Best of

Åh, det har hänt så många små grejer och framsteg med girlsen här hemma på sistone, att jag inte ens hunnit blogga nåt.

Här kommer en kort summering av "best of A & E" den senaste veckan:

De ÄLSKAR att ha skor! Vilka skor spelar egentligen mindre roll, finskor, gummistövlar, mockasiner, crocs eller vinterkängor. Bara de får gå omkring med något annat än bara strumpor är de lyckliga! Oftast blir det just nu crocs, som på bilderna ovan.

De har börjat klätta massa nu, på allt överallt känns det som. Här har de lyckats bestiga sina egna dop-stolar!

...Och här har Amanda bemästrat soffan, medan Elly frustrerad fortsätter kämpa för att ta sig upp!

En annan favorit är att dra ut allt som finns i de få kökslådor som är inom deras räckhåll och utan barnlås. Denna gång blev det alla kastruller som drogs ut på golvet. Och sen satte de sig i varsin av de allra största kastrullerna -och fastnade! Till Amandas stora förtvivlan, Elly tar det med ro då hon råkat ut för detta ett antal gånger och vet att räddningen alltid är nära i form av mig ;-)

Och båda har haft tofs i håret för första gången -ingen favorit för någon av dem, men åhh så söta!

Det händer så otroligt mycket hela tiden med dem nu. De kommunicerar alltmer för varje dag som går och de förstår så otroligt mycket nu. Man kan verkligen prata med dem och de förstår även sammanhang etc.

Vi har dock påbörjat en natt-kamp med framförallt en av döttrarna nu. Det är nämligen så att de små båda är väldigt envisa, precis som sin mor, och nu har en av dem bestämt sig för att hon vill sova hos oss i vår säng om nätterna istället för i den egna spjälsängen. Något vi inte gillar alls! Visst kan det vara mysigt med dem att gosa med i sängen om morgonen, men det är viktigt att de lär sig att sova gott i den egna sängen och trivs där. Så vi kämpar nätterna igenom nu, eller ja natten till igår var det en riktig kamp. Då vaknade hon med sisåsär 20 minuters mellanrum mellan varven och skrek och grät och ville bli lagd hos oss. Men vi var envisa (tur också att vi är två föräldrar mot en dotter) och turades om att sitta bredvid hennes spjälsäng och stryka lugnande på henne och natta om henne där. Till slut gav hon upp och somnade. I natt var uppvaken nästan lika många, men hon somnade fortare mellan gångerna. Kanske börjar hon inse att vi inte kommer att ge oss. Det är fascinerande dock att se hennes syster sova lugnt i sin spjälsäng alldeles instill, till synes helt oberörd av hennes skrik! Tur det.

Snart är det också dags att ta kampen att få dem att somna själva i sina sängar om kvällarna. Idag sitter vi vid deras sida tills de somnat. Ett steg i taget...