Alla Hjärtans-Dag!

Idag är det Alla Hjärtans-Dag och med två små döttrar är den i år fylld av mer kärlek än någonsin, så klart! Bara titta på dem... KÄRLEK!

(De söta kramdjuren är en Alla Hjärtans-present från mormor)

Syskonkärlek

Vi önskar Er alla en underbar och kärleksfull Alla Hjärtans-Dag!

Det svåra är att våga

Att ge sej iväg själv med tvillingarna är något jag undvikit, av rädsla antar jag. Det är ju betydligt svårare att sköta två och ge sej iväg med två någonstans, då man är själv. Vad händer om de flippar ur båda samtidigt liksom, då man är själv med dem i bilen eller mitt i ett köpcentrum fyllt av människor med stora granskande ögon..! Eller om de blir hungriga samtidigt och båda skriker i kör eller bajsar ner sej samtidigt eller...Ja, ni fattar grejen. Våga misslyckas.
Men igår tog jag mod till mej och gav mej iväg med flickorna själv. Bära eller brista, nu skulle jag i alla fall ge det en chans!
Och det gick bra!!! Flickorna skötte sej exemplariskt. Jag packade in dem i bilen och åkte till köpcentrat för att hämta ut ett recept på Apoteket. Hade lilla bilen så vagnen var inte att tänka på. Men det funkade fint att ta ena dottern i bärsele på magen och andra i babyskyddet (bärbar bilbarnstol) i en kundvagn. Ärendet utfördes, flickorna var på gott humör hela tiden och det var en stolt mamma som körde hem efter den lyckade utflykten!

Det är helt enkelt som en kompis sa: "Det svåra är väl att våga"
Nu vågar jag nog igen.

(Ni andra som har tvillingar och läser här, hur gör/gjorde ni då ni är själva med tvillingarna? Vågar ni och borde jag våga testa mer själv?)

Friskt vågat -hälften vunnet! :-)

Graviditets-testet visade positivt..!

För exakt ett år sedan gjorde jag det graviditets-test hemma som visade att jag och Oscar skulle bli föräldrar! Jag minns det som om det vore igår. Jag gjorde testet i all hemlighet. Hade köpt hem det en vecka tidigare och smög denna morgon in på toaletten och gjorde testet. Minuterna det tar innan teststickan ger beskedet var både långa och nervösa! Skulle vi få barn? Var det så att jag väntade smått? Det var knappt jag vågade titta på stickan efter beskedet.

Visst var det så! Tydligt visade den att jag var gravid!! Så underbart! Då visste vi såklart inte att det var tvillingar det rörde sej om. (Så långt har liksom inte tekniken med hemma-graviditets-test kommit ännu, att det visar antal foster.. heheee)

Jag blev alldeles tårögd och tassade upp till Oscar i sängen för att visa vad stickan just berättat för mej. "Vi ska bli föräldrar..!"
Och där startade hela denna underbara resa som vi nu gör med våra allra finaste två små tjejer.
Våra skatter, Elly och Amanda!!

Den dagen kommer jag minnas med kärlek för alltid. Dagen då allt förändrades.

Att vara ifrån varann

Nu har flickorna och jag varit i Ystad hos mormor och morfar i fyra hela dygn (!) utan pappa Oscar. Meningen var att vi skulle åka och hälsa på mormor och morfar samt morbror Patrik några dagar, men så blev jag sjuk här och då valde vi att stanna för att få hjälp med flickorna av mormor Anita medan vi skickade hem Oscar för att jobba några dagar.
Det är det längsta han varit ifrån oss sen flickorna kom! För min del har det varit skönt på så sätt att jag verkligen kunnat få hjälp med Elly och Amanda då jag behövt vila när jag varit sjuk igen (feber och en envis elak förkylning som aldrig verkar vilja ge sej!), men Oscar har nog allt tyckt det varit tomt och tyst hemma i huset utan tvillingarna!
(Ska väl erkännas att jag längtat efter honom med mellan varven, fast det inte gått någon som helst nöd på oss hos mormor.)
Nu är han iaf här hos oss igen och jag börjar äntligen känna mej lite bättre. tummar och tår för att jag får hålla mej frisk ett bra tag nu!!!

kram

Smakportioner?!

Nu när Elly och Amanda är dryga fyra månader är det ju OK enligt bvc att börja med smakportioner så smått, typ palsternacka i puréform etc.
Hm, jag funderar på om det är dags att testa eller om vi ska vänta ett tag till...
Någon som har tankar och funderingar kring detta?
Såväl åsikter som egna erfarenheter välkomnas!

Ge mej rekord i antal kommentarer på bloggen!!! ;-)

kram på er alla/Shoop

Fina dopgåvor

Elly och Amanda fick många fina dopgåvor!

Bl.a. fick de varsin termos med ingraverad nallebild med deras namn -att ha välling eller ersättning i! De fick också varsin fin filt med deras namn, födelsedatum och vikt och längd på, och av faddrarna ett guldhjärta i halskedja. Allt mycket uppskattat, även om jag inte orkar skriva och beskriva allt de fick, men bilder finns ju ovan.

TACK alla som deltog i dopet -vi är alla fyra så nöjda! Och tack såklart för de fina gåvorna flickorna fick på sin dopdag. God bless!

Feber och amning

Jag har varit lite sjuk på sistone, feber och allmänt hängig och orkeslös. (Kanske från all stress inför dopet) Extremt jobbigt och svårt att amma två små hungriga när jag känner att min energi knappt räcker för mej.
Att hinna få i mej den mängd vätska som kroppen behöver vid feber plus amning kändes nästintill omöjligt och jag blev således väldigt matt och lite yr.
Nu är febern borta, men jag har dragit lärdom av detta.
Tvillingarna är nu så stora att det nog är dags att våga dra ner på amningen något, för min skull, och ge ersättning istället då och då. De har ju faktiskt ammats i över fyra månader nu!! :-)
Saken är också den att de inte verkat vara mätta när de ammat alla gånger heller, de har t ex vaknat extremt ofta på nätterna på sistone. Sen vi nu börjat ge mer ersättning sover de också bättre!
När jag var sjuk ville de ju dessutom inte somna i egen säng efter nattamning, kanske kan det ha berott på att de då inte fick den närhet av mej som de brukar få. Som sjuk och orkeslös går jag ju inte omkring med dem på samma sätt eller gosar in mina baciller i deras söta små ansikten.
Nu är jag bättre, flickorna får mer ersättning (ammas dock minst 50% av fallen fortfarande) och de får sova i vår säng efter första nattamningen -det funkar!
Nu får vi alla fyra sova längre om nätterna igen.

Det är svårt för mej att inse mina begränsningar ibland, särskillt när det gäller Elly och Amanda. Jag orkar helt enkelt inte amma båda fullt ut längre, även om jag vill!
Jag tycker om att amma mina döttrar och att jag nu tagit beslutet att dra ner på amningen var tungt. Men jag ammar ju fortfarande ofta och kommer fortsättta med det ett bra tag till, även om jag ibland får ge vika för flaskan så att jag har mer energi kvar och då blir en gladare och piggare mamma.

Konstigt hur människan funkar ibland, hur man kan nästan slå knut på sej själv i all välmening men då egentligen bara lägga krokben för den välmeningen i andra änden -det måste ju vara bättre för flickorna att få ersättning mellan varven och då få en närvarande mamma med ork för dem!