De blev vaccinerade vid lunchtid och framåt kvällen var de väldigt gnälliga för att sedan övergå i total otröstlighet. Så himla hjärtskärande! Båda älsklingarna grät hysteriskt och hade antagligen ont i sina ömmande sprutstuckna lår, stackarna. Ingen tröst verkade hjälpa heller. Vid amningen släppte de t.o.m. bröstet för att fortsätta sitt gråtande.
Oscar sa att det var lite så sist med, vid 3-månaders vaccinet, men jag minns verkligen inte att de någonsin varit fullt såå otröstliga som igår kväll.
Om jag bara kunnat ta deras smärta och lidande i deras ställe, skulle jag gjort det ögonblickligen! Väldigt smärtsamt som mamma att inte kunna hjälpa när de är så himla förtvivlade och bara gråter och skriker och gråter utan att de kan förstå varför det gör så ont.
De var också extremt trötta efter sprutorna. Till slut somnade de båda två i alla fall, den ena med mej tätt intill och den andra i pappas trygga famn.
Sen sov de i åtta timmar i ett streck..! Något de aldrig annars gör. Vi var förberedda på en vaknatt då vi insåg att biverkning av vaccinet denna gång nog gav större inverkan än sist på tjejerna. Men så blev det alltså inte alls. De sov och sov och sov, vilket var såå skönt så de slapp ha ont hela natten!
Idag har de dock feber båda två och är fortsatt gnälliga. Usch och fy! Och detta är bara andra omgången av en i raden av alla sprutor de ska få under sina barnaår..! Nu har de dock somnat igen... Gud var nådig, snälla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar