onsdag 17 februari 2010

Nu duger tydligen bara mamma

Från att flickorna gått lika gärna till mej som till Oscar har de nu fått för sej att det bara är mamma som duger i vissa lägen. Hoppas sååå att det bara är en fas de går igenom!!
Särskillt på kvällskvisten då de är ledsna och trötta, är det bara mamma som gäller. Oscar försöker verkligen och gör allt lika som jag, men jag antar att man aldrig kan göra helt lika kanske ändå.. Amanda har ju hela tiden varit något mammig, men nu verkar det även gälla Elly i viss grad. Häromkvällen fick jag därför vara den som nattade båda. Oscar provade men det resulterade bara i gallskrik.. Knepigt då när skriket plötsligt avtar då jag tar över. Förut har vi hjälpts åt och nattat en dotter var på kvällarna.
Vad göra?
Vi vill ju självklart att flickorna ska tycka att det funkar lika bra med pappa som med mamma. Oscar har ju dessutom varit hemma med mej och flickorna under de första tre månaderna, det är ju bara den senaste månaden lite drygt som jag varit själv med dem. Kan de redan ha vant sej så mycket vid mitt sätt att göra saker att de nu bara accepterar det och inget annat?!

Har någon annan varit med om liknande och isf vad gjorde ni?
Nu när de verkligen skriker för full hals har jag faktiskt tagit över då vi märkt att de då lugnar sej, men jag är verkligen osäker på om det är rätta sättet. (I början var det lite skönt att de lugnade sej då de kom till mej, lite som en bekräftelse på att mamma är allt bra liksom, men inte längre.) Kanske lär de sej då att om de skriker tillräckligt så kommer mamma och sänder vi då ut signaler att pappa inte duger lika bra?

Tycker lite synd om Oscar som så kämpar så och ändå skriker de. Visst känner jag dem säkert till viss del bättre nu när jag är hemma med dem hela dagarna och Oscar har återgått till jobbet, och visst är det så att jag och tjejerna hittat sätt och rutiner som funkar för oss. Men Oscar måste ju också kunna vara med på ett hörn. Ofta vet jag ju vad som funkar i olika situationer för jag har fått fler chanser att testa under dagarna. Borde jag ge Oscar mer egen tid med Elly och Amanda så att de kan bygga sin egen relation utan mej?
Vill att vi ska vara två likvärdiga föräldrar!

Ge mej gärna kommentarer i form av era tankar kring detta.
kram/Shoop

2 kommentarer:

  1. Känner att jag balanserar lite på krossat glas när jag kommenterar detta om du förstår vad jag menar (och det tror jag att du gör). Vet inte hur bra minne små barn har men om man ser det procentuellt så är det "bara" en och en halv månad för oss vuxna men sett i perspektivet att de bara levt i fyra och en halv månader så blir det en stor andel för dem. Rimligen så minns de också det som ligger nära i tiden bättre. Hoppas dock att det bara är en tillfällig fas då jag vet att Oscar är en fantastisk förälder och jag förstår att det smärtar hans pappahjärta.

    Allt Gott!

    Med kärlek, H

    SvaraRadera
  2. Tack söta för dina tankar! (Inget krossat glas att balansera på dock, bad ju om åsikter och tankar här!)

    kram!

    SvaraRadera