Tre i rad

Nu har döttrarna sovit hela natten i sina egna sängar för tredje natten i rad! WOOOHOOO!! Definitivt någon form av rekord för dem.
Kanske är de snart redo för att sova i eget rum med... Kittlande tanke iaf. ;-)

Öppna förskolan och första bussresan

Idag har vi varit på Öppna Förskolan för första gången. Det var väldigt mycket barn och föräldrar där, säkert fler än vanligt då det var första gången sen sommaruppehållet.
Twinsen höll sig till att börja med väldigt nära mamma och pappa och tittade storögt på allt och alla runtomkring. De har nog aldrig sett så många barn på en och samma gång!
Efter ett tag kröp Amanda iväg några meter och satt sen själv där ett tag och iakttog några barn, innan hon kom tillbaka igen till mammas trygga knä. Elly höll sig nära oss, men lekte med några saker iaf.
Efter att det varit fri lek och stök och stim huller om buller i en timme, ringdes det i städklockan och alla samlades i en ring på golvet för sångstund. Vi lyssnade mest, då vi inte kan sångerna, och följde de rörelser som de andra gjorde så gott vi kunde. Amanda söp in alla nya intryck och kunde inte riktigt koncentrera sig på sång och rörelser, medan Elly gillade musiken och skrattade åt roliga rörelser mellan varven, och var ett tag på väg att krypa in i ringens mitt.
Efter sångstunden dukades det fram fika, men då passade vi på att gå.

Jag tror nog inte att Öppna Förskolan är ett ställe vi kommer att hänga särskillt mycket på framöver heller, men kul att det finns iaf. Tror nog att de som är hemma med bara ett barn eller äldre barn kan ha mer nytta av Öppna Förskolan, tjejerna har ju alltid varandra att leka med. Hoppas nu bara att vi slipper det alla varnar om angående Öppna Förskolor: att barnen ska bli sjuka av smittohärden i alla dess leksaker!

För att komma till Öppna Förskolan tog vi i morse bussen. Det var första gången som tjejerna åkte buss! Elly tog det med ro, medan Amanda verkade tycka att det var väldigt konstigt att sitta i vagnen som stod stilla och ändå se hur naturen åkte förbi utanför. Man kan väl inte åka vagn i en bil eller? Hon tittade också på lamporna i bussens tak och verkade tycka att det hela var väldigt märkligt. På hemresan tog vi upp flickorna så att de fick sitta i våra knä och kunde se ordentligt. Det tyckte de var roligare! Då var det helt plötsligt riktigt skoj att åka buss. :-)

Kan räkna med bajs..

Idag när ena dottern som vanligt satt på pottan och hade lagt en stor nr 2, duktigt värre, hände det vi försöker undvika.. Nämligen att tappa ner leksaker i pottan!
Men jodå, hon lyckades allt tappa ner en miniräknare, som de brukar ha att leka med, i springan mellan pottans framkant och sig själv... Rakt ner i den bajsfulla pottan!
Så nu är flickorna en miniräknare fattigare.
Att kunna räkna med bajs i pottan fick helt plötsligt en ny innebörd!
;-)

Fruktstund

Idag fick twinsen prova att äta äpple själva. Jag och Oscar satt nämligen och åt varsitt äpple på golvet hos tjejerna och då ville de givetvis också ha, så efter att vi bitit av skalet fick de våra att bita i. Så söta! De älskade det och tyckte det var helfestligt att gnaga av små bitar från det stora äpplet. Det är imponerande hur väl de kan bita med sina ynka fyra framtänder. Två tänder var nere och två "halva" uppe.

För övrigt så sov båda två HELA NATTEN I EGEN SÄNG i natt!!! De ni. Vi går mot ljusare tider helt klart. :-)

pusselmatta

Vi har införskaffat en pusselmatta i skumgummi åt döttrarna. Perfekt nu när de börjat resa på sig! Mjukt att ramla på och så slipper de bulor och blåmärken från hårda golvet. Kanske gör det också att de vågar testa lite mer... Vi köpte först ett paket innehållande 11 pusselbitar med siffror, men vi tyckte att den blev alltför liten. Så nu har vi totalt fem paket och en kvadratisk stor lekmatta på dryga 2x2 m i vardagsrummet. Pedagogiskt med sen då de blir lite äldre, med alla siffror på mattan. Rekommenderas starkt, vi är supernöjda!

