tisdag 2 februari 2010

Feber och amning

Jag har varit lite sjuk på sistone, feber och allmänt hängig och orkeslös. (Kanske från all stress inför dopet) Extremt jobbigt och svårt att amma två små hungriga när jag känner att min energi knappt räcker för mej.
Att hinna få i mej den mängd vätska som kroppen behöver vid feber plus amning kändes nästintill omöjligt och jag blev således väldigt matt och lite yr.
Nu är febern borta, men jag har dragit lärdom av detta.
Tvillingarna är nu så stora att det nog är dags att våga dra ner på amningen något, för min skull, och ge ersättning istället då och då. De har ju faktiskt ammats i över fyra månader nu!! :-)
Saken är också den att de inte verkat vara mätta när de ammat alla gånger heller, de har t ex vaknat extremt ofta på nätterna på sistone. Sen vi nu börjat ge mer ersättning sover de också bättre!
När jag var sjuk ville de ju dessutom inte somna i egen säng efter nattamning, kanske kan det ha berott på att de då inte fick den närhet av mej som de brukar få. Som sjuk och orkeslös går jag ju inte omkring med dem på samma sätt eller gosar in mina baciller i deras söta små ansikten.
Nu är jag bättre, flickorna får mer ersättning (ammas dock minst 50% av fallen fortfarande) och de får sova i vår säng efter första nattamningen -det funkar!
Nu får vi alla fyra sova längre om nätterna igen.

Det är svårt för mej att inse mina begränsningar ibland, särskillt när det gäller Elly och Amanda. Jag orkar helt enkelt inte amma båda fullt ut längre, även om jag vill!
Jag tycker om att amma mina döttrar och att jag nu tagit beslutet att dra ner på amningen var tungt. Men jag ammar ju fortfarande ofta och kommer fortsättta med det ett bra tag till, även om jag ibland får ge vika för flaskan så att jag har mer energi kvar och då blir en gladare och piggare mamma.

Konstigt hur människan funkar ibland, hur man kan nästan slå knut på sej själv i all välmening men då egentligen bara lägga krokben för den välmeningen i andra änden -det måste ju vara bättre för flickorna att få ersättning mellan varven och då få en närvarande mamma med ork för dem!

2 kommentarer:

  1. Stämmer det du säger, att man i all välmening ofta lägger krokben för sig själv...
    Helt rätt tänkt tycker jag. Själv slutade jag helt med amningen efter lite över fyra månader och barnen har inte lidit av det ;-)
    kram

    SvaraRadera
  2. @Sundström: Tack för ditt stöd!
    kramar

    SvaraRadera