Varför vägrar de helt plötslig sova?!

Elly och Amanda har börjat med en ny grej. En inte så himla positiv grej dessutom, de vill nämligen inte läggas att sova i spjälsängen igen efter nattamningarna. What?! Det har alltid fungerat hur lätt som helst innan. Jag har tassat upp, ammat och sen lagt tillbaka dem i sina sängar på natten. Men nu har de helt plötsligt fått för sej att de inte alls ska läggas efter amningen! De protesterar högljutt och sparkar av sej täcket. Detta även då de typ somnat under amningen och jag lägger dem typ sovande. What to do?
Någon som känner igen detta?! Och framförallt, några tips?

Visste att det gick alltför lätt med Elly och Amanda ;-)

Så är de döpta

Amanda

Elly

Så är nu Elly och Amanda döpta.
Vi har varit lite hemliga med deras fullständiga namn fram till dopet då prästen fick förkunna flickornas namn, Amanda Maria Elisabeth och Elly Anita Linnéa.

(Amanda då det är ett namn som både Oscar och jag är förtjusta i, Maria efter moster och faster, Elisabeth efter farmor. Elly efter min mormor, Anita efter mormor och Linnéa efter min farmor)

Allt gick långt över förväntan!

Flickornas kusin Edvin 6 år hällde upp dopvattnet och morbror Patrik är fadder år Elly och moster Hina fadder åt Amanda. Hina läste också evangeliets text.

Båda flickorna var på sitt allra bästa humör och var glada och nyfikna under dopet. Det togs nog nån tupplur mellan varven i faddrarnas trygga famn med.

Inte ens när prästen höll upp dem efter vattnet på huvudet för att visa dem för församlingen, gav de ifrån sej ett endaste litet gnäll. A-barn! ;-)

Amanda visade dock sin humor då prästen välsignade dem med korstecken över deras panna för deras tankar, över deras mun för deras tal och över deras hjärta för deras känslor -just där visade Amanda sina känslor och skrattade till. hihiii

(Kan ju bara kort tillägga att det andra barnet som döptes samtidigt grät i stort sett hela dopet igenom)

Dopbilder -dopfestligheter

De smaskiga och vackra smörgåstårtorna som åts efter dopet hade mormor Anita gjort.

Spettkaka är ett måste då en skåning firar lite extra...

Goda hembakta wienerbröd stod Berit för.

Fina doptårtan är köpt från http://www.tartextra.se/

Ljud är roligt

Nu har Elly och Amanda börjat skratta spontant när de själva finner något underhållande. Förut har det ju mest varit vi som lockat fram deras skratt genom diverse aktiviteter. Men nu har de egen humor verkar det som!

Ellly t ex skrattde av ljudet som blev då jag skopade upp det överflödiga badvattnet i hennes badbalja och hällde det i toan -de lät skoj! Plask plask lät det i toan och hon skrattade och skrattade. SÖTISEN!

Amanda hittade ett annat ljud som lät så roligt att skrattat kom. Det var när vi skulle dra ner rullgardinerna för natten och de liksom gnisslar till litegrann. Åååååh, vad roligt det lät! Hon skrattade förtjust av detta gnissel-gnäll och samma skratt kom då den andra rullgardinen gav ifrån sej samma ljud. GULLUNGE!


Jag är vansinnigt förälskad i dessa ungar och deras underbara skratt!!

Vänder sej från mage till rygg

Amanda och Elly liggande på mage

Nu händer det grejer med mina små flickor!

De senaste två dagarna, när flickornas mormor varit här så att det blir mer tid för aktivitet med Elly och Amanda, har båda flickorna visat att de nu kan rulla runt från magläge till rygg när de läggs på en filt på golvet. Helt otroligt! Båda tog högervarv först och sedan vänstervarv. Jag är så stolt! ;-) Extra roligt tyckte de nog att det var då de fick så mycket uppmärksamhet för det och jag jublade och berömde skojigt då de kommit runt!

De har nu båda upptäckt sina fötter med. Elly hittade dem då hon satt i badet och var helt förundrad då de rörde på sej! hahaaa.. Liten, inte lätt att förstå att det är hon som rör dem själv. Lite senare roades hon av att hennes pyjamas rörde på sej över fötterna då hon sparkade med foten eller vickade lite på sina tår. Det var roligt, oj vad hon skrattade när hon såg pyjamasen röra sej!

Amanda tycker också att de egna fötterna är roliga. Hon har lärt sej att sparka till aktivitetstavlan som hängde framför henne när hon satt i babysittern. Ojj, den rör ju sej och svajjar fram och tillbaka. Helfestligt! Hon skrattade gott och verkade till slut förstå att det var hon själv som styrde den och sparkade till den igen och skrattade förstjust!

Åh, vad de utvecklas och snabbt går det!

Mina älsklingar, väx inte ifrån mej nu, jag hinner knappt med i vändningarna ju. (fyndigt va? vändningarna hahaaa)

Och snart är de döpta med! Tiden rusar fram och snart känns det som att tjejerna gör det med..!

BVC

Nu har vi varit på BVC för koll igen, blev en tidig 4-månaders kontroll.
Och oooj vad Elly och Amanda har växt!
De är nu 61 respektive 61,8cm långa och väger 6250gram och 6230gram. Det roliga är att man får ju alltid se deras tillväxt/utvecklingskurva och nu har bådas (ja, de följs ju extremt åt i storlek just nu) kurva planat ut efter att ha gått spikrakt uppåt från det att de föddes så små och korta, nu ligger de precis på snittet för en bebis i deras ålder (ni vet på kurvan de visar finns ju ritade tunna streck med över- och underkurva och så finns det den lite fetare mittkurvan som är snittet, de som är varken stora eller små)
-Jippii! De är ju nu supernormala, mina flickor! ;-)
...i alla fall fysiskt sett... hihii

Dop!

Snart är det dags för Elly och Amanda att döpas. Dopet kommer ske i Skallsjö kyrka och det blir en liten intim tillställning med bara de absolut närmsta.

En av flickorna ska ha min gamla dopklänning som gått i arv och är över 100 år gammal. Den andra klänningen skulle vara den Oscar blivit döpt i, men utan att gå in på detaljer kommer det inte bli så iaf pga omständigheter vi inte rår på.

MEN, vad gör man då?! Vi kan ju inte låta den ena dottern få bli döpt i en klänning med stort arvsvärde och den andra i en nyköpt klänning utan familjeanknytning!

Så jobbigt!

Lösningen kom givetvis mormor Anita med. Hon letade reda på gamla ärvda lakan med spets som är sisådär ca 150 år gamla, sen sydde hon helt enkelt en liknande dopklänning av de.

Fantastiskt! Nu känns båda klänningarna väldigt speciella. Den ena för att jag och mina tidigare generationer på mammas sida blivit döpta i den, och den andra för att den är tillverkad av riktigt gamla fina lakan som gått i arv inom släkten och för att flickornas mormor sytt den.

Underbart! Nu känns det t.o.m. kanske bättre än om det blivit Oscars klänning då den inte har annat arvsvärde än att Oscar döpts i den, då den är relativt ny..