Amanda står själv på mattan.

Lördagsutflykt som i gamla da'r!

Idag har det varit beachvolleyboll för hela slanten! Fast det såg mörkt ut ett tag pga vädret. Det ösregnade i Göteborg där vi skulle spela, då vi åkte hemifrån. Men väl framme sprack molnen upp och solen tittade fram! :-)


Vi fick en underbar stund med sol och värme så att vi kunde spela volley i shorts och linne, våra tjejer satt snällt i vagnen och lekte med medhavda leksaker.


Vi var samma gäng av Oscar polare som för sisådär en sex år sedan, fem personer med respektive. Fast den stora skillnaden från för sex år sedan är att vi nu utökat skaran med hela 12 barn (!). Det gick fint att ha alla barn med faktiskt. Tror nästan att våra två skötte sig mest exemplariskt av alla idag! ;-)


Vi spelade i varierande lag, och hellre än bra, och när någons barn ropade var det bara att lämna mitt inne i spelet och sen bara hoppa in igen. När barnen började tjata om korv tände vi grillarna... Och då kom regnet! Och åskan. Det löste vi dock med genom att flytta ihop två fotbollsmål och använda våra plastade picnicfiltar som tak över, upponervända. Blev mysigt värre och lika snabbt som ovädret drog in drog det bort igen och solen tittade fram igen. Efter korvgrillning och matning av A&E, gick Oscar en promenad med dem så att de somnade och sen spelade vi lite igen.


När Amanda och Elly sen vaknade hade de flesta av oss gett upp volleybollen och satt mest i sanden på filtar och umgicks. Blev ju lite som en jättestor sandlåda/sandstrand med all sand på de flera beachvolleyplanerna. Tjejerna satt nöjt på filten med oss och lekte och charmade alla som gav dem uppmärksamhet. Efter fyra timmar bröt vi upp.


En fantastisk dag som verkligen smakade sommar och nostalgi!

Båda föräldralediga

Att gunga är skoj!

En av fördelarna med att få tvillingar är att man får vara föräldralediga samtidgt, den ena för det första barnet och den andra för det andra barnet. Vi var hemma båda två de tre första månaderna då flickorna kommit, sen har jag varit själv då Oscar återgått till jobbet.

Men nu under Augusti-månad har både jag och Oscar varit föräldraledig och det har varit helt underbart att kunna dela på alla bestyr med tjejerna och att få tillbringa tid ihop som en familj under en hel månad!

Vi har hunnit med så mycket mer än vi gör i vanliga fall med, då Oscar jobbar och är hemifrån i stort sett i tio timmar per dygn.

Nu har vi kunnat röja och få ordning mer hemma, vilket vi har behövt gjort sen flickorna kom, men som hela tiden fått skjutas på framtiden pga tidsbrist. Hittills har jag sorterat bort hela 100kg! (bara 50kg kvar nu till målet alltså)

Vi har gjort lite dagsutflykter med. Strosat i stan, lunchat ute, varit i Slottsskogen och tittat på alla djuren, hälsat på vänner i Trollhättan, varit på stor lekplats och gungat, grillat, badat, varit på Göteborgs kulturkalas mm.

Det märks att Elly och Amanda verkligen uppskattar och njuter av att få ha oss båda hos sig om dagarna! Och jag njuter med i fulla drag av att ha Oscar hemma, men snart är vi inne i September-månad och då blir jag själv igen. Bäst att njuta ordentligt de sista dagarna som är kvar nu..

Imorgon ska vi spela beachvolleyboll med några vänner och sen grilla på medhavda engångsgrillar -precis som vi gjorde innan vi alla fick barn. Ska bli skoj! Tjejerna brukar uppskatta när det händer saker med, så det borde bli en fin dag för oss alla.

11 månader

Idag är tjejerna 11 månader, alltså bara en ynka månad kvar till den stora dagen!

Det har hänt så otroligt mycket i deras utveckling på sistone. Det är så roligt att se dem, umgås med dem och följa deras upptäcktsfärd i vardagen nu. Framförallt att se deras glada och stolta miner då de upptäckt/klarat något nytt.

