Något väldigt positivt som våra två små hjälpt oss med/lärt oss är att inte vara långsinta och att ha nära till att säga "förlåt/ursäkta" till varann och att godta ursäkten/förlåta.. Det är väldigt sällan vi är osams nån längre stund sen flickorna kom faktiskt, det funkar ju heller inte helt att vara osams, då vi behöver varandra i vardagen med flickorna! :-)
Att ha två små kan ibland påverka humöret negativt,(även om det för det allra mesta höjer vårt humör att vara i närheten av våra underbara!), framförallt när det varit en längre tid med lite sömn och knappt med egentid att ladda batterierna på...
Då kan man lätt bli arg på partnern för såna saker som att den tänder en lampa i hallen när barnen sover i rummet intill och ett av barnen då vaknar, eller om partnern inte lyckas lugna tvilling 1 tillräckligt snabbt så tvilling 2 (som man själv har nattat) då väcks igen etc.
Det är också lätt hänt att vederbörande får höra allt som borde ha gjorts i hemmet på sistone eller får förklarat för sig hur man borde göra ditten och datten istället för på det sätt som det görs på. Det kan vara lätt hänt att inget passar den andre, oavsett vad man gör, och att det går åt båda hållen. Det kan också vara så att uttryck som "du gör ju aldrig..." och "Men Du gör ju alltid..." används flitigt i negativ bemärkelse och att man inte ser allt jobb som den andre lägger ner i hemmet och på de små. Kanske blir man då också sur när det arbete man faktiskt lägger ner och de ansträngningar som görs inte verkar uppskattas. (Må hända är ens andra hälft bara är för trött för att märka det man gjort eller glömmer av att uppmärksamma det.)
Om ens två små sen är så pass envisa och svåra att natta om kvällen att det resulterar i att föräldrarna får sova i varsitt rum med varsin liten tättintill, då blir det lätt så att man sen ligger där ångerfull och längtar efter sin andra hälft, som man just kallat än det ena än det andra..
Jag säger inte att det är så här hos oss, men Ja, så har vi hört att det kan vara ibland! ;-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej!
SvaraRaderaKänner verkligen igen mig i det du skriver. Jag och min sambo fick sommaren 2009 tvillingpojkar och sedan tidiagare har vi en dotter som när killarna föddes var 4 år.
Tror detta är en vanlig förekommande sak hemma oss tvillingfamiljer.
Vet inte hur många gånger den senaste året som vi har haft helt onödiga gräl pga att vi har sovit alldeles för lite. Men men det blir bättre säger alla som har äldre tvillingar och jag hoppas verkligen att det är sant.
Tack för trevlig läsning / Maria
Ditt klart bästa inlägg hittills, enligt mitt tycke. Öppenhjärtligt, klokt, reflekterande och tänkvärt. Fortsätt så!
SvaraRaderaAllt Gott! H
@Maria: Då är vi med andra ord ganska mycket som tvillingföräldrar är mest då! ;-) När jag var gravid med tvillingarna fick vi faktiskt berättat för oss att statistiskt sett skiljer sig 50% av alla tvillingföräldrar under de första småbarnsåren.. den statistiken ska vi se till att vara på rätt sida om dock! kram
SvaraRadera@H: Tackar! Ibland funkar inget annat än att skriva rakt från hjärtat. Kul att det dessutom uppskattades! kram