Att ge sej iväg själv med tvillingarna är något jag undvikit, av rädsla antar jag. Det är ju betydligt svårare att sköta två och ge sej iväg med två någonstans, då man är själv. Vad händer om de flippar ur båda samtidigt liksom, då man är själv med dem i bilen eller mitt i ett köpcentrum fyllt av människor med stora granskande ögon..! Eller om de blir hungriga samtidigt och båda skriker i kör eller bajsar ner sej samtidigt eller...Ja, ni fattar grejen. Våga misslyckas.
Men igår tog jag mod till mej och gav mej iväg med flickorna själv. Bära eller brista, nu skulle jag i alla fall ge det en chans!
Och det gick bra!!! Flickorna skötte sej exemplariskt. Jag packade in dem i bilen och åkte till köpcentrat för att hämta ut ett recept på Apoteket. Hade lilla bilen så vagnen var inte att tänka på. Men det funkade fint att ta ena dottern i bärsele på magen och andra i babyskyddet (bärbar bilbarnstol) i en kundvagn. Ärendet utfördes, flickorna var på gott humör hela tiden och det var en stolt mamma som körde hem efter den lyckade utflykten!
Det är helt enkelt som en kompis sa: "Det svåra är väl att våga"
Nu vågar jag nog igen.
(Ni andra som har tvillingar och läser här, hur gör/gjorde ni då ni är själva med tvillingarna? Vågar ni och borde jag våga testa mer själv?)
Friskt vågat -hälften vunnet! :-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Första steget är alltid svårast att ta. Men nu då du väl gjort det så märker du snart att du vågar mer och mer ge dig ut med de små själv. Jag har sen jag blev själv hemma med barnen väldigt aktiv ute, gått på öppna förskolor m.m. själv med dem. Jag är alldeles för social för att sitta hemma bara, och så slapp man ju se stöket hemma då man höll sig borta ;-)
SvaraRaderaVisst finns det stunder som det är jobbigt men oftast har det fungerat jättebra. för det mesta finns det hjälpande händer/famnar i närheten då det behövs.
Lycka till med att våga dig ut mer!
Min sambo har varit iväg med båda en massa gånger och det har gått super. Ut till bilen tar han båda i varsinn arm och lägger en i baksätet medan han sätter i den andra i stolen bak och sen sätter i ena i stolen fram. Sen spänner han fast dem och så va det avklarat! Han har gjort en massa med pojkarna själv. Han e så duktig. Jag tror du kan våga dig på fler vändor med dina småttingar för jag tror oxå på att de känner på sig att du nu är själv ute och så är de snälla mot dig då! Annat när man är van att vara själv hemma och blir själv en stund. Då ska båda skrika till den andra kommer hem. Anledningen till att jag inte åkt iväg med dem båda själv så ofta är att jag inte är riktigt så van vid att ha sån stor age som jag fick när pojkarna låg där och växte! Det är krongligt och klumpigt å man känner sig väldigt osmidig, blir mer senare när magen blivit lite mindre! Så är de här iaf.
SvaraRaderaJag föstår dig precis, jag har inte heller varit så modig än och vågat ge mig ut med dom små mer än på promenader med vagnen. Men ibland är det ju oundvikligt som tex när vi ska till bvc osv. Då har jag hittills burit dem i babyskydden hela tiden men det börjar bli ganska tungt nu. Förra vecka tog jag dock mod till mig och åkte och handlade mat med dem. Då hade jag en i babysitsen på kundvagnen och ett babyskydd i vagnen. Dom var lite gnälliga i omgångar och jag hade bara fått med mig en napp in i affären... Men det gick bra, dom fick skiftas om att ha den så det blev inga gallskrik iaf. Jag har aldrig handlat så snabbt tror jag... :-)
SvaraRaderaIgår tog jag även mod till mig och packade in dem i bilen och åkte och hälsade på på mitt jobb. Det gick också bra, det är bara lite omständigt att lyfta in och ut den tunga vagnen i bilen tycker jag. Annars inga problem, dom sov hela tiden :-) Räknade med att kunna få lite hjälp av kollegorna om dom skulle vakna och vara döhungriga samtidigt.
men det känns bra att ha vågat ta steget så nu ska det nog bli fler utflykter :-) Jag kan komma och hälsa på dig någon dag, känns inte så farligt att vara hemma hos någon, då har man ju alla bekvämligheter...
Kram
Som tvillingmamma är det nog ganska lätt att bli lite isolerad jag kom i håg första gången jag skulle i väg jag var helt genom svett men ju oftare man sticker i väg ju lättare blir det
SvaraRaderaOch när vi var på fösta besöket hos tandläkaren bad jag en sköterska om hjälp om hon skunde bära Filippa för nu är dom så tunga så jag orkar inte bära dom samtidigt då kommer jag bara att paja ryggen.
Emilia vill bara bli buren av personer hon känner men Filippa är glad bara av att blir buren.
Sen blir man ju så stolt för det är klart man fixar det =)
Marial
Tusen Tack alla tvillingföräldrar för era kommentarer!!! Jag uppskatter dem enormt, även om jag är dålig på att hinna ge respond på dem alla gånger här.
SvaraRaderaKRAMAR
Shoop