Amanda över sig mer och mer på att stå själv och hålla balansen utan stöd. Hon reser sig ofta upp med hjälp av t ex en leksaksback eller en stol etc och släpper sedan taget med en hand i taget och står sen utan att hålla i sig. På senare tid har det varit längre stunder hon lyckats balansera stadigt stående med! Såååå himla stolt blir hon också. Ofta tittar hon på oss för att liksom se, såg ni?! Sötisen. Kanske blir hon först av de två att gå.

Hon kryper oftast nu, använder bara sin hasande framfart vid enstaka tillfällen numera.

Amanda går på pottan nästan varje dag och verkar fatta vad den är till för då hon ofta gör på pottan inom någon minut från det att vi satt henne där. (Sätter henne där oftast då vi ser att något är på gång, eller efter måltid) Amanda kan göra klick-ljud med tungan, och säger ofta maaa-mmaaaaa och paaaaappa.

Elly kan lyfta av och sätta på ringarna på ringpyramidstolpen och kan även ibland bygga med klossar på varann. Det kräver sin precision! Elly styr allt hon gör med sin lilla tunga som ofta är utanför munnen. Hon busar ofta och älskar att bli jagad då hon kryper. Elly förstår också oftare än Amanda när vi skojar. Elly vill att det är fart och fläkt och är väldigt tålig om hon t ex skulle ramla eller så. Bara på det igen liksom! Elly säger ofta ljud stötvis och med hårda konsonanter, t ex DaDdaaaa! Hon ropar också ofta Pappa och Mamma, säger vad som påminner om titta, där, hej, klocka och äta. Amanda kan ungefär samma, men är inte lika pratglad som Elly.

De busar ofta med varandra och verkar ha en rolig lek som går ut på att byta napp med varann, genom att den ena tar den andres napp vilket leder till förtjusta skratt hos båda och sen tar den vars napp nyss blivit utryckt, sin systers napp. Himla skoj. De kan pincettgreppet nu och dricker med lätthet själva ur nappflaskorna. De ÄLSKAR att gå då vi håller i dem eller med gåvagn/gåbil samt längs möbler. Båda kan spela på läpparna! (drar med fingrarna över de avslappnade läpparna som då slår ihop mot varann och ger ifrån sig ett ljud) De är på allt överallt nu och favoriten är att öppna lådor och skåp i köket, vara vid diskmaskinen eller kylskåpet då de är öppna och att pilla på TV:n och dvd-spelaren.

Nattningen funkar riktigt bra nu med båda två! :-)

Vi har en ny kvällsrutin sedan nån månad tillbaka (efter att vi haft besök av vänner och skämts så för att vi fick gå runt och bära på A & E på kvällen för att de skulle somna!), den innebär att vi när de fått ny blöja och pyjamas på sig (nu även borstat tänderna sen nån dag tillbaka), tar vi varsin dotter i famnen och ställer oss i dörröppningen till respektive sovrum och vinkar till varandra och säger "God Natt, Vi älskar er". Sen ger vi kvällsvällingen sittande bredvid deras säng och lägger dem i sina spjälsängar och sitter kvar och stryker på dem eller nynnar litegrann tills de somnat. Det brukar ta ca 10 minuter innan de sover. Numera sover de ofta hela natten i sina spjälsängar med, men det händer att vi får ta upp dem någon gång under natten och lägga dem intill oss i vår säng. Fortfarande har vi dem dock i skilda rum, Oscar sover med Elly i gästrummet och jag med Amanda i vårt sovrum. Snart blir det dock ändring och inflytt i deras egna gemensamma rum.

Färgkoda könen?

Första napparna, prematur

andra napparna, 0-6 månaders

nuvarande, Air 6 månader+

Vi har valt att färgkoda tjejernas nappar så att vi och omgivningen lätt ska kunna veta vems napp det är. Amanda har ända från början alltid haft blå nappar och Elly rosa (detta då prematurnapparna tiny från Apoteket endast finns i färgerna blå och rosa).

Nu verkar det ju dock vara så att de flesta tar för givet att en blå napp sitter i en POJKES mun och att en rosa napp i en FLICKAS mun -ganska tröttsamt!



