Amning och dess problematik

Att amma kan vara nog så problematiskt i sej, att ha två att amma kan betyda dubbel problematik således.. Med tvillingar ställs man ständigt inför dilemmat vem man ska prioritera först när, så även när det gäller amning och matning så klart. Ibland blir de ju tokhungriga exakt samtidigt verkar det som, och eftersom jag än så länge föredrar att singelamma, dvs väntar med att amma båda samtidigt s.k. dubbelamma, så blir det ju onekligen så att en alltid måste vänta. Vi försöker i mesta möjliga mån variera och skifta vem det är som får vänta så klart, men stressen att amma den ena när jag vet att den andra också är hungrig och tvingas vänta, är enorm. Jag vill ju ge dem båda en egen stund i lugn och ro att amma, men det är otroligt svårt då de har samma behov samtidigt och jag bara är en som kan ge dem det de vill ha..

Ibland har jag så klart pumpat innan så att Oscar kan ge i flaska till den som för stunden inte ammas, eller så får det bli BabySemp ersättning om det blir hysteri.
Grejen är också det att flickorna ammar väldigt olika. Den ena flickan ammar effektivt, tar ett grepp och dricker nästan non-stop tills hon somnar eller släpper, medan den andra tar tid på sej att finna rätt grepp och slickar etc en stund innan och släpper sedan greppet flera gånger under amningen för att ta nytt grepp.

En annan sak med amningen är när de kräks efter att ha ammat. Hur kan jag då veta att de fått behålla tillräckligt av det de har ammat då? Borde de amma igen då kanske? Fast kanske ammade de FÖR mycket och kräktes av den anledningen?

Det kan också vara otroligt svårt och frustrerande att amma dem då de är så hysteriskt hungriga att de fäktar med armar och ben och vägrar ta bröstet utan bara gallskriker i famnen på mej, trots att de är riktigt hungriga och behöver energin. Båda tjejerna är dessutom otroligt starka i nacken och liksom trycker ifrån huvudet om man i detta läge försöker hjälpa dem till rätt grepp. Oftast brukar det då sluta med att Oscar får fixa iordning ersättning och så får de matas via flaskan istället av Oscar som då har ett annat lugn.

Suck! I dessa lägen är det lätt att känna sej otillräcklig!
Men så i andra stunder fungerar det lätt som en plätt och de ammas i tätt följd utan problem, behåller det de ammat och trivs med tillvaron.

I natt var det dock tufft då det kändes som jag inte gjorde annat än ammade natten igenom. Då var de helt osynkade i sina mat-tider och jag vill ju såklart att de ska få amma då de är hungriga, även om det är betydligt smidigare om de kan ammas i följd så att jag kan få mer sammanhängande sömn. I natt blev det fel då en av tjejerna vid läggdags efter amning kräktes upp merparten av det ammade och då skrek tills hon blev ammade igen, därav rubbades deras synkning av amningen inför natten.
Min vision är att ha s.k. fri amning, jag vill att de ska få amma när de vill och känner behov (kan ju vara av hunger, närhet eller trygghetskänsla som de vill amma), samtidigt som det är ohållbart att amma på helt skillda tider om jag vill få tid över till annat med..

Några tips från er som har tvillingar sen tidigare? Eller kanske andra amningstips från mammor, eller pappor för den delen, som känner igen delar av problematiken?

Förra amningen gick dock vägen och just nu lever jag på hoppet om att det har vänt och att vi nu tillsammans har hittat formen och är amningsproffs! ;-)