Osund kärlek?

Jag älskar våra underbara döttrar Elly och Amanda mer än något annat!
Men nu när jag sitter här hemma och är sjuk och matt och helt slutkörd och döttrarna varit sjuka, Amanda är fortfarande riktigt krasslig, börjar jag inse något:
Kanske vore det bästa för våra älskade små inte att vara med mig så mycket som möjligt (och pappa Oscar), utan att ibland vara med någon annan som håller dem kär. Jag ska förklara hur jag tänker;
Jag har alltid haft övertygelsen och den starka viljan och önskan om att jag ska vara med mina barn så mycket som möjligt, i vått och torrt. Att det liksom är för deras bästa att vara hos mamma och pappa. Men idag när jag sitter här, helt slut, täppt i näsan med vrålont i halsen och allmänt matt, känns det som jag tänkt fel. Hur gärna jag än vill vara med mina flickor, för det vill jag typ alltid vara och aldrig vara ifrån dem egentligen, så är det nog inte det bästa för någon av oss.
Jag blir ju helt slut av att aldrig tanka batterierna riktigt, genom tid på egen hand och vuxenumgänge så att jag kan bibehålla den person jag var innan jag blev "bara mamma på heltid". Och då jag aldrig riktigt tankar batterierna har jag heller aldrig riktigt den energinivå som jag vill ha till flickorna.
Dessutom är det en björntjänst för Elly och Amandas del att de blir så mammiga och pappiga (läs mest mammiga) av att jämt vara med oss. De hade nog mått gott av att umgås mer med andra vuxna och att ibland vara ifrån oss lite mer.

Konstigt det är att det som instinktivt känts så rätt, nu verkar vara så fel!
(Nu är ju twinsen i den åldern då de blir extra känsliga för främmande personer och extra knutna till oss föräldrar med, så det är klart att det känns mer markant nu då!)

Men jag ska verkligen anstränga mig för att göra en förbättring vad gäller att kunna lämna ifrån mig ansvaret för flickorna längre stunder, givetvis till människor som A & E trivs med och som jag känner trygghet med, men ändå, det har varit svårt det med.

Att vara tvillingförälder och att ständigt vara med sina två små är ofantligt energikrävande! Mer än många anar, tror jag. Och jag misstänker att jag gjort det hela värre genom att inte ta tillräckligt mycket time-out för mig själv mellan varven. Så dumt!

Ni andra tvillingföräldrar, hur gör ni för att ha energi så det räcker till två små krävande älsklingar?