När det så var dags för några månader sedan att byta upp till en större nappstorlek, valde vi att byta den blå färgen åt Amanda mot mer neutrala grön. Elly har nu också mer neutrala lila. Då de större napparna finns i fler valbara färger än bara rosa och blått. Men inte hjälpte det! (grön=pojke och lila=flicka, om det finns fler än vi som inte kände till det)


Egentligen spelar det ju ingen roll vad folk tror om könen på mina barn, men irriterande är det ändå att upptäcka hur stereotypt det ses på småbarn.


Tydligen anser många att även grön är en typisk killfärg. Blir så trött!
Alltså när vi är t ex på stan eller på föräldraträff etc och träffar nya människor så tar de ofta för givet könen på tjejerna genom att säga "Ah, en flicka och en pojke" etc. Varpå jag då får svara att "nej, det är faktiskt två flickor". Ofta kommer då repliker som "Jaha, jag såg bara den blå nappen..!" Som om den blå nappen visar tydligare på kön än blusen och den rosa skarfsen hon har på sig osv. Helknäppt!


Detta händer även nu då vi har grön napp. Senast då jag var i ett köpcentra och en kvinna beundrade tjejerna i vagnen, som båda flirtade och charmade massa: "Åh, tvillingar och en av varje va?" "Nope, två tjejer", svarade jag då och hörde mig själv förklarande lägga till: "ja, vi är inte så mycket för rosa" Bara en sån sak!
Tydligen upprör det lite ändå att de tar fel på kön, eftersom jag la till en sådan kommentar. Men svaret jag fick då var "Nä, inte jag heller, men jag antog att det var en pojke på nappen!" Nappen?! Amanda hade en grön napp. Dessutom var hon kädd i unisex byxor med olika djurmönster i klara färger från rött till gult, grönt, blått och vitt. Till det hade hon en kortärmad body med puffärm och spets i krage och ärmkant. Det tyckte jag var tydligare indikation på att hon är en flicka, än en grön napp är på att hon skulle vara en pojke. Har jag fel?


Det verkar också vara så att många anser att det är mest pinsamt att råka anta att någons son är en flicka snarare än tvärtom, då det i 9 fall av tio "gissas" på att det är pojkar vi har. Att råka kalla en söt flicka för pojke är visst mindre känsligt än att kalla en tuff pojke för flicka.


Man kan göra många mer eller mindre intressanta observationer när man är föräldraledig, detta var en av alla mina! ;-)


Hur ser du på saken?

TACKSAM

Jag är så tacksam för...

...att vi har två fina, friska glada döttrar! Som utvecklas som de ska och gör framsteg varje dag.

En vän till oss tvingades nyligen föda sitt barn i vecka 24 pga komplikationer i samband med graviditeten som gjorde att det var fara för både mor och barn i en fortsatt graviditet. Tyvärr dog barnet under förlossningen och med största sannolikhet kommer läkarna på det bestämdaste avråda från fler graviditeter pga medicinska orsaker. Så tragiskt att man får lust att bara skrika rakt ut eller gråta!

När sådana saker sker, inser jag hur mycket jag har att vara tacksam för:

* Att vi fått egna biologiska barn (så what att det blev TVÅ och tidigare än vi tänkt!)

*Att Amanda inte blev mer sjuk trots sin allra första kaskadkräkning vid lunch igår.

*Att vi faktiskt har två bilar som för det mesta fungerar (trots att BÅDA nu är obrukbara/på verkstad)

* Att vi i Sverige har möjlighet att vara hemma med våra barn med föräldrapeng (trots att man får pussla med dagar och ekonomi och det kan vara tufft att vara själv med 2 små hemma)

* Att vi faktiskt har familj som gärna ställer upp för oss och hjälper till då det behövs (även om de bor långt ifrån)

* Att vi bor i ett fantastiskt område och kunnat bygga eget hus (höga kostnader till trots)

* Att jag är gift med Oscar

*Att vi har tomt med möjlighet att odla (även om qsuashplantorna och de flesta jordgubbsplantorna blev uppätna av ohyra i år, och att krusbärsbusken förloade alla sina blad till små gröna larver och att alla mina rädisor åts av sniglar)

*Att vi fått fin skörd av potatis, vindruvor, rabarber, morötter, purjolök och smultron, massa körsbärstomater, samt lite sockerärter, jordgubbar, svarta och röda vinbär och krusbär.

