2 månader

Nu har Elly och Amanda hunnit bli två månader gamla!
Tiden verkligen springer fram! Nu är det bara drygt en månad kvar tills pappa Oscar ska återgå till jobbet och jag och flickorna blir själva om dagarna.

Men det har hänt mycket under de två månader de nu hunnit fylla. T ex så jollrar och ler de båda varje dag nu -härligt med deras joller och helt underbart med deras svarande leenden som numera är medvetna och med ögon som glittrar.

De har också börjat sova mer eller mindre hela nätter numera, inte på långa vägar alla nätter, men då och då. Även om det ibland blir i vår säng så blir sovstunderna nattetid iaf längre och längre vilket känns oerhört positivt!

Just nu är vi och hälsar på hos flickornas mormor och morfar i Ystad. Det gillar både vi och flickorna då vi alla kan bli riktigt bortskämda!

Flickorna får massvis med uppmärksamhet och närhet och vi kan få chansen till en del egentid.
Nästa gång blir till jul.

Personligheter

Våra flickor är olika som individer. Dels tycker vi ju inte själva, jag och barnens pappa att de är så lika utseendemässigt, men till sättet skiljer de sej åt med. Vi tycker att de börjar skilja sej alltmer från varann nu..

Elly är vår gosiga tjej, hon tycker om närhet och vill allra helst vara i famnen för jämnan. Hon är också ganska beroende av napp och sover bäst då hon får ha kroppskontakt med oss på något sätt, kan dock ibland räcka med att hålla sin lilla hand om ett av våra fingrar.
Elly är den som jollra först av de två. Hon är vaken och nyfiken, sover gärna dagtid och är vaken nattid. Elly vill äta ofta och ganska regelbundet. Elly leder utvecklingen framåt.

Amanda är lite tuffare, hon har stora intensiva ögon och granskar det mesta i sin omgivning. Hon är dock något mer självständig och kan somna och sova både utan napp och oss i närheten. Hon är en hungrig tjej som ammar effektivt, men kan för dens skulle prioritera sömn framför mat då hon ibland är något av en sömntuta. Amanda är oftast nöjd med tillvaron och inte så beroende av oss, men blir hon arg då hörs det med besked! Amanda följer Elly i utvecklingen, men tätt efter hela tiden.

Många tycker de är otroligt lika! Det är de ju, men inte såå lika att man tar fel, tycker vi. De var extremt lika då de föddes men sen har de utvecklats olika, dock har de det senaste börjat närma sej varann igen utseendemässigt. Ska bli spännande att se hur olika/lika de kommer vara framöver!
Fina och härliga är de båda två precis lika mycket i alla fall!
Allra finaste Elly och allra finaste Amanda.
Såååå älskvärda båda två!

Att amma eller inte amma

Amningen funkar riltigt bra nu! JIIIPPIE! Fast att dubbelamma är det inte tal om. Jag kom på att om jag bara accepterar amningen som min huvudsyssla den närmsta tiden nu (för att inte säga heltidsjobb) så funkar det att amma båda separat och att ge dem den stunden av närhet en och en. Så nu singel-ammar jag dem jämt och det känns bra! Kan säga att hittills, innan har det känts väldigt svajigt med amningen. Ibland problemfritt och nästan mysigt, men ofta stressigt och pressat och svettigt då det inte helt funkat friktionsfritt.
Idag ammar jag dem typ fritt, dvs de bestämmer när och hur länge de ammar. Men ammar jag den ena erbjuder jag alltid den andra bröstet direkt efter. Det funkar oftast riktigt bra faktiskt! :-)
Ibland kan dock någon av tjejerna bli något hysterisk under amning, oftast efter sisdär 5 minuter in i amningen, då utdrivningsreflexen kommit igång. Detta är dock något som förbryllar mej; kan det vara att utdrivningen och flödet av mjölk är för stark eller för svag?! Kommer det för mycket på en gång eller för lite? Frustrerade blir de iaf och släpper för att gallskrika i dessa lägen. Då brukar vi ge ersättning i stället, så slipper jag känna någon press och barnet blir nöjt och mätt iaf. I natt gjorde vi t.o.m. så att vi gav ersättning till båda vid 05-amningen och så pumpade jag ur sen. Det går snabbare och barnen blir inte lika vakna och vi får somna om igen tidigare. Kanske är det en modell vi kommer prova framöver nattetid.

Hur som helst är jag nu en glad ammande mamma, kanske mycket beroende på den nya amningskudde vi införskaffat -en sån där som är som en platå av skumgummi. Oscar har dessutom gjort ett patent på den med en rem som gör det möjligt att spänna fast den runt magen på mej så att den sitter där den ska (hålet i kudden är nämligen något större än min mage). Nu kan jag amma med båda händerna fria då barnet väl fått rätt tag. LOVELY! :-)
Flickorna har blivit så pass tunga nu att jag tycker det är svårt att hålla upp dem utan ett ordentligt stöd av en kudde, så det gör stor skillnad för mej, nu kan jag slappna av under amningen då jag inte behöver sitta soch spänna mej och hålla dem upplyfta med armarna under amning.

