fredag 19 november 2010

Älskade 1-åringar!

Tjejerna är i en så himla härlig utveckling just nu! Händer nya saker varje dag och de är helfestliga att umgås med. Deras personligheter blir allt tydligare och man märker hur de förstår mer och mer och de provar saker själva mycket nu och härmar hur vi gör. De förstår sammanhang och säger t ex "hejdå" när man säger att någon ska gå eller om vi tar på ytterkläderna. Då de får något viskar de "tack, tack, tack" och ler med hela ansiktet.

De går själva till tvättstugan, där vi har skötbordet, om vi frågar om de har bajsat och de har gjort det, för att få bytt blöjan. Likadant tar de den använda och ihopvikta blöjan, då vi bytt kissblöja på golvet i TV-rummet, och går till tvättstugan för att själva slänga den i sophinken. När vi frågar om de ska sitta på pottan en stund, går de till toadörren för at hämta pottorna. Amanda härmar hur vi snyter näsan då hon är snorig och lyckas t.o.m. fräsa ut snor som hon sedan skickligt torkar med ett papper och räcker stolt till mig! Om de fryser om fötterna på morgonen så hämtar de ett par strumpor och trycker de demonstrativt mot foten för att få hjälp att sätta på dem.

De brukar numera ligga på en stor gosehund från IKEA då de dricker sin morgonvälling, och då de tycker det tar för lång tid innan vi sätter igång och fixar välling åt dem, kommer de menande dragandes på hunden till oss. De älskar att borsta tänderna och kan rutinen att den ena får sina tänder borstade av mamma eller pappa först, och då står nästan alltid den väntande systern och tittar och pekar på sin tandborste, ungefär som "Är det inte min tur snart!?"

När de vill något och försöker förmedla det till oss och vi förstår vad de menar och frågar t ex om det är en skiva ost de vill ha, så viftar de ivrigt på armarna och nickar med huvudet och liksom småjublar och applåderar till svar. Elly kan även svara helt enkelt "ja!"

Det händer ofta nu att de kommer med en bok och vill sitta i vårt knä och läsa bok ihop. Vi ska peka på bilderna ihop och berätta vad det är på bilden och eventuellt göra det läte som djuret på bilden gör (om det nu är ett djur). De kan nu morra som ett lejon, mjaua som en katt, säga bäää som ett får och de vet hur bebisar låter då de gråter och visar gärna. De tycker också mycket om att sitta i sina egna små mini-fåtöljer med varsin bok att titta i.

De blir alltmer självständiga, samtidigt som de hittar på mer bus. Gärna ihop! Då vi numera barnsäkrat hemmet ordentligt, brukar jag låta dem leka ganska fritt på undervåningen utan att ständigt övervaka varje steg de tar under dagarna. Fast då de blir tysta vet jag att de nästan alltid har något hyss på gång, så då är jag snabb att kolla dem. Idag var hysset att gemensamt dra ut så många våtservetter ur förpackningen i skötväskan som de kunde innan jag upptäckte dem! De är så himla söta när de blir påkomna med sina hyss med, de vet att de gör något fel och liksom reagerar med iver och det spritter i deras små kroppar som "åhåh, vi är påkomna...!" Numera vet du ju för det allra mesta om det de gör är tillåtet eller inte. Ett annat favorithyss just nu är att sätta igång TV:n eller spela in på dvd:n. Det senare upptäcker vi ju oftast inte heller förrän det är något inspelat vi ska se och upptäcker att någon spelat in en halvtimme kl.11:23 t ex. Då kan man vara ganska säker på att twinsen varit där med sina små händer och mixtrat i ett oövervakat tillfälle.

De älskar musik! Härligast just nu är att se twinsen rocka loss till Astrid Lindgrens barnfavorit-låtar. "Rumpskak", "armvift" och "snurra tills jag ramlar" ingår! Precis som efterföljande gemensamt tjutskratt -UNDERABARA UNGAR! :-)
Sötare kan det inte bli!!!!
De är också väldigt förtjusta i att göra sångrörelser så som "imsevimse" och "baka-baka-kaka" etc. De är väldigt aktiva under Öppna Förskolans sångstund, mest gillar de då de får använda instrumenten och dansar lyckligt samtidigt som de skakar en maracas i varje hand.

De leker ofta och gärna med små plast-kaffekoppar som de fick nån vecka efter 1-årsdagen av min vän Sofia. De låtsas-fikar och kommer gärna med den tillhörande plast-kaffekannan och severar mig eller Oscar en kopp. De gör t.o.m. ljudeffekter till så att det ska låta som att de äter eller dricker "mmmm namm namm" och klunk-ljud. Trodde inte så små barn kunde leka roll-lekar eller låtsas äta, känns tidigt att förstå den leken.

När Oscar kommer hem från jobbet, möts han alltid av två springande döttrar med armarna utsträcka, stora léenden och jubel i dörren. Den känslan av deras glädje över att se honom, måste vara något av det bästa i världen!

Tjejerna är som sagt underbar, underbara, underbara just nu...
Vi är dock inne i en jobbig period igen vad gäller nattningarna. De har helt slutat med att vilja somna i de egna spjälsängarna, så den pucken måste vi ta tag i igen snarast! Fast natten till igår sov de utan ett endaste uppvaknande eller några napp-tapp under hela natten, då de väl somnat! Något som är unikt just nu! Ofta brukar de vakna några gånger var varje natt och på senare tid har vi bestämt oss för att då i första hand försöka natta om dem i den egna sängen och i andra hand ta upp dem och vagga till sömns i famnen alternativt sätta oss i soffan i hallen med dem tills de somnat. Mot tidigare då vi ofta gav upp och bar in dem i vår säng för att få fortsätta sova. Nu vill vi ha vår säng för oss själva och lära de små att det bästa stället för dem att sova på är just deras egen spjälsäng!

Är det någon som har tips angående nattning och nattliga uppvak så tas de tacksamt emot!

2 kommentarer:

  1. Härlig läsning! Särskilt nu när det är mycket gråt här hemma. Peter är i Stockholm så gubbarna får nöja sig med mig, vilket de gör men jag får absolut inte lämna dem en sekund för då blir de tok ledsna. De hasar efter mig vart jag än går med tårar som bara sprutar... Det är både komiskt och rörande men även rätt påfrestande. Men det är väl bara en liten fas som snart är över igen. När vi är på vift funkar det jätte bra. Då sitter dem i barnmatsstolar på någon restaurang och jag går iväg utom synhåll för att köpa mat utan problem.

    SvaraRadera
  2. @Kerstin: Jag vet precis hur tufft det där kan vara, då man aldrig får gå utom synhåll för twinsen. Blir toabesök på tre personer och allt liksom! hahaaa Härligt att du även kan se det komiskt iaf! KRAM

    SvaraRadera