* Att nattsömnen fungerar så bra för det mesta nu

* Att jag bara sitter med hosta och inte ligger nerbäddad i influensa...

Listan kan bli hur lång som helst!

Givetvis är vi allra mest tacksamma för våra söta små troll till döttrar!

Igår fick de smaka på varsin rabarberstjälk. Elly gillade att tugga på den, medan Amanda verkade tycka att den var i suraste laget! Hahaaa, våra sötisar.

Frikväll för pappa

Ikväll har jag haft hjälp av tjejernas moster, då Oscar åkt iväg på fest med jobbet inklusive övernattning.
Kvällen har gått fint. Visst har Elly och Amanda varit lite mammiga, men i det stora hela har moster funkat bra för dem. Hon är väldigt lugn och fin med tjejerna.
Det har ätits gröt och badats och lekts massa.
Elly fick välling och blev omstoppad och nattad av moster och sov sött i sin säng då jag nattat klart Amanda. Härligt!
Så nu har vi kvällen till vad vi vill och bara umgås. Hade ärligt inte helt vågat hoppas att det skulle gå så bra och lätt, särskillt inte nattningsrutinen!
Underbart med positiva överraskningar.
Min syster stannar över natten och hjälper till med ena dottern, då Oscar inte kommer hem förrän imorgon vid lunch.
Får se hur natten blir, men den blir nog lugn den med. Skönt att veta att det kan fungera som vanligt även då en av oss föräldrar är frånvarande. Kanske kan jag också vara ifrån en kväll/natt snart med då?
;-)

Sentimental i allt rensande

Visst ska jag rensa bort en massa saker, men inte den snäckan väl? , undrade Oscar då han fick syn snäckan på bilden nedan.

Det är nämligen en snäcka jag fick av honom från då han varit på resa med jobbet på Aruba. Han var på dykutflykt och plockade upp den från botten och höll den sedan tryckt i handen under hela dyket för att kunna ta hem den till mig från havets botten i Aruba! Romantiskt och gulligt, visst. Men nu ska här rensas...! Hahaaa, nej den får allt stanna.

Hittills har jag lyckats göra mig av med drygt hälften av de lovade 150kg, 80kg är utrensade nu.
Det närmare sig målet och den efterlängtade walk in closeten. :-)

Kavat

Tjejerna har fått sina första riktiga skor! Så fina. och de är så himla söta i dem. Det blev varsitt par första-lära-gå-skor från Kavat. Elly har röda och Amanda vita.

Jag beställde dem från www.brandos.se. Supersmidigt! Jag var runt och letade i lite butiker först, ville tvunget ha samma modell på sko till dem, men inte samma färg. Det visade sig dock vara väldigt svårt att hitta lika men olika färg i deras storlek. Då kom vår kompis Cathrin med förslaget att beställa på nätet från Brandos, jag visste ju precis vad jag ville ha och vilken storlek! Så blev det! Hem och beställa på hemsidan och dagen efter kom de med ett paket på posten.

Så här ser det ut i vår hall nu. Mammas, Amandas, Ellys och pappas skor!

Systrar hjälps åt..

Det kan vara väldigt bra att ha en syster ibland, t ex när man vill kunna gå med lära-gå-bilen utan att den rullar ifrån en alltför snabbt...

...eller när man vill åka på lära-gå-bilen, men inte riktigt orkar få fart själv med benen.

-För då kan en sitta på och den andra skjuta på! PERFEKT! Två nöjda döttrar hjälps åt.

Hej Hej mamma!

Elly styr med tungan och Amanda med ratten!

Det kräver sin koncentration..

Sandlåda

Jag har köpt en jättefin sandlåda åt tjejerna på blocket. En grön plastlåda med lock, i form av en groda med fyra ben. Och för några dagar sedan var vi iväg och köpte sand till den och i förrgår fyllde vi den och satte den på plats i trädgården.

Trodde tjejerna skulle älska att leka i den... Inte då!

