Nattningarnas framsteg

I tisdags när jag var och tränade på kvällen fick Oscar natta båda själv då de ännu inte somnat när jag gav mig iväg. De var tydligen ganska svåra så han bestämde sig för att prova att lämna rummet, trots att de skrek. Den s.k. 5-minuters-metoden, tror jag.
Han var inne hos dem vid två tillfällen med några minuters mellanrum, då han sa att han älskade dem och la dem ner i sina sängar igen. Efter sammanlagt 11 minuter blev det tyst i rummet och båda somnade...

Det ska erkännas att jag blev ganska bestört till en början då jag fick höra om hans förfarande, men han försäkrade mig om att de inte varit förtvivlade utan snarare övertrötta och griniga.
Kvällen efter gjorde vi ett nytt försök med samma metod, denna gång tillsammans. Vi la varsin dotter, bäddade ner henne och sa att vi älskade henne och god natt och sov så gott och lämnade sedan rummet och stod utanför med tidtagning på mobilen (för att se hur länge de var ledsna och vänta minst 1 minut innan vi gick in första gången).
Efter 1 minut blev det dock helt tyst! De somnade.
Kvällen efter det tog det 40 sekunder.
I fredags hade vi besök och nattningen blev en timme sen, så de hann båda somna innan Oscar ens hann lämna rummet.
Igår var de upprörda till och från i drygt 1 1/2 minut innan de tystnade. Mest är det lilla A som är missnöjd, E verkar ha accepterat den nya rutinen något bättre.
Ikväll var de tysta från första stund när vi lämnade rummet efter att ha sagt god natt. De låg och småpratade lite, men ingen var arg, ledsen eller upprörd. Har vi kommit till en ny fas? Fungerar denna nattning redan?! I så fall var den inget att frukta!
Det var otroligt jobbigt att höra dem gråta efter oss på kvällen (tack gode Gud att de bara gjorde det extremt kort tid) utan att gå in till dem och lugna och trösta med en gång, men nu verkar det ha gett det resultat vi alla behövde, nämligen att de kan somna själva i sina sängar. Det kommer ju även hjälpa oss alla under nätterna sen, då de kan somna om utan oss.

Vågar inte ropa hej riktigt än...
Men hoppas kan man ju! ;-)