Olika som föräldrar

Jag och Oscar är väldigt olika som föräldrar. Visst vi är generellt sätt väldigt överens om barnuppfostran osv, men vårt sätt att nå dit vi vill med våra döttrar samt vårt sätt att göra samma sak på skiljer sig väldigt åt. Mer så i vissa fall än andra.

T ex detta med badning av tjejerna. De ÄLSKAR att bada och plaska i vatten!

(Allt som oftast är det dock jag som får se till att det blir badning, då maken verkar ha dålig koll på när de badade sist och hur ofta de bör bada.)

Vi har sedan några månader börjat bada tjejerna i vårt stora badkar istället för i deras lilla badbalja och det uppskattar de mycket eftersom det är så mycket rymligare och de kan bada ihop med lätthet då. Vårt badkar är ett bubbel/massage badkar modell mindre. Dvs det är inte större än ett vanligt bakar, men har samma finesser som en stor hörnjacuzzi. Dessa möjligheter, bubbel och massage, använda givetvis inte då döttrarna badar, bör tilläggas.

När jag badar tjejerna så försöker jag göra det till en härlig och lugn stund eftersom badet ofta sker innan läggning på kvällen. Men så gör inte Oscar!

Han sätter på badkarets stereo och rockar loss med tjejerna till hög musik i badet...

(Givetvis vill då också de trycka på stereons alla knappar.)

Ingen bra grej strax innan nattning, kan jag tycka. Oscar ser det som att han "kör skiten ur dem" innan de ska sova, så att de är trötta och goa sen...

Hahaaaa, olika sätt att se det. Tjejerna gillar dock båda metoderna lika mycket verkar det som, och de verkar inte ha några problem med att förstå att mamma och pappa gör saker på olika sätt.

Samma sak är det då någon av de två är ledsen. Jag tar gärna upp barnet och pratar lugnande och kramar/tröstar medan Oscar i det läget försöker distrahera istället för att ge närhet.
Han tenderar också använda tekniska hjälpmedel i fler situationer än jag. T ex på morgonen om en av tjejerna är vaken och vill få uppmärksamhet och bli stimulerad, då kan han sätta igång musik eller barnprogram på sin iphone som sen håller henne sysselsatt en bra stund. Jag å andra sidan tar hellre henne till mig och pratar, gosar och sjunger lite ihop.
Samma situation, men skilda sätt att hantera det på!

Oscar är en bra förälder! Och det tycker jag nog mig själv vara med.
Kanske är det så generellt sätt att mammor och pappor har skilda sätt mot sina barn. Och i så fall är nog detta bara av godo! Jag menar att barn behöver både lite hårdare och busigare tag och mjukare och lugnare stunder.
När jag läste detta inlägg för Oscar innan jag publicerade det, kände han det som att jag framställde honom som sämre. Så tycker jag inte! Jag hoppas verkligen att det framgår att jag förundras över våra olikheter, men inte värderar dem.
Sen tror jag ändå att dessa olikheter kan leda till att barnen vänder sig/väljer respektive förälder utifrån situation och behov. Kanske att mamman i vårt fall får trösta oftare än pappan och att då barnen är på bushumör går de hellre till pappan som är roligare än mamman etc.
Föräldrar ska väl ändå komplettera varandra? I så fall är vi på banan! ;-)

Hur ser det ut hos er?