Båda rynkade näsan och Amanda skrek för full hals att hon ville bort från den kalla sanden som smutsade ner hennes fötter... Haha!
Men efter ett tag tyckte de att det var helt ok, Elly dock bara sådär, men Amanda gillade det riktigt på slutet.

Ingen mera amning

Elly och Amanda är ammade för sista gången.

Ja, nu var det klart. Ingen mer amning. Sen Oscar började ta Amanda om nätterna funkar det fint utan amning, så nu är det slut. Första natten var väl lite svår för Oscar med Amanda, då hon ville ha mamma och bröstmjölk, men efter en knapp timme fick han henne att sova ändå. I natt hade jag henne och nu efter fyra nätter med Oscar verkar hon helt "avvänjd" för det var inget gnäll alls efter amning utan hon somnade om bara hon fick ligga intill mig.
Så var det kapitlet avslutat!

Äta själva

Igår lät vi tjejerna prova att äta gröt med sked själva för första gången.. Så söta! Lite gröt hamnade allt i munnen med, men mest var det gröt överallt annars. Hahaaa, så som i pannan, håret, på magen, armarna och golvet bl.a. Fast vi var trots allt kladd, positivt överraskade över hur väl de hanterade skeden. Även om skedens baksida och skaft användes emellanåt med för att slicka i sig lite gröt. I morse fick de testa igen, ska nog bli en morgonvana så att de får öva på att äta själva.

Elly

Amanda

Inte blev det någon lugn dag inte!

Idag skulle jag ha en dag för mig själv, Oscar skulle ta flickorna och jag få lite vila på egen hand. Hade planerat att åka in till stan, göra lite ärenden, luncha ute och sen gå på matiné och se filmen "Bröderna Karlsson".
Men så blev det inte alls! Jag åkte visserligen in till stan, men väl där hann jag bara göra ett kort ärende på apoteket och sen vägrade bilen att starta när jag skulle vidare igen..! Åh, vad frustrerande. Så där stod jag mitt i stan på en 10-minuters parkering och kom ingen vart. Inte vågade jag lämna bilen där heller, då skulle jag bergis få böter.
Så bara att ringa snälla Oscar och be honom packa in döttrarna i bilen och komma till min undsättning.
Givetvis fixa maken problemet enkelt med startkablar från andra bilen och så fick vi istället för min bio åka iväg och köpa nytt bilbatteri. Suck! Alltid är det något, känns det som.

Tur att dagen rundades av på ett trevligt sätt hemma sen iaf, med rabarberpajs-fika med grannar på filt på vår gräsmatta med tjejerna och granndottern som är några månader yngre. Men nu är jag allt trött ändå, all vila och lugn blev ju utbytt mot oro och massa fixande.
Hoppas vi får sova bättre i natt!

Inte så lätt!

Första natten utan amning var det ja... Det gick inte som vi tänkt riktigt.
Jag och Oscar hade pratat innan (och kommit överens om, trodde jag) om att no-matter-what så skulle det inte ammas, hellre då att vi byter av varandra under natten med tjejerna om det blir jobbigt för att de vill amma. Fast vi trodde nog egentligen inte att de skulle sakna amningen direkt.
Ca 00.30 vaknade Amanda och var sedan vaken i FYRA (!) timmar. Jag vyssade, vaggade, kramade, gosade, nynnade, sjöng vaggvisa, lät henne ligga tätt intill, ligga på min mage, ligga i egna spjälsängen, bytte blöja, gav vatten, satte på AC:n, stängde av AC:n och la på henne täcke, gav henne nappar -allt dock utan resultat!

När hon hållt mig vaken i knappt fyra timmar och jag höll på att bli tok på sömnbristen gick jag in till Oscar som låg i gästrummet med sovande Elly. Svaret jag får av honom då jag säger att vi varit vakna i fyra timmar är då: Men amma henne då..!
Det var den hjälpen det. Vi skulle ju inte amma!
Men efter Amandas tortyrmetod (att inte låta mig få sova) gav jag till slut efter och ammade henne iaf, sen sov hon.... *suck*

...till klockan halv åtta i morse.
Glad som en lärka satt det lilla charmtrollet då i sängen, pigg som bara den och gav mig en kram, skrattade och log brett med glittrande ögon -givetvis smälter jag då! Hon vet hur hon ska spela sin mamma...
Tio minuter senare var det bara att gå upp. Elly klarade hela natten utan amning!
Nytt försök i natt. Men nu får nog Oscar ta Amanda, även om han påstår att även Elly var kämpig till och från under någon timme i natt.
Nu har båda fått sin välling och är på stålande humör. Nu ska bara jag vakna med, hahaa. ;-)

Färdigammat!

