta hand om dem?

Jag måste erkänna att jag kännt stor skräck inför den dag då jag skulle börja vara själva hela dagarna med tvillingarna. Ja, jag har t.o.m. gråtit i panik och rädsla över att inte klara av det och inte räcka till. Jag är ju faktiskt bara en och de är två, en famn med två barn som vill bli burna t.ex. Men det var innan det väl var dags det...
Nu har Oscar återgått till jobbet efter att vi haft dryga tre månader hemma tillsammans med flickorna. Så nu är jag själv med flickorna större delen av dagen, från ca 10 på morgonen till ca 20 på kvällen! (på vardagarna, helgerna är det bara ca 10-17)

Så här ser amningen ut, amma ena och vagga den andra...

Det är skoj att vara med flickorna hela dagen...och tufft, härligt, jobbigt, underhållande, kämpigt, glädjegivande, uttröttande, energigivande, kaosartat, fantastiskt och underbart! Alla känslor blandat lite huller om buller. Jag njuter av möjligheten av att få vara med Elly och Amanda hela dagarna och att få följa deras utveckling på så nära håll, höra deras skratt, se deras leenden och lyssna till deras jollrande. Men visst, det är riktigt, riktigt tufft emellanåt!! Men även när det är som allra tuffast, då de skriker i kör och jag inte riktigt känner att jag räcker till för två små trötta och hungriga som båda vill ha närhet samtidigt, så vill jag vara med dem.

Att få tvillingar ÄR en välsignelse!

Att vi har Elly och Amanda är den största gåvan och glädjen jag kan föreställa mej, så små och så fantastiska. Livets under!!!

Nattamning

Amandas säng...........................................................Ellys säng

Nattamningen är faktiskt ljuvlig! Att få vara nära och själv med varje dotter en stund i alldeles lugn och tysthet i mörka natten. Jag har något som hon behöver och vill ha och bara jag kan ge henne det, och ge henne det lugn som modersmjölken innebär. Jag kommer sakna de stunder då jag tyst får tassa upp för att lyfta upp en dotter som vaknat mitt i natten för ett nattmål!

Konstigt, visst? Att man kan gilla att få sin nattsömn störd och rubbad. Men jag börjar inse att även denna tid snart är över och njuter därför i stora drag medans tid är. (De vaknar alltmer sällan om nätterna nu, vissa nätter sover de till 6-7 på morgonen utan uppehåll)

Jag betraktar deras små händer och fötter som sticker ut ut pyjamasen, deras fridfulla ansikte och nöjda leende strax innan de somnar mätta och trötta i min famn igen. Den oändliga kärlek jag känner för dem där i mörka natten. Vilken gåva det är att få vara med dessa små -vilken gåva att få vara deras mamma!

Mycket uppvaktning!

Något som glatt överraskade oss när vi kom hem från BB med flickorna var allas omtanke om oss. Vi blev otroligt uppvaktade! Det väntade oss brev, paket, kort, presenter, gratulationer och lyckönskningar i massor när vi kom hem. Nedan är ett axplock av allt som vi/flickorna fått i samband med deras födelse.

Så bättre sent än aldrig:
STORT TACK till alla som på något vis uppmärksammat den lyckligaste dagen i våra liv!


...och det var från allt från grannar, släktingar, bekanta och vänner till familjemedlemmar, kompisar och vänners föräldrar!

Jag vet inte hur mycket sånt här andra får, men vi blev iaf väldigt förvånade över allas stöd och glädje. Hade ingen aning om att vi kunde vänta oss sån respons på flickornas ankomst.

Kanske är det för att tvillingar fascinerar lite extra?
Glada blev vi!!

3 månader

Nu är flickorna dryga 3 månader, annandag jul var 3-månadersdagen.

Båda har nu skratt som bubblar ända från magen -lycka varje gång det ljuder!
De har upptäckt sina händer och undersöker dem grundligt dagligen nu, tittar, smakar och greppar allt som kommer i deras väg. Ofta rycker deras små händer tag i den egna nappen och drar ut den ur den alltid lika förvånade munnen..!

De kan nu båda roa sej själva då och då och tittar nyfiket på det mesta i sin omgivning. Lampor är en favorit! Men även mobiler av olika slag, speglar och såklart kontrastbilder.
De gillar sitt babygym korta stunder och vi har börjat med små korta lekstunder under dagen då de får titta på sin aktivitetstavla, ligga på mage på sina fina lapptäcken på golvet och träna nacken eller sjunga sånger (nåja, jag sjunger och de lyssnar snällt och verkar intresserade).