Är det någon som vet vad gallskriken mitt i amningen kan bero på förresten?

nattningrutiner

Idag är Elly och Amanda 8 veckor gamla.
Jag och Oscar har börjat att vänja dem vid att sova i egen säng nu. Vi vet ju egentligen inte hur man bäst gör detta, men vi gör på vårt sätt och med ena dottern har det funkat ganska bra hitills. Vi vaggar dem i famnen efter sista matningen inför natten och har en lugn stund med dämpad belysning och typ lugn musik framåt kvällen sen lägger vi dem tillsammans i spjälsängen med dämpad belysning och lämnar rummet. Sen lyssnar vi efter ljud på missnöje och är snabba i benen om de skulle bli ledsna eller arga och stoppar då i nappen igen eller bara pratar lugnt med dem och stryker på dem i sängen och säger samma mantra: "Sssshhh, nu ska vi sova" och sen lämnar vi dem igen. Ofta funkar det, men inte alls alla gånger. Ibland får man hämta en gallskrikande dotter och sitta med henne i famnen tills hon somnar och sen göra om igen.
Ni som har barn -hur gör/gjorde ni?

magknip

I natt sov den ena dottern själv i SPJÄLSÄNGEN mellan amningarna, helt otroligt! Den andra var vaken mer och ville som vanligt vara nära nära och var lite gnällig och krångla och åla med kroppen, blev skrikig efter matningen då hon lades ner även om det var nära oss. Då lade jag henne med huvudet högt på mig på mitt täcke och då lugnade hon sej... och tog i och bajsade! Stackaren, hon hade nog svårt med magen och matsmältningen, liten.
Vi bytte på henne och badade av henne och sen var hon betydligt lugnare och sov intill oss i sängen.
Har idag fått tipset att prova med SEMPER magdroppar till denna dotter och amma henne mer än ge ersättning, då ersättning kan vara mer svårsmält. Ska absolut testa detta!
Någon som har erfarenhet?

Don't wanna miss a thing!

Jag har ett problem: jag vill nämligen ALDRIG vara ifrån mina barn! Inte ens en liten ministund egentligen, om jag får bestämma. Klart att jag måste duscha utan dem etc, men förutom dessa korta måsten vill jag allra helst ha dem inom räckhåll hela tiden.
Detta leder till en del problem; Jag måste ju sova/vila även dagtid ibland för att orka med att ta hand om flickorna och amma etc, särskillt då nattsömnen rubbas rejält. Då vill pappa Oscar oftast dra iväg med flickorna nån stans (detta då det inte är helt enkelt att vara ensam med de två hemma), typ gå in nån timme till grannen med dem, gå på promenad eller åka iväg med bilen på något ärende, typ strosa på byggvaruhus nån timme med dem sovande i vagnen. Detta vill jag helst inte alls! Då missar jag ju dem! Och så har jag extremt svårt att koppla av och koppla bort mamma-rollen, så jag ringer honom då och då bara för att kolla att allt är bra eller om de snart är tillbaka osv! SÅ JOBBIGT!
Jag behöver ju min egen-tid egentligen, det inser jag med och Oscar tjatar ofta på mej med för detta. Men vad gör man?!
Elly och Amanda har blivit centrum i mitt liv och det är så jag vill ha det!

Det är t.o.m. så att jag gått och blivit riktigt girig och snål! Jag vill nämligen inte "låna" ut mina döttrar till någon om sanningen ska fram. Även de nära och kära som kommer hit för att hjälpa och avlasta oss blir jag snål mot. Helst vill jag bara att flickorna ska sova dessa timmar och att vi ska få hjälp med sysslor som att dammsuga eller städa etc. För hemska tanke att de under dessa hjälptimmar skulle umgås och få kontakt med flickorna och få uppleva något med Elly eller Amanda som jag själv missar!
Ojojoj, så knäpp och galen man kan bli av denna föräldraroll och oändliga kärlek till sina barn. Men de är ju bara små en kort tid och jag vill inte missa en endaste del i deras utveckling. Jag vill suga i mej varje leende, varje joller och varje vaken stund med dem! Allra bäst är det att vila med flickorna sovande hos mej i samma rum, då och endast då kan jag koppla av helt. Då vet jag att inte missar något.

Ett exempel på min snålhet är då BVC-tanten vid ett tillfälle fällde kommentaren: "Oj, nu tror jag bestämt att hon log mot mej!" INTE, tänkte jag! Och så tyckte jag att BVC-tanten var fruktansvärt oprofesionell som sa så, fattar hon väl att min dotter inte ler mot henne. (och skulle det nu vara så att hon gjorde det, så skulle jag uppskatta om jag slapp veta vad jag gick misste om!)

Störd? Jo, något. Jag är bara så rädd att missa något. Vad som helst.
I don't wanna miss a thing!

1 steg framåt och 2 steg bakåt

Säg den lycka som varar.. Det var bara en engångs företeelse att flickorna sov så bra natten till lördagen. För sedan dess har det varit än värre än det var innan dess. Ena tjejen (nämner inga namn) har förvandlats till värsta nattugglan som antingen är pigg och glad och "pratig" nattetid eller arg och skrikig. Den andra tjejen är dock som innan, sover ibland men är för det mesta hyfsat foglig nattetid.
Vad gör man?!
Vi vill få tips på hur man får små spädbarn att sova när det blir kväll/natt! Hur gör/gjorde ni som varit i samma sits? Vi är öppna för det mesta och vill gärna testa nya idéer, då våra är slut och inte gett vidare resultat.
Att inte få sova är dessutom som värsta tortyren och jag kan ju lugnt säga att vi knappast kvalificerar oss till världens bästa föräldrar dessa sömnlösa nätter...
HJÄLP!