Idag är tjejerna tio månader och en vecka gamla och vi har beslutat att nu är det färdigammat! Det är bara på nätterna som amning hängt kvar det sista nu sen de började med kvällsvällingen, och det har inte ens varit varje natt som det ammats heller den senaste veckan. När det ammats om natten så har det i så fall endast varit ett tillfälle och ibland växlande med endast en av tjejerna.
Så de har ju typ fasat ut det på sitt eget sätt och i den egna takten och nu känner jag att vi är färdiga med det helt. Oscar är hemma nu hela Augusti också, så då passar det bra att sluta när båda kan ta vakpass på nätterna om det skulle behövas av amningssugna små som har svårt att somna om. Första amningsfria natten blir i natt!

Det känns helt otroligt att jag faktiskt ammat dem så pass länge! Jag minns så väl vilket jobb det var med amningen i början och hur vi diskuterade att varje dag med amning är en ren vinst och att åtminstone tre månader, allra helst sex vore toppen.
Jag har aldrig tyckt att det känts särskillt jobbigt att gå upp om nätterna dock för att amma, snarare tvärtom har det varit en mysig stund. Så lite sorgligt skulle man kunna tänka att det känns nu då, då den tiden är förbi. Fast jag känner ändå inte så, även om de stunderna verkligen haft sin charm och varit fantatiskt fridfulla och kärleksfulla. Bara jag och min dotter i mörka, tysta natten. Den tiden är vi klara med, både jag och båda tjejerna tror jag. Nu har vi andra mysiga sätt att umgås på istället och ser framemot mer sömnrika nätter.
Mina stora fina tjejer.

Önska oss en god natt nu ;-)

150 kg ska bort

Igår fick jag en utmaning av käraste maken.
Jag vill nämligen omvandla vår stökiga klädkammare till en prydlig walk in closet, men då måste alla saker som idag förvaras där bort alternativt få en annan plats i huset, plus att Oscars vapenskåp måste flyttas och bultas fast på annat lämpligt och lagligt ställe i huset.
Så för att jag ska få min önskan uppfylld om klädkammarens förvandlig och främst för att Oscar ska gå med på att flytta sitt skåp, ska jag nu uppfylla Oscars krav om att göra mig av med 150kg saker!
Visst låter det tokmycket? Först var han dock inner på 200kg, och jag föreslog 100kg, så 150 blev kompromissen. Tror ni att det är en utmaning som är möjlig att ro i hamn?! Jag hoppas så det!
Tänk, ett eget dressing room, med fin matta på golvet, massa plats för kläderna att hänga prydligt och lättöverskådligt och inget annat som stör och tar upp plats. En frizon av lugn och ordning att börja dagen i!
Nu låter det kanske som att jag har massa skit sparat, då Oscar kräver att 150kg ska bort, men mycket är t.ex. böcker, lärartidningar, gamla videoband etc. Såna där bra-att-ha-saker helt enkelt. ;-)
Men nu ryker det. Wish me luck!

Sova i egen säng

I natt sov Amanda hela natten i sin spjälsäng! :-)
För er som inte visste det är det unikt för våra döttrar. De brukar nämligen vakna under tidigare delen av natten och kräva att få sova hos oss i vår säng. Men i natt gick det alltså utmärkt att bara lätt natta om Amanda i sin säng och sen sov hon vidare där till morgonen. Härligt!
Elly hade dock inte en lika bra natt, då hon nog har tänder i överkäken på gång och därmed väldigt svårt att sova, stackaren.
Båda har förresten den senaste veckan haft några nätter då och då som de inte ammat. Så snart är det nog helt slut på det kapitlet med. Det går framåt för tvillingarna våra!