Idag fredagen den 10 September tog Amanda sina allra första steg på egen hand! Drygt två veckor innan 1-årsdagen. Själv missade jag de allra allra första stegen som hon, enligt Oscar, tog i hallen på väg mot gåbilen. Det var tydligen bara två väldigt korta och försiktiga steg innan hon nådde fram och högg tag i bilen. Lite senare tog hon ytterligare två-tre små steg till mig! Jublande glädje! Vår lilla tjej går snart. Det är stort! Hon är inte stabil på något sett, men provar och försöker i alla fall. Just nu handlar det ju om att våga och att testa, testa, testa. Och testar gör hon mest hela tiden, Det känns som att hon står mest hela dagarna numera. Idag reste hon sig dessutom upp i barnstolen vid middagen -dags att använda bältet och spänna fast henne i matstolen!
Elly är också på gång, men verkar inte lika ivrig. Hon kryper ju så himla bra och SNABBT! ;-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Visst är det fantastikt att se dem lära sig! Och snart kommer hon gå mycket ska ni se. Vår lilla A började gå 5 steg och efter 1,5 vecka gick hon mer än vad hon kröp. Visst ramlar hon ibland men hänger inte läpp för det. Bara reser sig och går vidare. Elly kommer nog bli inspirerad av syrran och gå hon med snart. Sen är det ingen rast och ingen ro för mamma. :)
SvaraRaderaHärligt att höra att Amanda nu stegar iväg på egen hand. Då kommer säkert även Elly snart.
SvaraRaderaDet är ju fantastiskt hur snabbt det rinner iväg och nu väntar ju 1-årsdagen.Farfar o Bibbi klappar händerna!
@Lina: Hur länge har din dotter gått och när är hon född? Det är det bästa som finns att de dem utvecklas och lära sig!
SvaraRaderaDet där med ingen rast och ro för mamma, ser jag dock inte framemot! ;-)
@Farfar o Bibbi: Tackar för påhejningen! :-) Vi ses till 1-årskalaset!
Vår dotter är född 2:e oktober och började gå för två veckor sedan, strax innan sin 11 månaders dag. Nu går hon hela tiden. Ute vill hon dock hålla handen fortfarande, är ju lite krångligare att gå i skor och overall. Det är ju fantastiskt att se allt de lär sig, men det där med lugn och ro är ju också rätt skönt. Tyvärr verkar det vara en svår kombo. :) Kul att följa din blogg, du skriver väldigt bra.
SvaraRadera