De trivs dock allra allra bäst i sina babysitters som gungar fram och tillbaka som en gungstol när de rör sej. De har också blivit betydligt aktivare i kroppen och viftar med armarna och sparkar ivrigt med benen när de ser något de gillar.
Nu "pratar" de massor med med sitt jollrande och ögon som glittrar.
De gillar att bada och plaska med vattnet i badbaljan. De sover oftare och oftare hela nätter i egen spjälsäng numera.

Båda är väldigt glada då de vaknar på morgonen och vi möts alltid av leenden och glatt joller när vi hämtar dem i sina sängar på morgonen -Underbart!

Bästa sättet att få dem på gott humör när de är ledsna är att spela musik och dansa framför dem! Who knew?! =)

Elly och Amandas första jul

Flickornas första jul blev vit! OTROLIGT! Och då åkte vi ändå söderut för att fira jul...!
Nåja, skåne är söder om Göteborg ;-)

Julaftons morgon startade vi traditionsenligt med glögg och pepparkakor i ett julfint stall, där flickornas mormor har sin häst. Givetvis blev det sen även Kalle Anka, något om faktiskt redan verkar fascinera både Elly och Amanda, julmat och risalamalta.

Bilderna ovan i kollaget får representera hur julen var!
Bl.a. kan man se hur Amanda slappar med mej, jultomten insnöad, hästen Royal Salut, morfars hund Tage, Elly och Amanda i sina fina julklänningar, julpyntat stall, flickornas sängar hos mormor och morfar och två desserter som bara är en bråkdel av allt gott jag och Oscar blev bortskämda med av mormor Anita! :-)

Lika ljuvligt!

..lika ljuvligt som det var när Amandas första skratt kom på julafton, var det igår på Nyårsafton då Elly gav ifrån sej sitt första bubblande skratt! Detta hann vi tyvärr inte fånga på film, då Ellys första skratt inte var lika långvarit som Amandas första var.
Exakt en vecka efter Amandas kom Ellys. Allra underbaraste älsklingarna, jag njuter så av er utveckling!
Vad Elly skrattade åt? Sin tokiga pappa såklart! ;-) Oscar hade henne på skötbordet för att byta en bajsblöja och tokade sej framför henne som han alltid gör, nynnade nån melodi eller gjorde nån tramsig dans eller liknande och plötsligt bara kom det. Sen kom det några till då han pussade henne i nacken och skägget kittlade mot hennes lilla kind.
Både Oscar och jag blev helt uppspelta och våra stackars nyårsgäster fattade väl knappt vad allt ståhej handlade om..!

Vad fantastiskt det är att bådas första skratt kom vid tillfällen då vi båda var med!
Gissa om vi ständigt försöker locka till nya skratt nu?! -OFTA! :-)

Svar på min cliffhanger

..vad var då världens bästa julklapp för mej? Amandas första riktiga skratt!!
Ni vet ett sånt där riktigt ljuvligt skratt som bubblar ifrån magen och liksom aldrig riktigt vill släppa taget. Det var underbart och både jag och Oscar skrattade så tårarna sprutade.
Runt Kalle Anka-tid mitt på självaste julafton, två dagar innan 3-månadersdagen hände det bara sådär. Jag skulle byta blöja och sätta på henne julklänningen då hon plötsligt gav ifrån sej ett ljud jag aldrig tidigare hört, först blev jag rädd att hon hade ont någonstans... men sen insåg jag och Oscar ungefär samtidigt att hon SKRATTADE! Snabbt fram med videokameran och vi hann fånga en lång stund av det mest ljuvliga läte jag hört.
(Tyvärr var det denna gång med en videokamera med band i och inte en digitalinspelning så filmklippet får utebli från bloggen denna gång.)
Extra häftigt var det ändå att både mormor och farmor var närvarande och fick dela upplevelsen med oss.
Vad hon skrattade åt? Första lilla skrattet vet jag inte kanske kittlades det i armhålan när jag drog av tröjan, men sen var det ett litet svartvitt mobilbi vi fick i gratispåsen från Libero som lockade till flera skratt i följd då Oscar slog till den så den skramlade och dinglade.
Nu kan vi båda sitta och titta på filmklippet om och om igen -fantastiska lilla unge, ljuv musik i våra öron!
Mera, mera, mera!!!!